Japanen

Att vara hemma och hosta är ingen höjdare. Inte bara det där med att man inte orkar någonting, endast sover och tittar på TV eller känner sig allmänt äcklig - jag får inga pengar heller. En vecka är ganska mycket pengar - och nu får jag ingenting! Får se vad Försäkringskassan säger imorgon men de är ju inte kända för sin givmildhet...

Ingen feber iaf. Jag pendlar mellan 36,1 och 37,2 - jag lever alltså. Några näsdukar har väl gått åt och läpparna är aningen torra, men det västa är lungorna. Det känns som att de snart kommer ligga på golvet och jag orkar inte hosta längre. Jag har träningsvärk i magen av allt hostande och nu börjar hostningarna övergå till hulkningar istället. Jag orkar inte hosta.

Blir troligtvis hemma resten av veckan, men vi får se. Mår ju skapligt bortsätt från denna äckel-seg-gul-slem-hosta. Men den är rätt hemsk när jag får mina attacker.

Satt nästan i mammas knä idag när vi pratade. Kändes nästan som när jag var liten, bortsätt från att jag har lite andra bekymmer nu. Jag hatar en människa ffs! Och vi pratade och pratade.
Mamma: Han kanske jobbar över så mycket för att han har tröttnat på henne.
Haha. Så rätt att säga. Min mamma. <3
Okej, ingen fattade vad jag menade. Men jag hoppas att det framgick att jag tycker om min mamma?!

Fick nyligen ett sånt där jobbigt kedjemail. "sänd detta brev till 10 vackra kvinnor, inklusive den som skickat det till dig!!! Du har blivit vald. Du är ansedd som en av de 10 vackraste kvinnorna i min lista över vänninor. Om du blir utvald igen, vet du att du är RIKTIGT snygg. Om du däremot bryter kedjan kommer du vara motsatsen i minst 10 år."

LOL

Alltså. Skickar jag inte vidare detta mail till tio veckra personer kommer jag att vara RIKTIGT ful i tio år. LOL! Jomen det finns ju säkert ngn logik nånstans. Hm, nej!

Skicka aldrig kedjebrev/mail till mig - snälla! Så länge det inte är ngt roligt eller tänkvärt i själva mailet, eller av någon annan, av mig, godkänd anledning att skicka mailet vidare. Och då får ni gärna ta bort de där sista raderna om man ksulle bli olycklig/inte kysst på x antal år/otur i kärlek/ngn i ens närhet kommer att dö etc. om maninte skcikar det vidare.
Skriv istället ngt i stil med "skicka detta vidare till alla du tror kommer att uppskatta det/behöva det/få sig ett gott skratt" eller så. Mycket roligare sätt att avsluta ett mail på tycker jag!

Den var bra ända till slutet!

Slutade en timme tidigare idag för att det inte skulle bli så stressigt hemma innan jag skulle kila till UG. Det började med att tåget blir försenat tjugo minuter innan det ställdes in. Jag hoppade på tåget till Tumba eftersom att jag antog att Södertäljetåget skulle vara vara överproppat med folk. Satt på Tumba station i en kvart och väntade på mitt fortfarande överfulla tåg som skulle ta mig två stationer till Östertälje där pappa skulle plocka upp mig. Självklart blev det broöppning på vägen hem också. Kom hem lite senare än om jag tagit det tåg jag brukar åka med - men så var det ju kaos cokså. Tjänade iaf tid på att bli hämtad i Östertälje.

Slängde i mig maten och åkte till Lindängen där ett mycket litet gäng var samlat. Snackade lite allmän skit innan programmet började. Jag tycker att vi fick till en riktigt bra diskussion om The Holy Bible, som var dagens programpunkt.

Under andakten satt jag mest och lyssnade eftersom jag var så harklig och hade ont i halsen. Sen låg jag och Frans kvar. Värmde varandra, pratade lite och hade mysigt innan vi gick upp till de andra. Tyvärr var fikat redan bortplockat då.

Efter inte allt för lång tid fick Tanja och araberna för sig att de skulle åka. Fredrik och co var borta för länge sedan. Sen hördes plötsligt ett ljud. Tommy blev rädd som bara den. Daniel trodde att det var Facebook som var i farten (efter en liten incident som hände på jobbet som resulterade i att Daniel fick massa konstiga kodmeddelanden på sin MSN) och gick efter ett tag ut för att kika vad det var. Han och Sofie försvann och nu hördes bara slemmande ljud - usch!

Annika (dvs Sunqan) och jag skcikade sms till varandra om att vi var sugna på pannkaka. Detta resulterade i att alla blev hungriga och vi stängde Lindängen för natten och Daniel, Sofie, Tommy, Sunqan och jag for ner till KebabHouse i en gigantisk likbil. Det var en väldigt bra idé för det var oerhört gott!

Nu mår jag mest illa efter kebaben och har ont i halsen. Tror att det är en förkylning på g. Blö! Jag orkar verkligen inte vara sjuk. Snorar också. =(

Nu ska jag sova. Detta var en bra UG-gång. Bra program, bra deltagande i diskussionen och en fredagskväll som för ovanlighetens skull gjorde mig glad.

Hur har er kväll varit?

Nu är väl Affe nöjd också, när jag varit lite positiv.

I år har jag inte skrivit någon önskelista till jul eftersom att vi inte firar med julklappar längre. Men om vi hade gjort det hade jag nog raderat allt utom plånboken. Aww, den är så fin! Så härlig att bar at och se på. Så perfekt för just mig. Det är som att den ligger där på hyllan och tyst ropar mitt namn. Den är så jag!

Saken är den att jag hittat en nästan likadan plånbok. Eller inte likadan. Den har samma size, det är samma märke och den är konstruerad på samma sätt. Men den känns så mkt billigare i jämförelse. Visserligen är den mer än hälften så billig (säger man så eller blir det syftningsfel då? Den kostar mindre än hälften än den i läder för 599 kr.) men man vill ju inte se, känna och tänka på den skillnaden. Åh, jag vill ha den. Den i läder är så jag! Den andra är inte alls jag på samma sätt. Knappt jag alls. :S

What to do?

Elegant leather wallet with elegant logo (approx. 19 x 9 x 2.5cm)
-roomy wallet with timeless chic
-with roomy, oblong design!
-smooth, soft leather
-decorative stitch flap and elegant metal logo emblem!
-opens with snaps
-main card compartments at the front
-mesh compartment inside flap
-two open side compartments with additional card compartments
-zipper coin pocket
-practical zip compartment at the back
-a functional, smart accessory!

Idag på lunchen gick jag till Åhléns. Hittade några söta väggalmanackor att titta i.
"Baby animals" står det på en. Slår upp första sidan och får se en bild på allas vår Knut! Och minnena från Tyskland vällde över mig. Aww! Världens sötaste isbjörn!

En tant frågade mig var herrnånting fanns. Jag ryckte på axlarna och sa att jag inte visste. Då tittade hon lite konstigt och anklagande på mig och sa "Inte jag heller!" Sen kom jag på att jag ju inte hade ytterkläder på mig eftersom att jag jobbar i samma hus. Hon måste såklart ha trott att jag jobbade där. Doh! En annan kärring frågade varför rulltrapporna ner till Hemköp var avstängde. Det visste väl inte jag. Jacka är skyddet mot utomståendes frågor i en butik. Skydd för påflugna människor. Gosh!

Sen hittade jag en plånbok som jag vill ha. Den var fin, lagom stor, jättefin, jättebra innuti med dragkedja för myt och lite annat och mkt plats för kort och även bilder på folk. Jättefin och underbar. Nackdelen är att om jag köpte den skulle jag inte ha några pengar kvar att stoppa i den - 599 kr. OMG! Nu är min dag förstörd! =P

(Nej - jag köpte den inte.)

Mitt hat är borta. Det som finns kvar nu är en stor tomhet.
Det kändes så mycket bättre att känna något änn allt det jag inte känner nu.

I tandborstmuggen stod hans tandborsta kvar - det enda som visade mitt hopp om att återfå vänskapen. Nu är även den borta. Det ser så tomt ut. Precis som jag behöver en vän ser min tandborsta också ut att behöva en.

Vad är nostalgi om inte denna bild?

Detta och d'orderna är de enda bra minnen jag har från högstadiets franskalektioner.
Tack, Sabine, för att du förgyllde dessa tillfällen.

Skulle få skjuts till UG av mina föräldrar idag. En halvtimme innan det började satt jag i köket med mamma och grät samtidigt som jag spottade ur mig elakheter över vissa personer. Tårarna rann nedför mina kinder och jag ville baar bort. Bort från allt och framför allt min situation just nu. Bestämde mig ganska fort för att det inte skulle bli UG denna kväll.

Vad har jag där att göra?

Ibland upptäcker man saker som man inte ville ha någon kännedom om.

Jag upptäckte i morse att jag verkligen hatar en person som inte alltför länge sen stod mig väldigt nära. Jag har alltid alltid alltid varit imot att hata. Man kan hata någon handlingar, något en person har sagt, hata vad någon har gjort mot en, men aldrig hata en person. Och nu gör jag det. Jag hatar en människa! Så mycket att jag ibland vill se personen uppleva samma smärta som jag, ibland vill jag orsaka personen smärta, slå ner, skada, göra illa. Banka vett i människan? Jag trodde att personen kände mig, anförtrodde allt, hela mitt liv, och fick sedan tomhet tillbaka.

Jag har märkt att jag på senare tid, de senaste veckorna, varit väldigt ledsen. Jag har blivit bättre och bättre på att dölja det. Men jag känner mig inte glad. Jag är så djupt sårad av denna person att jag emellanåt har väldigt svårt för att inte göra något dumt, vadsomhelst, för att få slut på elendet.

Allt jag gör blir fel just nu. Allt jag säger blir fel. Ibland undrar jag om någon alls egentligen känner mig, vet vem jag är. Varför har jag målat upp denna fasad? Jag vet inte.

Haha, är de inte bara för söta?! Charmknuttar!


Kolla öronen på han som hoppar. Åh, såna öron vill jag också ha. Fast inte på mig själv då...

Tack Google, för lånet av dessa bilder!

Vattnet blir bäskare med lime än med citron. Citron är godare att ha i vattnet.

Igår måndag, på väg hem från jobbet kl 17:25~18:00:
Kommer till södra station några minuter innan halv sex, då mitt tåg mot Södertälje ska gå. Ser på informationstavlan att kvartövertåget är försenat till 31 och att halvtåget är försenat till 37. Tåget som skulle ha gått hel hade blivit inställt. Västerhaningetåget, som skulle ha gårr 17:25, var försenat till 40. Perongen var full av folk, värre än julruschen (på ett ungefär). Allt detta pga en nedriven kontaktledning Karlberg (far far away).

Ringer min mor för att säga att jag förmodligen inte kommer hem i tid, om jag nu lyckas komma hem överhuvudtaget. Det är ju så att om några tåg blivit inställda vill ju det tågets resenärer (eller vad man nu ska säga) åka med nästa tåg som i denna rusningstrafik självklart redan är överfullt.

Min underbara moder säger att pappa just ska åka til jobbet och kanske kan blocka upp mig i Älvsjö. Pappa ringer tre minuter senare och säger att han kan plocka upp mig i Älvsjö på väg till jobbet, där han skulle hämta ett tangentbord. Mitt tåg kommer in kl 1737 (tjugotvå minuter sent). Jag får springa förbi många dörrar innan jag hittar en liten liten lucka på golvet att stå på. De flesta blev lämnade kvar på perongen eftersom att det inte fanns ngn plats i tåget. Paret brevid mig står och hånglar nästan på mig. Usch. Jag blir rädd för att bli uppäten där. Någon annan i närheten har riktigt snuskig andedräkt och en kille står med ansiktet vänt uppåt för att kunna andas. Ja, så trångt är det. Hurra för SL!

Med våld tränger jag mig ur tåget i Älvsjö. LUFT! Sex minuter utan luft är mer än nog!

Sitter och väntar i tio minuter på min far och beundrar samtidigt informationstavlan. Tåget mot Västerhaninge är, hör och häpna - dubbelt så sent som mitt tåg. 44 minuter!

Visst är det väl underbart med måndagar! ;-)

Har man för mycket citron i vattnet blir det surt!

"Det är väldigt femenint att fjäska."

Vad säger ni? Håller ni med om det?

Fast så fick han ju lite skit för att han sa så också. ;-)

Det finns ju en story bakom också men jag vet inte om den är så intressant.

UG i fredags var väl ingen höjdare. Programmet uteblev, så för min del var det bara en andakt, där jag ganska snabbt slumrade till. Jag var inte så delaktig, men jag märkte att många tittade på mig och viskade. Varför?

Sen somnade jag där nere. Efter några timmar (måste det ha varit) kom Frans och väckte mig. Det gick lite trögt, men när han lockade med att skjutsa hem mig kunde jag inte motstå. Att cykla i snöblåst är ingen höjdare.

På lördagen städade jag lite och tittade på film innan folket skulle komma. Först kom Affe, Linnea och David. Vi åkte till Maxi för att inhandla saker till tacos. Sen åkte vi och hyrde lite film och sen hem till mig för att börja med maten. Efter ett tag kom även Sofie och Ida. Sen ringde Roddan mitt i maten och undrade var han var någonstans. Hm. Smart pojke det där.

Det var en trevlig kväll med god mat, trevligt sällskap, spännande film och kul spel. Jag var dock lite trött, så jag somnade i den andra filmen.

Folket åkte hem innan klockan ett. Då hade jag hunnit bli pigg. Satt vid datorn och chattade lite med Johan. Strax efter tre kände jag att det började bli dags att sova.

Vaknde lite sent (0857) och kilade iväg till Hovsjö ganska meddetsamma. Fick skjuts, så det var inga problem. Efter att ha suttit och pratat med folket, ätit massa kakor och planerat att åka till Frankrike i april/maj åkte jag hem.

Tittade lite på film (Såg att jag laddat hem Left Behind för länge sen) och degade. Lindängen crew skulle dit kl 18 och ville ha med mig, men jag kunde inte få skjuts av vindrickade föräldrar och dessutom var maten klar halv sju, så jag skippade.

Precis när maten var klar ringer Haitham. Då står han nere på gatan för att hämta Frans saker. Han sa att han var ganska besviken. Han hade åkt till Lindängen och väntat i tjugo minuter men ingen hade kommit. Sen hade han fått reda på att ingen ens tänkte komma. "Aldrig att jag gör ngt sånt här igen!" Aw, jag som jättegärna skulle vilja. Taskigt av de som inte hörde av sig. Pik pik.

Sen satte jag mig framför TV:n och tittade på Åter till Cold Mountain. Den var väldigt fin. Fint foto och skådepelarinsatser över förväntan men den var väldigt seg. En stark trea. Sista halvtimmen var dock bättre än resten av filmen. Fast hockeymatchen mot Finland var ännu segare!

Sen skulle jag sova.

Jaha, vad har hänt i mitt liv på senaste tiden då? Okej, lite dött just nu faktiskt.

I måndags var det ju Arcade fire som gällde. Orkar inte dra allt men det var en bra dag trots att jga nästan blev mos där jag stod in the first row. Jag och Leila blev burna/dragna över staketet av ett gäng vakter. Leila hade inte sovit och ätit tillräckligt vilket resulterade att hon inte klarade av trycket konserten ut och när hon försvann var det ett tiotal personer som försökte ta hennes plats. Trycket ökade. Mina revben mosades mot staketet, benen mot väskan på golvet och jag märkte att jag hyperventilerade och började förlora koncentrationen.

Det var absolut den värsta konserten jag någonsin varit på. De var great att se live, men publikens tryck bakifrån störde iaf mig. Synd, speciellt för Leila, när man stått och köat en hel dag.

Joel och Roddan blev utsedda av mig till dagens fiskar.

Sen var vi döda. Leila sov hos mig och stackarn fick spendera förmiddagen själv i Sthlm medan en annan jobbade.

Igår slutade jag en timmetidigare. Gick till frisören och klippte av de äckligt slitna topparna. Känns great. Och hon var verkligen jättetrevlig också. Vi pratade lite om blodgivning, böcker och om jag ska färga håret. Så vem vet, snart ser ni mig kanske i ngn ny hårfärg...

Sen mötte jag mamma på blodcentralen och hon var med när jag för femte gången lämnade massa blod. Det gick faktiskt better than ever. Kanske för att hon jag fick, en jättegullig libanes, var jättesnäll och pratade om libanesisk mat, min eventuella hårfärgning och lite annat med mig och mamma.

Tog en macka och en kaffekopp och sen åkte jag och mamma hem.

The (new) word of the week: Värmegolvare. Creator: Rodolfo "Roddan" Alvarez.

Idag åt jag extra exklusiv lunch för jag åt nämligen ute. Bokstavligt alltså.

Tog tunnelbanan till Globlen där jag träffade två utländska fluff och en Joel sov varit vaken lääänge. Joel och Leila hade köat sen kl 7, de galningarna. De hade hunnit med att se ut som uteliggare när de låg på tidningarna på marken i ett hörn. Men det tycker jag att det var värt. Vi är ju ändå först i kön!

Ingen var hungrig så Joel och jag gick och letade mat till mig. Efter mkt letande utan, och utan att hitta ngt annat, blev det den klassiska Donken. Tog med maten ut så att jag kunde fresta de andra och sen var det dags för mig att åka tillbaka till jobbet och njuta av värmen. Det är kallt ute.

Snart ska jag tillbaka för att köa på riktigt. Arcade Fire ffs!

Sofie är nitton år, går på en skola som heter "Colin lek och lär", hennes favoritsysselsättning är att städa (helst hela dagarna), hennes pojkvän är Daniel och hon lever på bidrag!

Stackars flicka!

(Undrar om jag kommer att få ett "Blä på dig!" efter detta...)

Fatta vad tråkigt - jag har inget att göra alls imorgon! Blö!
Jag som blir rastlös på mindre än en timme!

Alla runt omkring har någon. Håller handen med någon. Kramar om någon. Vet har jag då? Ingen alls, jag får gå själv. Det är inte så kul. Inte för att jag vill ha någon bara för att, men det är inte så kul att vara ensam utanför heller ska ni veta.

Ni går där brevid, håller om varandra och småpratar med varandra. Jag går långsammare och långsammare, och det gör ni också. Fattar ni inte att jag inte vill påminnas om min ensamhet och att jag blir lämnad utanför? Låt mig tro att det är jag som har valt att vara utanför. Var lite diskreta när ni väljer att skita i mig, tack!

Detta var ingen rolig fredag. Hur definerar man betydelsen av ordet "vän"? Jag vet inte alls längre. Har jag någon överhuvudtaget? Känner mig bara ledsen. Ledsen och otroligt otroligt ensam. Nej, inte själv - ensam!

Den senaste veckan har det gått näst intill utmörkt för mig att komma upp på mornarna. Det kan bero på att kroppen börjar vänja sig vid att gå upp innan gryningen (0600) eller helt enkelt för att jag börjar att bli bättre på att gå och lägga mig i tid. Ofta får jag iaf sju timmars sömn. I vilket fall som helst så känns det väldigt bra, dessutom är jag inte så trött på dagarna längre. Vissa på jobbet klagar på att de är trötta eller att "åh, snart är det helg" men en stor längtan i blicken. Jag tänker mer något i stil med "japp, snart helg, det blir kul, men jag är pigg nu också". Det underlättar faktiskt att inte vara död på dagarna.

I morse var jag uppe så tidigt att jag hann med en buss tidigare än jag brukar ta, alltså tog jag bussen som gick 0653 från Kvarnberget. Det är egentligen fett tidigt, men det var iaf svalt och skönt ute, regnade gjorde det inte heller och jag hann med tåget som gick 0703. Men det verkar bara som att det är jag som är pigg. Träffade Rim på bussen, hon var jättetrött. Och sen när jag skulle sätta mig på en nära plats brevid en tant reser sig tanten upp, säger surt att "jag sätter  mig på andra sidan och sätter sig på platsen mitt emot. Hon tittar surt på mig hela vägen till stan. Gjorde jag ngt fel? Inte om du frågar mig. Vilket taskigt morgonhumör!