En bra vecka
Visserligen är det bara torsdag, men jag kan ändå säga att det här varit den bästa veckan på länge och det trodde jag verkligen inte.
Efter lite omstruktureringar på min avdelning på jobbet hade jag förväntat mig en ganska jobbig vecka då ingen skulle ha koll på nånting men det visade sig att bara jag sköter migg så är det rätt lugnt med tanke på omständigheterna. Efter att jag gått det jag ska gå på morgonen så sätter jag mig vid datorn och börjar knappa där vid 10-tiden. Sätter på min iPod eftersom att det var ganska tomt på folk vid min plats. Börjar med att lyssta på Mercy Me, Skillet Kutless, Casting Crowns och Matt Redman och då kan det inte bli annat än en bra magkänsla. Rullar upp från S och hittar Niklas Piensoho på N och undara vad det är för ngt jag har med honom. Det visar sig vara ett halvtimmas inspelning från ett oas-möte (nyår 04/05 tror jag) som jag lyssnade på där, live. Helt och hållet jättebra! "Jesus är den värsta hyresgästen nånsin för han gömmer sig i garderoben..." mm mm (ni hör ju på en gång hur roligt det var...?). Det han sa talade verkligen till mig.
När jag kommit hem och ätit åkte jag vidare till Sofie Ulfhielm där hon, jag och Affe först fikade och sen bastade och pratade massa strunt.
På tisdagen sen lyssnade jag också på massa bra musik och det brukar jag inte göra på jobbet. Men sitter man med samma sak en längre stund så hjälper musiken mig att hålla fokus och inte tappa intresset. Iaf när det gäller enformiga saker. :P Fick även reda på att Coldplay kommer till Sverige igen i augusti.
På kvällen sen hade vi Salt-möte med vår lokala styrelse och under de mötena känner man alltid att det finns så mycket man vill göra man så lite tid, pengar och möjligheter. Det är alltid jobbigt men samtidigt känns det bra att man slipper gå igenom det själv. Det känns som att vi kom igång med mycket också gällande uppgifter och så. Jag och Julia stannde kvar lite för att ringa Johanna om lite saker, städuppgift som ska göras. Sen hade vi sällskat till Skogshöjd och pratade om bl.a. S:ta Clara, BK, Glad you asked och självklart nåt annat. För en gångs skull behövde vi inte stressa som galningar för att vara klara inom den tidsbegränsning på två timmar vi satt upp ändå hann vi med en hel del.
På lunchen igår då jag och mamma skyndade oss tillbaka till jobbet för att komm i tid kom en kílle från Naturskyddsföreningen och ville prata med oss och eftersom sånt där folk brukar inleda med att fråga "Har du hört talas om....." så svarar mamma bara "Ja, lunchen är slut". Några sekunder senare börjar vi tänka efter vad det egentligen var han frågade och både blir lite... ja... ställda. För det han frågade var "Vet ni om att fisken i Östersjön nästan är slut?" och då känns mammas svar helt plötsligt väldigt kaxigt. Hon hade lika gärna kunnat svara "Ja, jag åt upp den". Vi bestämde oss att skratta åt saken.
I går efter jobbet tog jag tunnelbanan och mötte upp Sofie och Andreas för att sedan gå vidare till Socialhögskolan där vi skulle på julfest. Mingel med glögg, lite jul sånger, Mark läste julevangeliet och sen fick vi mat. När alla hade ätit upp kom tomten på besök med julklappar (så synd för Johan som missade tomten!) till alla som varit snälla. Efter ett tag tar vi undan borden och dansar ringdans runt den lilla granen (ca 1 m hög). Sen blir det långdans runt i hela skolan, upp för trapporna, fler trappor, in i korridorer, flyga och fara... Det var i sig en upplevelse.
Idag frågade Bella på msn hur det gick med biljetterna. Shit, det hade jag ju helt glömt bort och jag skcikade iväg ett mess till Rod och tillbaka fick jag det bästa sms:et på länge "Jag har dom" Ttror inte riktigt att jag då förstod innebörden. Senare när jag sitter och fikar säger Yvonne "Ja, och Coldplay kommer ju till Sverige igen" varpå jag bokstavligt talat flyger upp från stolen, står och hoppar på golvet samtigigt som jag ropar/skriker/viskar: "JAG HAR EN BILJETT TILL COLDPLAY! JAG HAR EN BILJETT!" Och alla tanter tittar konstigt på mig. "Jaha, men du ska inte åka till Oslo igen?" Hör jag det komma från ett håll. Från ett annat höll hörs det viskandes "vilka är det?". Yvonne tittar stelt på mig: "Ja, just ja, det var ju idag de släpptes" och hon springer iväg till sin plats för att köpa fyra biljetter själv.
Som en rolig grej kan jag tillägga att Siv tyckte att jag sa hotmail.... Ja, härligt, jag har en biljett till hotmail!
Låter inte det som en bra vecka? =)
Efter lite omstruktureringar på min avdelning på jobbet hade jag förväntat mig en ganska jobbig vecka då ingen skulle ha koll på nånting men det visade sig att bara jag sköter migg så är det rätt lugnt med tanke på omständigheterna. Efter att jag gått det jag ska gå på morgonen så sätter jag mig vid datorn och börjar knappa där vid 10-tiden. Sätter på min iPod eftersom att det var ganska tomt på folk vid min plats. Börjar med att lyssta på Mercy Me, Skillet Kutless, Casting Crowns och Matt Redman och då kan det inte bli annat än en bra magkänsla. Rullar upp från S och hittar Niklas Piensoho på N och undara vad det är för ngt jag har med honom. Det visar sig vara ett halvtimmas inspelning från ett oas-möte (nyår 04/05 tror jag) som jag lyssnade på där, live. Helt och hållet jättebra! "Jesus är den värsta hyresgästen nånsin för han gömmer sig i garderoben..." mm mm (ni hör ju på en gång hur roligt det var...?). Det han sa talade verkligen till mig.
När jag kommit hem och ätit åkte jag vidare till Sofie Ulfhielm där hon, jag och Affe först fikade och sen bastade och pratade massa strunt.
På tisdagen sen lyssnade jag också på massa bra musik och det brukar jag inte göra på jobbet. Men sitter man med samma sak en längre stund så hjälper musiken mig att hålla fokus och inte tappa intresset. Iaf när det gäller enformiga saker. :P Fick även reda på att Coldplay kommer till Sverige igen i augusti.
På kvällen sen hade vi Salt-möte med vår lokala styrelse och under de mötena känner man alltid att det finns så mycket man vill göra man så lite tid, pengar och möjligheter. Det är alltid jobbigt men samtidigt känns det bra att man slipper gå igenom det själv. Det känns som att vi kom igång med mycket också gällande uppgifter och så. Jag och Julia stannde kvar lite för att ringa Johanna om lite saker, städuppgift som ska göras. Sen hade vi sällskat till Skogshöjd och pratade om bl.a. S:ta Clara, BK, Glad you asked och självklart nåt annat. För en gångs skull behövde vi inte stressa som galningar för att vara klara inom den tidsbegränsning på två timmar vi satt upp ändå hann vi med en hel del.
På lunchen igår då jag och mamma skyndade oss tillbaka till jobbet för att komm i tid kom en kílle från Naturskyddsföreningen och ville prata med oss och eftersom sånt där folk brukar inleda med att fråga "Har du hört talas om....." så svarar mamma bara "Ja, lunchen är slut". Några sekunder senare börjar vi tänka efter vad det egentligen var han frågade och både blir lite... ja... ställda. För det han frågade var "Vet ni om att fisken i Östersjön nästan är slut?" och då känns mammas svar helt plötsligt väldigt kaxigt. Hon hade lika gärna kunnat svara "Ja, jag åt upp den". Vi bestämde oss att skratta åt saken.
I går efter jobbet tog jag tunnelbanan och mötte upp Sofie och Andreas för att sedan gå vidare till Socialhögskolan där vi skulle på julfest. Mingel med glögg, lite jul sånger, Mark läste julevangeliet och sen fick vi mat. När alla hade ätit upp kom tomten på besök med julklappar (så synd för Johan som missade tomten!) till alla som varit snälla. Efter ett tag tar vi undan borden och dansar ringdans runt den lilla granen (ca 1 m hög). Sen blir det långdans runt i hela skolan, upp för trapporna, fler trappor, in i korridorer, flyga och fara... Det var i sig en upplevelse.
Idag frågade Bella på msn hur det gick med biljetterna. Shit, det hade jag ju helt glömt bort och jag skcikade iväg ett mess till Rod och tillbaka fick jag det bästa sms:et på länge "Jag har dom" Ttror inte riktigt att jag då förstod innebörden. Senare när jag sitter och fikar säger Yvonne "Ja, och Coldplay kommer ju till Sverige igen" varpå jag bokstavligt talat flyger upp från stolen, står och hoppar på golvet samtigigt som jag ropar/skriker/viskar: "JAG HAR EN BILJETT TILL COLDPLAY! JAG HAR EN BILJETT!" Och alla tanter tittar konstigt på mig. "Jaha, men du ska inte åka till Oslo igen?" Hör jag det komma från ett håll. Från ett annat höll hörs det viskandes "vilka är det?". Yvonne tittar stelt på mig: "Ja, just ja, det var ju idag de släpptes" och hon springer iväg till sin plats för att köpa fyra biljetter själv.
Som en rolig grej kan jag tillägga att Siv tyckte att jag sa hotmail.... Ja, härligt, jag har en biljett till hotmail!
Låter inte det som en bra vecka? =)
Typiskt jag
Jag anförtror människor alldeles för mycket.
Jag ångrar ofta saker jag gör.
Jag felprioriterar en hel del.
Jag misslyckas ganska ofta.
Jag är sällan saknad.
Jag har svårt att stå upp för min åsikter.
Jag är inte nöjd med min tillvaro.
Jag skjuter upp saker som ska göras.
Jag är sällan sedd.
Jag gör mer fel än rätt.
Jag blundar för sanningen.
Jag undviker det som är jobbigt.
Och nu återstår väl bara att göra något åt det?! Men vad?
Jag ångrar ofta saker jag gör.
Jag felprioriterar en hel del.
Jag misslyckas ganska ofta.
Jag är sällan saknad.
Jag har svårt att stå upp för min åsikter.
Jag är inte nöjd med min tillvaro.
Jag skjuter upp saker som ska göras.
Jag är sällan sedd.
Jag gör mer fel än rätt.
Jag blundar för sanningen.
Jag undviker det som är jobbigt.
Och nu återstår väl bara att göra något åt det?! Men vad?
Dagar då allt går fel
Idag har verkligen allt som kunnat gå fel (och lite till) gått fel.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Blondinbella
Jag har aldrig brytt mig om den kända Blondinbella speciellt mycket, men av någon anledning jag inte kan minnas hade jag kommit in på blondinbellas blogg. Det var ett inlägg där hon svarade på några läsares frågor. Inte för att klanka ner på andra eller säga att andra har fel och jag rätt. Men vissa saker gör mig så illa berörd. Och arg.
Om du skulle bli gravid nu. Hur skulle du reagera då och vad skulle du&Nils göra? Hur ser du på tonårsgraviditeter?
Jag skulle bli ledsen. Eftersom det troligtvis är otroligt jobbigt att göra abort. Tonårsgraviditeter är inget man kan göra något åt. Det är ju ens eget val. Däremot är det en extremt egoistisk handling om man väljer att ha kvar barnet men att man inte har en säker inkomst eller stryka att ta hand om barnet.
Är det mer egoistiskt att låta ett barn leva än att döda det? Eller är det något man inbillar sig för att det faktiskt blir enklare? Och nej, Bella kanske inte har någon "säker" inkomst... men hon har pengar. (Hon har själv sagt att hon gör av med 20-25 000 kronor på kläder varje månad, hon har sagt att hon inte är miljonär, men "snart!" och hon bor i vasastan (superbilligt säkert). Skulle hon låta bli att shoppa kläder som att det vore för fler hundra människor i månaden och flytta ut några meter mot en närförort skulle hon nog ha pengar i några år!)
Och är inte adoption ett alternativ? Jag tror säkert ngn skulle kunna tänka sig en unge med sånna gener.
Seriöst: det finns fler alternativ än att döda barnet.
Egoist!
Ett annat svar jag störde mig på var svaret på frågan "Om du tjänar så mycket på att blogga, och du vill vara en bra förebild, varför spenderar du alla pengar på saker bara du har gjädje av när du kan skänka pengar till något välgörande ändamål?" Vad hon svarade? "Egentligen skulle jag vilja svara att jag skattar så mycket att jag tycker det är en välgörenhet. ..."
Alltså.... Va? Okej att det inte är kul i sig att betala skatt men det är ju ändå skillnad på att skatta och ge pengar till välgörenhet.
Jag har aldrig förstått mig på någon så lite som hon tror jag.
Om du skulle bli gravid nu. Hur skulle du reagera då och vad skulle du&Nils göra? Hur ser du på tonårsgraviditeter?
Jag skulle bli ledsen. Eftersom det troligtvis är otroligt jobbigt att göra abort. Tonårsgraviditeter är inget man kan göra något åt. Det är ju ens eget val. Däremot är det en extremt egoistisk handling om man väljer att ha kvar barnet men att man inte har en säker inkomst eller stryka att ta hand om barnet.
Är det mer egoistiskt att låta ett barn leva än att döda det? Eller är det något man inbillar sig för att det faktiskt blir enklare? Och nej, Bella kanske inte har någon "säker" inkomst... men hon har pengar. (Hon har själv sagt att hon gör av med 20-25 000 kronor på kläder varje månad, hon har sagt att hon inte är miljonär, men "snart!" och hon bor i vasastan (superbilligt säkert). Skulle hon låta bli att shoppa kläder som att det vore för fler hundra människor i månaden och flytta ut några meter mot en närförort skulle hon nog ha pengar i några år!)
Och är inte adoption ett alternativ? Jag tror säkert ngn skulle kunna tänka sig en unge med sånna gener.
Seriöst: det finns fler alternativ än att döda barnet.
Egoist!
Ett annat svar jag störde mig på var svaret på frågan "Om du tjänar så mycket på att blogga, och du vill vara en bra förebild, varför spenderar du alla pengar på saker bara du har gjädje av när du kan skänka pengar till något välgörande ändamål?" Vad hon svarade? "Egentligen skulle jag vilja svara att jag skattar så mycket att jag tycker det är en välgörenhet. ..."
Alltså.... Va? Okej att det inte är kul i sig att betala skatt men det är ju ändå skillnad på att skatta och ge pengar till välgörenhet.
Jag har aldrig förstått mig på någon så lite som hon tror jag.
Lika nervös som alltid
Alltid lika nervös. Och det går alltid lika bra. Varför ska jag då hålla på och mesa mig och bli nervös?
Igår var jag på Södertappen efter jobbet och gav blod. Jag var svinigt nervös innan och plågade alla i min närhet med nervositet. Går in på blodcentralen med mamma som den trygga följeslagren som ska rädda mig om jag dör. Fyller i papper, äter två mackor, pratar med läkare om en medicin jag tagit, går in till britsarna, allt prat innan, ber att få bli tippad bakåt, blir tvättad där de ska sticka....
Under hela den "innan-processen" är jag så nervös man kan bli. När de väl stuckit mig är jag lugn, så lugn man nu kan vara efter att ha spänt sig så mycket som jag har gjort innan. Jag känner under tiden jag ligger och pumpar ut blod med min boll att jag är lugn inombords men kroppen är fortfarande stel som en pinne efter min innan-nervositet. Varför ska det vara såhär? Det är inte roligt!
Man brukar säga att det är bra att vara lite nervös men jag tror inte alls på det! Det gör att man nästan svimmar när man slappnar av till slut och får tillbaka allt blod till huvudet (ja, det blod man har kvar efter en tappning). En riktigt dålig vana jag har!
Annars kan jag verkligen rekomendera alla som kan att lämna blod. Det är en riktigt bra gärning. Hur ofta tar man inte för givet att det ska finnas blod till oss om vi blir skadade? Då borde det väl också vara en självklarhet att lämna blod om man kan?!
Igår var jag på Södertappen efter jobbet och gav blod. Jag var svinigt nervös innan och plågade alla i min närhet med nervositet. Går in på blodcentralen med mamma som den trygga följeslagren som ska rädda mig om jag dör. Fyller i papper, äter två mackor, pratar med läkare om en medicin jag tagit, går in till britsarna, allt prat innan, ber att få bli tippad bakåt, blir tvättad där de ska sticka....
Under hela den "innan-processen" är jag så nervös man kan bli. När de väl stuckit mig är jag lugn, så lugn man nu kan vara efter att ha spänt sig så mycket som jag har gjort innan. Jag känner under tiden jag ligger och pumpar ut blod med min boll att jag är lugn inombords men kroppen är fortfarande stel som en pinne efter min innan-nervositet. Varför ska det vara såhär? Det är inte roligt!
Man brukar säga att det är bra att vara lite nervös men jag tror inte alls på det! Det gör att man nästan svimmar när man slappnar av till slut och får tillbaka allt blod till huvudet (ja, det blod man har kvar efter en tappning). En riktigt dålig vana jag har!
Annars kan jag verkligen rekomendera alla som kan att lämna blod. Det är en riktigt bra gärning. Hur ofta tar man inte för givet att det ska finnas blod till oss om vi blir skadade? Då borde det väl också vara en självklarhet att lämna blod om man kan?!
Lägenhetssnack
Idag på eftermiddagsfikat satt jag med två kollegor och pratade bl.a. om mitt lägenhetssökande. Jag berättade att jag hittat en intressant lägenhet men att jag skulle vara nummer 545 i kön om jag intresseanmälde mig. Ingen höjdare alltså. Sen började vi prata om lägenheter i Södertälje men att det är lite svårt där iom att det är så många ställen där som man absolut inte vill bo på och att det även är ganska långa kötider även där. Ja, om man då inte vill bo i diverse ghetto-områden (som är nästan hela staden xD). Och på tal om dessa ghetto-områden berättade jag att man kunde få en två på 55 kvm i Hovsjö med insynsskydd och stor balkong i söderläge för 130 000 kronor. Då säger en av dessa kollegor "Ja, då har du råd med både livförsäkring och skottsäker väst."
Klockrenaste kommentaren idag?
Klockrenaste kommentaren idag?
Funderingar
Jag springer ju omkring mycket på jobbet under dagarna och då kommer man att tänka på väldigt konstiga saker. Nu har jag bestämt mig för att dokumentera detta i den annars så händelselösa bloggen.^^ Mest för att visa på hur konstigt min hjärna funkar sägr vi.
En sak som jag funderat över ett tag nu är hurvida kaffet blir bubbligt eller ej om man brygger det på bubbelvatten? Och hur smakar det om man har smaksatt vatten, t.ex. Loka citron? En citronkaffe kanske?
Någon sa för någon vecka sen (iom att det redan än november) att det går fasligt snabbt. Jag antar att de flesta av er är helt normala och inte tänker som jag, men jag tänker som så att fasligt måste ju innebära att det går i fas. Frågan är väl bara vad det går i fas med? Eller?
Ett uttryck som verkligen stör mig är "du behöver ju inte bli sur/arg". Nehe? Så du menar att jag verkligen inte behöver det?! Nämen vad snällt att jag slipper det då... Men förstår ni vad jag menar? Jag förstår väl att jag inte behöver bli sur, men ibland blir man ju liksom det ändå. Helt frivilligt. Eller ofrivilligt beroende på hur man ser det. man bara blir det!
Ordet överallt har också fascinerat mig den här veckan. Överallt. Särskriver man ordet blir det över allt. Och då undrar jag om det kanske kommer därifrån, eller har samma mening? Någonting som är över allt. Och överallt. Jaha, det måste väl vara Gud då? Han står över allt och är överallt. Fyndigt va?
Ur mina ögon sedda är uttrycket att något är bergssäkert ett ganska värdelöst uttryck. Man är helt bergis på något. Men jaha, vad säger det egentligen om något när det står i Bibeln att man med tro så lite som ett senapskorn (väldigt lite alltså) kan flytta på berget? Hur säkert var det då egenligen? Nej, JUST DET!
Och slutligen FY FAN! Det måste väl vara något av det bästa man kan säga?! Fy är ju ett skällsord och Fan är ett namn på Djävulen. Det måste ju innebära att om man säger "fy fan" står man och skäller ut Djävulen! Helt klockrent ju och något vi alla borde göra mer!
Ni måste självklart inte ta det jag skrivit här på fullaste allvar.
Och ja - det är sånt här jag springer och funderar på på dagarna.
En sak som jag funderat över ett tag nu är hurvida kaffet blir bubbligt eller ej om man brygger det på bubbelvatten? Och hur smakar det om man har smaksatt vatten, t.ex. Loka citron? En citronkaffe kanske?
Någon sa för någon vecka sen (iom att det redan än november) att det går fasligt snabbt. Jag antar att de flesta av er är helt normala och inte tänker som jag, men jag tänker som så att fasligt måste ju innebära att det går i fas. Frågan är väl bara vad det går i fas med? Eller?
Ett uttryck som verkligen stör mig är "du behöver ju inte bli sur/arg". Nehe? Så du menar att jag verkligen inte behöver det?! Nämen vad snällt att jag slipper det då... Men förstår ni vad jag menar? Jag förstår väl att jag inte behöver bli sur, men ibland blir man ju liksom det ändå. Helt frivilligt. Eller ofrivilligt beroende på hur man ser det. man bara blir det!
Ordet överallt har också fascinerat mig den här veckan. Överallt. Särskriver man ordet blir det över allt. Och då undrar jag om det kanske kommer därifrån, eller har samma mening? Någonting som är över allt. Och överallt. Jaha, det måste väl vara Gud då? Han står över allt och är överallt. Fyndigt va?
Ur mina ögon sedda är uttrycket att något är bergssäkert ett ganska värdelöst uttryck. Man är helt bergis på något. Men jaha, vad säger det egentligen om något när det står i Bibeln att man med tro så lite som ett senapskorn (väldigt lite alltså) kan flytta på berget? Hur säkert var det då egenligen? Nej, JUST DET!
Och slutligen FY FAN! Det måste väl vara något av det bästa man kan säga?! Fy är ju ett skällsord och Fan är ett namn på Djävulen. Det måste ju innebära att om man säger "fy fan" står man och skäller ut Djävulen! Helt klockrent ju och något vi alla borde göra mer!
Ni måste självklart inte ta det jag skrivit här på fullaste allvar.
Och ja - det är sånt här jag springer och funderar på på dagarna.
Tågsnack
Imorse försov jag mig och åkte därför med ett senare tåg: det tåget som Rebecca alltid åker med. Ringer henne och lyckes efter ett tag hitta henne på tåget. Det jag kom att tänka på efteråt var vad det egenligen var vi pratade om. Kort sammanfattat var det tre saker: tågförseningar, det kristna Sverige och (en trumvirvel här, tack) Facebook!
Vi började samtalet med ett klassiskt "hej, hur är det med dig" och när vi klarat av den biten kom vi in på tågförseningarna som varit de senaste dagarna. Det var inställda tåg i söndags kväll pga att ett X2000-tåg spårat ur någonstans pga lövkalka, tågen i går morse var sena pga lövhalka och imorse varnade busschauffören för att tågen kunde vara sena upp till 15 minuter pga denna lövhalka. Då kan man ju börja fundera: löv har funnits i alla tiden och faller alltid ner på hösten, tåg har funnits i typ alla tider (iaf så länge jag kan minnas ;)) men det där med lövhalka är ett nytt påfund! Hur hänger det ihop? Kan man inte bara sätta en sopborste längst fram på tågen som sopar bort de stackars hala små löven?!
Efter att vi beklagat oss över detta började vi diskutera olika kristna konferenser, olika samfund, skillnaden mellan Svenska Kyrkan och Svenska Kyrkan, kända kristna talare och att jag plötsligt blivit vän med hennes klasskompis Sebastian och att det då kändes lite skumt. Jag berättade att vi pratat om just detta i söndags, jag och Sebeastian, att det kristna Sverige är väldigt litet och att alla känner alla eller iaf känner till alla. Rebecca höll med och iom detta kom vi in på Facebook. Vi konstaterade att vi ofta har väldigt många gemensamma vänner med folk man träffar och inte kände till sedan tidigare. Men så visar det sig ändå att man har ett tiotal gemensamma vänner. Skumt eller inte? Ja, faktiskt. Snart blir det väl inavel.
Men lite skumt är det att vem man än pratar med, oavsätt vad, kommer man till slut in på Facebook. Snart blir Facebook det nya google och källan till allt vetande. I hope not.
Vi började samtalet med ett klassiskt "hej, hur är det med dig" och när vi klarat av den biten kom vi in på tågförseningarna som varit de senaste dagarna. Det var inställda tåg i söndags kväll pga att ett X2000-tåg spårat ur någonstans pga lövkalka, tågen i går morse var sena pga lövhalka och imorse varnade busschauffören för att tågen kunde vara sena upp till 15 minuter pga denna lövhalka. Då kan man ju börja fundera: löv har funnits i alla tiden och faller alltid ner på hösten, tåg har funnits i typ alla tider (iaf så länge jag kan minnas ;)) men det där med lövhalka är ett nytt påfund! Hur hänger det ihop? Kan man inte bara sätta en sopborste längst fram på tågen som sopar bort de stackars hala små löven?!
Efter att vi beklagat oss över detta började vi diskutera olika kristna konferenser, olika samfund, skillnaden mellan Svenska Kyrkan och Svenska Kyrkan, kända kristna talare och att jag plötsligt blivit vän med hennes klasskompis Sebastian och att det då kändes lite skumt. Jag berättade att vi pratat om just detta i söndags, jag och Sebeastian, att det kristna Sverige är väldigt litet och att alla känner alla eller iaf känner till alla. Rebecca höll med och iom detta kom vi in på Facebook. Vi konstaterade att vi ofta har väldigt många gemensamma vänner med folk man träffar och inte kände till sedan tidigare. Men så visar det sig ändå att man har ett tiotal gemensamma vänner. Skumt eller inte? Ja, faktiskt. Snart blir det väl inavel.
Men lite skumt är det att vem man än pratar med, oavsätt vad, kommer man till slut in på Facebook. Snart blir Facebook det nya google och källan till allt vetande. I hope not.
Höst
Hösten har också den sina ljusa studer. Och jag överlevde även denna dag.
Efterskvalpningar
Det är inte bara jag som saknar ord när det gäller att beskriva Coldplays framträdande förra veckan:
"Jag söker.
Men jag hittar inte något ord som verkligen kan beskriva vad jag känner.
Uttrycket musikalisk orgasm ligger närmast till hands.
Musikalisk orgasm?
Ja, jag hittade just på uttrycket.
Jag vet inte vad det är.
Jag vet bara att det känns ljuvligt skönt att uppleva."
En annan kul grej att sysselsätta sig med är att jämföra låtlisatan från olika recensioner. Kolla bara.
Expressen
Borås Tidning
Jag säger som signaturen Bode:
"Jag var på konserten och undrar om Nunstedt var riktigt nykter...varken "Trouble" eller "Reign Of Love" framfördes! Och vad i hela världen är "Postcards..." för låt?"
"Jag söker.
Men jag hittar inte något ord som verkligen kan beskriva vad jag känner.
Uttrycket musikalisk orgasm ligger närmast till hands.
Musikalisk orgasm?
Ja, jag hittade just på uttrycket.
Jag vet inte vad det är.
Jag vet bara att det känns ljuvligt skönt att uppleva."
En annan kul grej att sysselsätta sig med är att jämföra låtlisatan från olika recensioner. Kolla bara.
Expressen
Borås Tidning
Jag säger som signaturen Bode:
"Jag var på konserten och undrar om Nunstedt var riktigt nykter...varken "Trouble" eller "Reign Of Love" framfördes! Och vad i hela världen är "Postcards..." för låt?"
Skit också!
När Nadine (eller den andra tjejen? Har svårt att komma ihåg vem som sa vad.) berättade för alla om sin plan att få Coldplay att spela Green Eyes tänkte jag att "okej, why not?" men samtidigt tyckte jag inte att det spelade någon större rollom de skulle spela den eller inte. Det var ju ett tag sen och det var ju inte för just den låten jag kom. Det är ju inte en av deras största hit. Hmm.
Men nu, nästan en vecka efteråt, sitter jag på jobbet och nynnar på just den låten. Den vägrar att bege sig av från mitt huvud. Varför spelade dem inte den? Det hade ju varit så bra! Så klockrent! Jag ryser när jag mumlar texten för mg själv. Åh!
Honey you are a rock
Upon which I stand
And I came here to talk
I hope you understand
The green eyes, yeah the spotlight, shines upon you
And how could, anybody, deny you
I came here with a load
And it feels so much lighter now I met you
And honey you should know
That I could never go on without you
Green eyes
Honey you are the sea
Upon which I float
And I came here to talk
I think you should know
The green eyes, you're the one that I wanted to find
And anyone who tried to deny you, must be out of their mind
Because I came here with a load
And it feels so much lighter since I met you
Honey you should know
That I could never go on without you
Green eyes, green eyes
Oh oh oh oh [x4]
Honey you are a rock
Upon which I stand
Ja, jag kanske är seg. Men "bättre sent än aldrig" brukar man ju säga.
Men nu, nästan en vecka efteråt, sitter jag på jobbet och nynnar på just den låten. Den vägrar att bege sig av från mitt huvud. Varför spelade dem inte den? Det hade ju varit så bra! Så klockrent! Jag ryser när jag mumlar texten för mg själv. Åh!
Honey you are a rock
Upon which I stand
And I came here to talk
I hope you understand
The green eyes, yeah the spotlight, shines upon you
And how could, anybody, deny you
I came here with a load
And it feels so much lighter now I met you
And honey you should know
That I could never go on without you
Green eyes
Honey you are the sea
Upon which I float
And I came here to talk
I think you should know
The green eyes, you're the one that I wanted to find
And anyone who tried to deny you, must be out of their mind
Because I came here with a load
And it feels so much lighter since I met you
Honey you should know
That I could never go on without you
Green eyes, green eyes
Oh oh oh oh [x4]
Honey you are a rock
Upon which I stand
Ja, jag kanske är seg. Men "bättre sent än aldrig" brukar man ju säga.
En lite annolunda resa.
Hur ska man förklara allt? Hur kan man förmedla en känsla endast genom ord? Hur ska man beskriva dessa situatiner man varit med om? Hur kan man få andra att förstå?
Hur kan man beskriva folkets hat mot smurfen, bitterfittan, lilltjejen? Hur kan man beskriva någons upfuckade hjärna?
Hur ska man förklara det komiska i att "Green eyes" ställer sig upp innan konserten och deklarerar att "nu har vi bestämt..." när hon pratar om att vi i publiken ska få Coldplay att spela Green Eyes genom att sjunga den under den 10 sekunders långa vattenpaus efter första låten?
Hur ska man uttrycka sig för att någon som inte var där ska se det roliga i att vi nästan fick med hela Globen på ramsan "Hela Globen är ni klara? -Jajamensan fattas bara!" Eller alla args irriterade blickar vi fick när vi körde "Hunden katten glassen!"
Hur ska man förmedla hur konserten var? Just den frågan går inte att svara på? "Hur var konserterna?" eller "Var det bra?" Det var obeskrivligt mäktigt. Mer går inte att säga. Att stå längst fram utan att ens behöva stå eller hoppa för att trycken gör att du både står och hoppas automatiskt.
Hur ska man förklara känslan när de började spela Amsterdam? Eller den magiska Lovers in Japan?
Hur kan man förklara Joels tillstånd under en konsert? Hans inlevelse, lukt och tendens att glömma ALLT runtomkring?
Hur ska man förklara hur det känns att veta efter en konsert, då det ofta känns så tomt och "jaha, nu var det över det vi väntat på i år" när man vet att man ska till Oslo och uppleva det igen?
Hur ska man få någon att tro på att vi fick vaktbilar efter oss när vi var i Oslo och tjuvlyssnade på soundcheckingen?
Hur ska man förklara förvåningen när det kl 13 satt hela fem (5!) personer i kö när det i Sthlm 24 h tidigare hade suttit flera hundra?
Hur kan man förklara mitt sovande, även om man berättar att jag åt Postafen (åksjuketablett). Iofs har alla sagt efteråt ngt i stil med att "oj, när jag tar dem blir jag jättetrött och sover hela resan". Men man måste nog varit där för att se det magiska sovandet... Eller nåt. Från 2-5, 6:30-12 (med 1½ h avbrott), lite under konserten (!!!) och 23-06 och 08:30-1554 (då min syster väckte mig). Det är alltså mer än 19 h under drygt ett dygn. Helt galet. Aldrig mer Postafen (om jag inte ska använda det som sömntabletter).
Ja, många frågor och färre svar. Är det någon som har ett svar på mina frågor?
Detta är dagar jag aldrig kommer att glömma. Att tänka tillbaka gör det varmt inombords!
Tack till alla er som var med och förgyllde detta tillfälle! Tack!
Hur kan man beskriva folkets hat mot smurfen, bitterfittan, lilltjejen? Hur kan man beskriva någons upfuckade hjärna?
Hur ska man förklara det komiska i att "Green eyes" ställer sig upp innan konserten och deklarerar att "nu har vi bestämt..." när hon pratar om att vi i publiken ska få Coldplay att spela Green Eyes genom att sjunga den under den 10 sekunders långa vattenpaus efter första låten?
Hur ska man uttrycka sig för att någon som inte var där ska se det roliga i att vi nästan fick med hela Globen på ramsan "Hela Globen är ni klara? -Jajamensan fattas bara!" Eller alla args irriterade blickar vi fick när vi körde "Hunden katten glassen!"
Hur ska man förmedla hur konserten var? Just den frågan går inte att svara på? "Hur var konserterna?" eller "Var det bra?" Det var obeskrivligt mäktigt. Mer går inte att säga. Att stå längst fram utan att ens behöva stå eller hoppa för att trycken gör att du både står och hoppas automatiskt.
Hur ska man förklara känslan när de började spela Amsterdam? Eller den magiska Lovers in Japan?
Hur kan man förklara Joels tillstånd under en konsert? Hans inlevelse, lukt och tendens att glömma ALLT runtomkring?
Hur ska man förklara hur det känns att veta efter en konsert, då det ofta känns så tomt och "jaha, nu var det över det vi väntat på i år" när man vet att man ska till Oslo och uppleva det igen?
Hur ska man få någon att tro på att vi fick vaktbilar efter oss när vi var i Oslo och tjuvlyssnade på soundcheckingen?
Hur ska man förklara förvåningen när det kl 13 satt hela fem (5!) personer i kö när det i Sthlm 24 h tidigare hade suttit flera hundra?
Hur kan man förklara mitt sovande, även om man berättar att jag åt Postafen (åksjuketablett). Iofs har alla sagt efteråt ngt i stil med att "oj, när jag tar dem blir jag jättetrött och sover hela resan". Men man måste nog varit där för att se det magiska sovandet... Eller nåt. Från 2-5, 6:30-12 (med 1½ h avbrott), lite under konserten (!!!) och 23-06 och 08:30-1554 (då min syster väckte mig). Det är alltså mer än 19 h under drygt ett dygn. Helt galet. Aldrig mer Postafen (om jag inte ska använda det som sömntabletter).
Ja, många frågor och färre svar. Är det någon som har ett svar på mina frågor?
Detta är dagar jag aldrig kommer att glömma. Att tänka tillbaka gör det varmt inombords!
Tack till alla er som var med och förgyllde detta tillfälle! Tack!
Onsadag
Ibland blir man så otroligt glad över att ha fel! Onsdagen blev lyckad trots negativ inställning och ingen mat i magen. Tack!
Och åh vad jag ÄLSKAR Tanjas skratt! "A-kupa, bi-kupa - samma sak!"
"Hon fyller år sista februari" Jaha, och vad menas med det egentligen?
Vissa bryr sig. Fast de inte behöver. Och fast det tar mycket energi och ansträngning. De vill förändra, lägga sig i, hjälpa. Det värmer!
Och åh vad jag ÄLSKAR Tanjas skratt! "A-kupa, bi-kupa - samma sak!"
"Hon fyller år sista februari" Jaha, och vad menas med det egentligen?
Vissa bryr sig. Fast de inte behöver. Och fast det tar mycket energi och ansträngning. De vill förändra, lägga sig i, hjälpa. Det värmer!
Död åt tingsrätten!
Ju mer jag tänker på det desto mer illa mår jag. Ändå kan jag inte sluta tänka på det.
Blev våldtagen av en bekant som blev friad trots att han erkände. Anledning? Jo, hon sov i trosor och BH.
Men åh!
"Testar extremt höga hopp. OBS! TESTA INTE DETTA HEMMA "
Ofta man har så högt hemma... De snackar alltså om simhoppare som dyker i 90km/h.
(Aftonbladet som vanligt.)
Ofta man har så högt hemma... De snackar alltså om simhoppare som dyker i 90km/h.
(Aftonbladet som vanligt.)
