En lite annolunda resa.
Hur kan man beskriva folkets hat mot smurfen, bitterfittan, lilltjejen? Hur kan man beskriva någons upfuckade hjärna?
Hur ska man förklara det komiska i att "Green eyes" ställer sig upp innan konserten och deklarerar att "nu har vi bestämt..." när hon pratar om att vi i publiken ska få Coldplay att spela Green Eyes genom att sjunga den under den 10 sekunders långa vattenpaus efter första låten?
Hur ska man uttrycka sig för att någon som inte var där ska se det roliga i att vi nästan fick med hela Globen på ramsan "Hela Globen är ni klara? -Jajamensan fattas bara!" Eller alla args irriterade blickar vi fick när vi körde "Hunden katten glassen!"
Hur ska man förmedla hur konserten var? Just den frågan går inte att svara på? "Hur var konserterna?" eller "Var det bra?" Det var obeskrivligt mäktigt. Mer går inte att säga. Att stå längst fram utan att ens behöva stå eller hoppa för att trycken gör att du både står och hoppas automatiskt.
Hur ska man förklara känslan när de började spela Amsterdam? Eller den magiska Lovers in Japan?
Hur kan man förklara Joels tillstånd under en konsert? Hans inlevelse, lukt och tendens att glömma ALLT runtomkring?
Hur ska man förklara hur det känns att veta efter en konsert, då det ofta känns så tomt och "jaha, nu var det över det vi väntat på i år" när man vet att man ska till Oslo och uppleva det igen?
Hur ska man få någon att tro på att vi fick vaktbilar efter oss när vi var i Oslo och tjuvlyssnade på soundcheckingen?
Hur ska man förklara förvåningen när det kl 13 satt hela fem (5!) personer i kö när det i Sthlm 24 h tidigare hade suttit flera hundra?
Hur kan man förklara mitt sovande, även om man berättar att jag åt Postafen (åksjuketablett). Iofs har alla sagt efteråt ngt i stil med att "oj, när jag tar dem blir jag jättetrött och sover hela resan". Men man måste nog varit där för att se det magiska sovandet... Eller nåt. Från 2-5, 6:30-12 (med 1½ h avbrott), lite under konserten (!!!) och 23-06 och 08:30-1554 (då min syster väckte mig). Det är alltså mer än 19 h under drygt ett dygn. Helt galet. Aldrig mer Postafen (om jag inte ska använda det som sömntabletter).
Ja, många frågor och färre svar. Är det någon som har ett svar på mina frågor?
Detta är dagar jag aldrig kommer att glömma. Att tänka tillbaka gör det varmt inombords!
Tack till alla er som var med och förgyllde detta tillfälle! Tack!
Haha, så var det! Dock tyckte jag att Green Eyes tjejen var cool!
Nu har du sagt två gånger att jag inte var bra på att höra av mig, trots att jag i inlägget skrev att jag inte heller saknade någon. Jag saknade inte=jag hörde inte av mig. Jag hade inget behov av det.
Ingen hörde av sig till mig, det tolkar jag som att ingen direkt saknade mig heller, vad skulle det annat bero på? Att folk jag "känt" i nio år inte vågade ringa pga blygsel eller? Jag fattar liksom inte. Jag får väl självklart skylla mig själv för jag hörde inte av mig, men det var ju mitt val. Däremot var det tragiskt att ingen annan brydde sig heller, det var bara det jag ville få fram.
Hon var bäst! Hur många skulle ens göra så?
hehe..de e ok att du inte kan förklara Josefine. Bara genom att läsa inlägget, o sen se dig där på lördagen helt sprallig utan att kunna stå still en sekund när du berättar om din upplevelse, så förstår jag att det måste ha varit nå alldeles speciellt. Jag blir så glad! För din skull! :D