Japanen

Det första jag fick höra när jag kom till skolan i morse var Yasmin! "Vem är Frans?!" Haha. Började förklara lite smått, men det räckte inte för henne. Berättade att han bor i Fornhöjden, varpå hon frågade "Är det han som äger kiosken?" Haha. Det var så otroligt roligt och hon är så otroligt söt!

På kemin fick vi lyssna på redovisningar, men jag och Rebecka satt mest och diskuterade lovet, Roddans födelsedag och kommande studentskivor. Men jag har iaf lärt mig nånting på kemin. Amfetamin kallas "Affe". Både jag och Becka hade svårt att hålla oss för skratt.

Efter att vi hade ätit lunch med Joel och Sunkan gick jag hem och slappade lite. Satt lite ute i solen tills den gick i måln och sen satt jag vid datorn ett tag.

Gick tillbaka till skolan för min sista lektion på dagen och fick ett inbjudningskort till födelsedagskalaset på fredag. Så nu är jag både glad och nöjd!^^

    

Klockan halv sex ringde Sofie och sa att hon var hemma. Jag cyklade dit och direkt när jag kommit innanför dörren blev jag erbjuden mat. Eftersom mamma och pappa inte är hemma och fixar mat till mig var det ju helt suveränt! Så vi åt och snackade och sen snodde jag hennes kläder. Oj, vad dumt det lät. Men jag snokade igenom hennes garderob efter snygga kläder att ha på fredag (Roddan fyller 19), lördag (jubileumsfest i Gyllene salen) och söndag (min studentskiva). Sofie och jag har ungefär samma storlek och dessutom har hon bra klädsmak och mycket festligare kläder än jag. Suveränt alltså! Hennes garderob är numer min garderob. Hon har dessutom väldigt unika kläder eftersom vissa är från Australien, t.ex. den röda klänningen jag ska ha på lördag.

Sen provade jag typ alla kläder hon hade i garderoben. Det kändes ju som det iaf. Sen funderade vi ut vad Sofie ska ha på sig på alla event och sen mobbade jag henne för alla (typ hundratals) myggbett hon hade. Så går det när man hånglar med Daniel!

Åkte hem strax efter åtta eftersom jag inte hade ngn jacka eller tjocktröja med mig. Hela min väska var fullproppad med nya kläder. Woho! Och ändå finns det mer till an annan gång!