Ut och bada! 2
USCH!
Kan väl ta på sig nya? Nej vadå, avföring är väl mysigt? Och att ha dem i flera dagar är ju helt normalt.
Usch! Jag som tycker det börjar kännas äckligt när man haft samma underkläder en hel dag, från morgon till kväll.
Ut och bada!
Undersökningen var gjord bland kvinnor mellan 16 och 24 i Storbritannien men jag tror att den speglar svenskars inställning och uppfattning också. Kanske inte fullt ut iom de höga siffrorna men jag vet själv ganska många som undviker stranden och badhus just för att de inte vill visa upp sina kroppar offentligt. "Jag badar aldrig där någon jag känner kan se mig" "Jag trivs inte i att visa mig i bikini" "Alla andra ser ju så bra ut" osv...
När jag gick på gymnasiet och hade idrott och vi skulle till badhuset och ha någon form av vattengympa hade plötsligt elva av klassens femton tjejer mens och 100% av killarna var sjuka eller skulle till tandläkaren... Vi var fyra av tjugo som var på den lektionen. Ganska dåligt, eller vad tycker ni?
Numer undviker jag badhus för att jag tycker att det är äckligt. Det är väldigt många som kissar i bassängen och jag var med om att min klasskompis hittade en bajskorv i bassängen som jag badat i ca fem minuter efter att jag åkt hem en gång. Snusk! Men jag badar mer än gärna utomhus!
Jag tycker det är hemskt. Alltså, ser du verkligen så illa ut att du inte kan visa dig i bikini? Och ser verkligen alla andra så bra ut i jämförlese? Okej, alla människor är inte skönheter, men kom igen! Hur många ser ut som de supermodeller som knappt äter och sen tar massa narkotika för att vara smala? Det är ju inte värt det alls. Jag ska berätta en sak. Du ser inte så hemsk ut. Ingen kommer att titta ut dig. Ta på dig badkläder och njut av sommaren. Det är för varmt för att sitta innomhus och uggla. Sånt gör man på vintern!
Uteliggare
Japp, uteliggare är vad man blir kallad på jobbet (fyndigt, Lena, väldigt fyndigt!) och detta beror på att jag inte uthärdar värmen när jag ska sova utan löser det problemet genom att sova på balkongen.
Natten till i söndags var ju hemskt. Låg mest och vred mig och och svettades. Jag trodde att jag började bli förkyld men som tur är var det bara värmen. Jag gick och la mig i soffan ifall det skulle vara svalare där, men icke!
Så sen dess har jag sovit på balkongen. Första natten vaknade jag några gånger av bilar som tutade, pappas snarkljud genom det öppna fönstret och lite annat oväsen. Men inatt sov jag med öronproppar. Ljuvligt. Vaknade inte förrän 0518 av solen som sken i ansiktet på mig. Kröp in i skuggan bakom blomkrukan och somnade om. Vaknade inte ens när klockan ringde utan av att mamma knackade på fönstret.
Detta är verkligen att rekomendera!
Lite ledigt
I torsdags och fredags fick jag vara ledig från jobbet. Och det var på onsdagen jag frågade. Så otroligt skönt. Vissa måste ju säga till veckor i förväg men här funkar det så att om det funkar för de som jobbar är det okej. Inget krussel och smussel (eh, what?!).
Så vad har jag gjort då? Jo, slutade tidigare i onsdags och hade picnic på Brandalsund med Sofie. Det var jättemysigt. Ovana att cykla den sträckan bara. usch. Och snart blir det ju Gotland. Hua. jag är alldeles för otränad för det känner jag. Vi satt på gräset och mumsade i oss jättegod pastasallad som hon hade gjort och sen efterrätt t.o.m. (vilken ambitiös tjej).
I torsdags ställdes kl på vanlig tid (0615). Upp i ottan och äta frulle på balkongen i solen. Fixa, dona och iväg till Torpa och träffa Sofie. Bada, sola, bada, sola. Hata hata ouppfostrade ungar. Hem vid femtiden och softa på balkongen.
Fredag blev bad med Anna. Fortsatt hat mot ungar utan uppfostran (eller rättare sagt oförstånd mot föräldrar som inte uppfostrar sina barn. Ungar som springer på folks filtar, unge som skvätter upp sand på hela min handduk och dessutom en unge som hälde vatten på mina fötter när jag låg och läste. Och det värsta är att mamman satt precis brevid. Och sa ingenting i stil med förlåt eller så till mig. Hon sa ngt som lät argt på ngt konstigt språk, men vem vet - hon kanske pratade arabiska och det låter ju alltid argt. Och då kanske hon berömde ungen som skvätte sand och hällde vatten på mig?! =O
Hem vid fyra för att sedan åka till Magie och fira hennes födelsedag. Lite småmys hemma hos henne innan några av oss skulle ut. Jonna och jag shottade så vi blev blå om tungan.
Och så den fina bilden där jag är brun och Roddan ser snobbish ut!
På lördagen blev det inget bad i Aspen men grillkväll hos Johanna som blev superskoj. Massa läskigt nytt folk som var roliga. =)
På söndagen blev det sovmorgon efter en natt med hyperdålig sömn. Värme som dödar. Det gick inte att sova. Låg och vred på mig i svetten. Inte mysigt! Ringde Rebecca och träffade henne vid maren där vi tog en glass. Sen ville jag ha kaffe. Och vipps så började det regna. Aja, tänkte vi och vandrade bort mot badhuset för att bara gå lite. Pratade och allt möjligt. Sen fastnade vi på en parkbänk på stan.
Orkar inte skriva om det roliga. Sorry. =)
Sjuk sjukvård
Jaja, vi har rätt till vård och allt är så bra jämfört med vissa andra länder och bla bla bla.... Men man kanske inte alltid ska jämföra sig med de sämsta?!
Adam, 9, gick med borrelia i 1½ år även fast läkarna hade gjort undersökningar på det som fick positivt utslag... De fick åka till Tyskland... och det var på mammans initiativ, inte några läkarrekomendationer eller liknande. Och den mamman jobbade ändå inom sjukvården som undersköterska, vad förväntas då jag kunna? Helt hemsk situation!
Jag tror att sånna här saker förekommer oftare än vi vill tro och att det inte upptäcks. Vi litar kanske lite för mycket på läkarna, som inte vågar ställa diagnoser. Samtidigt är det ju ganska svårt för en själv att ifrågasätta en läkare. Jag kan i stort sätt ingenting om sånt medan det är deras arbete att kunna det.
Så går man och lägger sig...
Den dog. Jag mosade honom med mitt feta lår.
Sprang ner till pappa för att klaga och sen smörja in med xylokainsalva som bedövar. Pappa skrattade och sa att han ju kämpade för sitt liv. "Det gör jag med" kved jag.
Men ja, ett äventyr mer eller mindre. Tur att det inte var jag som dog. Och getingstick gör inte så ont som man inbillar sig. Jag överlevde ju.
Måndag, and that's all I'm gonna say...
Så går det när man fyller år
Whatever. Bilder på blommor får fylla bloggen med lite färg.
Blommorna från Sergel.
Gula rosor från Eeva och Siv på jobbet!
De blommor som överlevt från födelsedagsfesten helgen innan min födelsedag. Den vita lever fortfarande.
Sveriges sämsta bilförare
På RixFM sa de idag på "nyheterna från Metro" att Sveriges sämsta bilförare är Stockholmarna. De kör mot rött och håller inte avståndet.
Jag kan ju bara säga att jag inte är förvånad. Det var väl inte så svårt att lista ut ens? Hade det funnits värre i Sverige hade det varit illa.
Varje dag på väg till jobbet går jag över ett övergångsställe där bilarna oftast kommer i hög hastighet trots att man inte kan köra rakt fram. Två filer till vänster och en till att svänga höger. Det blir orange. En bil kör vänster . En till bil kör till vänster . Det blir rött. Ännu en bil kör vänster. Poff. Vi gångare/cyklister har grönt när bilen inte ens hunnit köra förbi. Great. Händer rätt mycket i den korsningen. Oftast är det taxibilar som kör mot rött också.
Så har vi ju de som ska svänga höger. Då står det ofta massa taxi/bussar/bilar med puckoförare ivägen så när vi gångare/cyklister får grönt står det minst en bil i vägen. Så antingen trängas alla ca 40 pers som ska över samtidigt eller vänta på att bilen åker men det sistnämda kan ju ta en tio minuter. Och då har ju tåget gått... Jobbigt för cyklisterna också som ska över där det står en bil. Många gånger han man ju varit med om folk sol slagit till bilen som står i vägen och det har även jag gjort. Såg på håll att det blev grönt och går. Sätter en fot i gatan när det plötsligt, from nowhere, står en fet bil mitt i vägen. Jag hann ju inte bromsa så jag gick rakt in i bilen och tog emot mig med händerna. Och så öppnar han dörren och säger att jag ska vara försiktig med hans bil. Gubb*****!!!!!!!!!!!!! han ska DÖ! Bilen också! Alla som gick där också såg chockade ut över hans reaktion.
Lär er köra ***** 08:or! Bete er som folk!
Min sko!
Ni kan inte gissa vad som hände mig i morse när jag klev av tåget på södra station!
Precis när jag kliver över till perongen är det en man som råkar kliva mig på hälen och skon åker av, och åker ner mellan tåget och plattformen! Oh no! Ni kan ju tänka er min min när mina nyinköpta skor (förra måndagen) för 699 kr lån där nere på rälsen under tåget.
"Åh, nej! Förlåt! Åh, vad pinsamt!" Sa den skyldiga mannen gång på gång medan vi stod brevid varandra och tittade ner på skon. "Och där inne sitter min fru och skäms över mig nu." Jag tittade in i tåget och mycket riktigt satt där en kvinna som såg lite besvärad ut. Sen la han ner sin plastkasse på marken som jag kunde ställa min barfota-fot på för att slippa stå på ett ben.
När dörrarna stängts och tåget åkt hoppade mannen ner på rälsen och räddade min sko. Och åkerigen ursäktade han sig och berättade hur pinsamt det var.
Jag skrattade hela vägen till jobbet. Nu har min sko varit på spännande äventyr!
Gammal mail
Kul att man får sju mail på sin gamla hotmail...
Ett med reklam från Apple
Fyra från Facebook
Ett kedjebrev
Ett om att man måste uppdatera sitt CV på ett bemanningsföretag (första gången de hörde av sig...)
Kul. Väldigt kul.^^
Massa matlådor
Fullt köksutrustad var jag också, med både förkläde och skidglasögon - som är ett måste när man hackar lök! Att hålla tårarna borta med.
Så nu är jag helt slut.
Mobbing
Tragiskt att ens barndom ska få spela in i resten av ens liv. Ja, åtminståne då man inte hade en särskilt trevlig sådan då.
Lustigt hur mycket som folk vet, som vuxna ser, men som sedan alla vänder ryggen mot. De vet att det förekommer bakom dem, de ser det fortfarande i ögonvrån, oavsett vilket håll de vänder sig åt. För det är oundvikligt.
Alla vet.
Ingen gör något.
Ni kan ju gissa vem jag tänker på när det snackas om detta... Ganska obvious... Jag är glad att de i alla fall uptäckte Viktor. Någon såg honom. Tack!
Om det är något som jag mår illa av är det just detta just för att det utspelats så nära mig. Det blir så personligt. Jag såg de som valde att inte se.
Ingen flyttar på de som orsakar detta. Det är bara de som blir utsatta som blir tvingade att flytta. Är inte det att låta dem vinna då?
Orkar inte skriva mer om det här nu. Blir bara arg. Gör det även mig till en av de som blundar?
Artikeln om Viktor kan du läsa nedan. LTs sida är dum och jag fattar inte hur man länkar just den artikeln iom att jag inte fattar hur man går in på den artikeln...
| 2008-06-19 |
| Mobbarna knäckte Viktor |
| SALTSKOG Glåpord, slag och sparkar - mobbningen fick Viktor, 11, att vilja ta sitt liv. - Jag önskar att skolan gjort mer, säger han. Men när allt såg som mörkast ut dök hjälpen upp. Redan när Viktor, 11, började i ettan startade mobbningen på Stålhamraskolan. Han kom hem och grät efter att ha blivit retad och slagen. - Jag vill helst inte slå tillbaka, säger han. Viktors pappa begav sig flera gånger till skolan för att lösa problemet. - Jag har begärt att få ett möte med mobbarna och deras föräldrar flera gånger, men skolan vill inte. Enligt skolan förekommer ingen mobbning, bara "pojkstreck", säger Viktors pappa, Tommy. Åren gick och mobbningen blev värre. Värst var det i trean och fyran. Den fysiska misshandeln trappades upp. Viktor brottades ner och sparkades när han låg ner. Föräldrarna såg hur sonen blev allt mer deprimerad. Tommy berättar: - Det har varit oerhört jobbigt för oss föräldrar också. Vi har varit till skolan flera gånger, och gråtit, men de har inte tagit det på allvar. Men när Viktor såg att vi mådde dåligt slutade han att berätta för oss. Han höll allt inom sig själv, till slut ville han ta sitt liv. Viktors familj försökte byta till Södertälje friskola, men fick ingen plats året därpå. Stålhamraskolan försökte lösa mobbningen genom att låta Viktor byta klass. - Men det blev inte bättre. Den nya klassen höll till alldeles bredvid den tidigare, säger Viktor. Viktor gick ut femman nyligen, åren på Stålhamraskolan känns som ett enda långt gatlopp. Tommy har gjort en anmälan mot Stålhamraskolan till Skolverket. - På något sätt måste Viktor få upprättelse. Men vi vill berätta det här för att andra också ska få veta att hjälp finns att få, säger han. I april 2007 blev det lag på att skolorna skulle ha en plan för att stoppa trakasserier mot elever. En sådan har Stålhamraskolan, trots det förekommer trakasserier. - De utsatta barnens föräldrar vet inte allt vi gör, säger Stålhamraskolans rektor Agneta Larsson. Vad har ni gjort för att stoppa mobbingen? - Vi har varit i kontakt med barnen och deras föräldrar varje gång det inträffat något. Men enligt Viktors föräldrar har ni aldrig kallat till möte med mobbarna och deras föräldrar och heller inte polisanmält? - Vi har varit i kontakt med polisen, men det blev ingen polisanmälan. Det var inte riktigt av den digniteten. Men jag vill inte säga vad vi gjort och inte, det skulle vara att hänga ut enskilda barn och vuxna. Har ni stängt av eller flyttat en mobbare någon gång? - Vi har inte gått så långt, även mobbarna behöver hjälp. Men istället har utsatta barn som Viktor undvikit att gå till skolan på grund av mobbingen, är det rimligt? - Det händer tyvärr. Men jag brukar säga till föräldrarna att släppa barnen till skolan. Det är här det ska lösas, allt annat är ett misslyckande. |