Japanen -

En jobbig sak

Något som jag upplever jobbigt är när någon gör något för att vara snäll mot en men man tar illa upp/bli lite sur. Då får jag dåligt samvete för det, alltså att jag inte är tacksam och glad. Plus att man redan tog illa upp av det första som sades/gjordes.

2008-02-29 @ 13:44:56 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag

Egenskaper:
Rak på sak
Ärlig
Krävande
Verkar negativ även om jag inte är det
Det måste handla om mig när jag är arg/ledsen/sur.
Osäker
Överdriven framförhållning och planerande

Tycker inte om:
Särskrivningar
Folk som inte kan köra och ändå ger sig ut på vägarna (räknar ej med övningskörare).
Knakningar med fingrarna (hata hata hata). Jag upplever det som folk gör när någon drar med naglarna/en krita mot svarta tvlan (vi fattar va).
Nonchalans
Pikar om fel saker från fel personer
Snack om att kvinnor skulle vara sämre än män på att köra bil
Att bli struntad i
Vinter och kyla, att vara påpälsad så att man knappt kan röra sig och ändå fryser.

Tycker om:
Alkohol
Att mysa med pojkar
Närhet
Vänner

Vill ni får ni fylla i egna saker.
Var inte för elaka bara.

2008-02-27 @ 17:29:54 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Orättvisor inom svenska kyrkan

Orkar ni inte läsa så låt bli. =P

I söndags kväll satt vi (några stycken - dah!) och diskuterade ganska intressanta saker.

Här kommer lite dötråkig bakgrundsfakta (hur är det man säger? Jag reserverar mig för eventuella fel?):
Som många av er vet är jag aktiv inom två kyrkliga ungdomsgrupper i Södertälje. Den ena är Svenska Kyrkan i Hovsjö och den andra är EFS i Hagaberg. EFS kan ni läsa mer om på deras hemsida: www.efs.nu. Södertälje är uppdelat i tre olika församlingar: Södertälje-Tveta, Västertälje och Östertälje församling. I S-T församling finns väldigt få medlemmar och klassas då tydligen lite som ett problemområde för kyrkan och får då mer resurser för att kunna satsa mer för att få fler medlemmar. I Ö församling har de många medlemmar och får då mindre resurser. S-T och V ska troligtvis (eller om det redan är bestämt?) slås ihop.

Det vi kom fram till i söndags (bl.a.) är att många som bor i de invandrartäta områdena Hovsjö, Ronna och Geneta är medlemmar i ortodoxa församlingar (många av dem). Liksom vad vinner de på att gå över från en kyrka med sin egen kultur, tradition och språk till svenska kyrkan, som på många ställen är ganska tråkig och död och för dem även ganska främmande... Detta är en bidragande orsak till det låga medlemsantalet i S-T församling. Man kan ju tycka att det inte skulle spela någon roll för kyrkan i vilken kyrka man är medlem - det är ju samma Gud! Men tydligen har det en väldigt stor betydelse.

Diskussionen i söndags började egntligen med att jag frågade om varför det är så att UG (EFS) inte kan erbjuda sina ungdommar lika låga priser till att t.ex. åka på läger som KU (Hovsjö) kan. Frans berättade då denna story för mig om att olika församlingar får olika mycket. Jag kan tycka att man borde titta mer på antalet aktiva medlemmar, det är ju faktiskt väldigt många som är medlemmar i kyrkan men som inte tror på Gud. Handlar allt för kyrkan om medlemsantal och kvantitet? Har kyrkan blivit som alla andra organisationer som bara tittar på siffror och statistik? Borde man inte se länge än så? Borde man inte satsa på dem som söker, på alla inom kyrkan?

Frans berättade även att det är en av anledningarna till att de aldrig gör någonting tillsammans med KU. Hur ska de kunna motivera sina ungdomar att betala 500 för samma läger som någon i KU inte behöver betala ett öre för, inte ens avgiften för resan?

Jag tycker att detta är sorgligt och att det behöver bli en förbättring! Ska det verkligen hänga på var man bor och vilken församling man är skriven i? Det är ju en sak om det vore en frikyrka, men EFS är ju faktiskt en del av svenska kyrkan - precis som KU fast på andra sidan kanalen. Borde inte alla människor värderas lika inom kyrkan? Så är det iaf inte.

Hoppas ni förstår vad jag menar. Fråga om ni undrar över någonting. Det är svårt att veta hur mycket ni vet och förstår av det jag skrivit. Ser mest ut som massa bokstäver på varandra i mina ögon, men kände även att jag var tvungen att skriva av mig.

2008-02-27 @ 17:11:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Uppförande

Jag älskar att ha pesto på maten. Inte all mat, inte alltid. Allt blir tråkigt när man äter för mycket av det. Men pesto kan verkligen rädda en misslyckad maträtt. Äter man tortellini som kan vara lite halvtråkigt och torrt räcker det med en klick pesto och det blir genast mer smak på maten och inte lika torrt. Ett annat exempel från verkligheten är att jag som inte tycker om fisk har t.o.m. lyckats få i mig en hel laxbit (den värsta sortens fisk enligt mina smaklökar) tack vara denna italienska delikatess.

Så i matsalen på jobbet förra veckan utspelades ett litet scenario...
Mamma hade tagit med en matlåda märkt "pasta surprise" till mig och medan den stod inne i micron avslöjade hon att den innehöll pesto. Så tittade hon lite på Mirre som stod brevid och lite retsamt "Det gillar väl du, Mirre". Mirre tycker nämligen inte om pesto. Men istället för att säga att det inte riktigt faller henne i smaken säger hon "Nej, jag tycker det smakar kräks!"

WTF?!?!
Hon står där och säger att min mat smakar kräks. Vad tror ni att jag kunde tänka på under tiden jag åt min mat? Jag blev väldigt arg, nästan illamående och hon hade förstört hela min lunch. Sen säger hon en gång till vid matbordet (!) att hon tycker att pesto luktar spya. Några stycken till blev då illamående (de visade iaf på en väldigt äcklad min). Tur att inte Siv var närvarande. Hon är nämligen väldigt överkänslig för såndanna samtalsämnen.

Gott folk, detta var en lektion i vad man inte bör säga - någonsin!

Detta kan liknas vid poängen i en krönika av Alex Shulman i Punkt SE för några veckor sen, angående människor som är förkylda. Det var något i stil med att om man är förkyld kramas man inte när man träffar på bekanta och om man gör det berättar man inte att man är förkyld.
Tycker man att pesto inte är gott säger man inte till någon som tycker att pesto är gott att det smakar kräks!

Hoppas ni alla förstod min fina parallell.
Vill ni läsa den krönikan gör ni det här: http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article1252589.ab
Ni kan också läsa ett av mina galma inlägg om en sån här händelse här: http://japanen.blogg.se/2007/december/historien-om-tanten-som-inte-ville-bli-forkyld.html

2008-02-26 @ 11:00:33 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Minnen

Kollade igenom gamla bilder. Kan man göra annat än att skratta?

Det här var tider det! LOL!

2008-02-25 @ 21:11:49 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jobb, jobb, jobb

... och mer jobb blir det!

Har fått förlängning nu t.o.m. augusti, vilket känns väldigt bra. Fast samtidigt hade det inte varit hela världen om jag inte fått längre än april. Första veckan i maj är jag ju i vilket fall som helst i Frankrike. Sen hade jag ju faktiskt kunnat passa på att gå en intensivutbildning för att ta det där %&#&¤ körkortet någon gång! Och sen hade det varit fyra veckor max innan jag hade fåt sommarjobb. Men det känns bra att få jobba i ett enda streck också. Förlägning istället för uppehåll. Och på en hel månad blir man nog ganska uttråkad och rastlös. Eller jag vet inte. Hade nog känts bra att sova ut och när man vet tiden är det ju inte samma sak. Jag kade kunnat sola, träna, cykla runt (typ brandalsund) och bara leka vår, planera Gotlandssemestern och en massa massa annat. Men pengar och jobb är inte helt fel det heller. Det är ju iaf kul most of the time. Jag trivs med dem jag arbetar med och med det jag gör. Att det är jobbigt att pendla är en annan femma (varifrån kommer det uttrycket egentligen?).

Men jag vill ju skaffa mig ett fint körkort. Snart. Vill ha det nu. Känns som en sån där grej som är ganska bra att ha. Det blev ju inte till förra somaren och inte den här heller verkar det som. Eller? Får göra upp ett scha över när jag ska plugga teori och sen får jag väl skriva prov på det och sen kanske man kan ta ngn intensivgrej?! Jag vill ju det iaf.

Aja, det löser sig. Om ett par år säkert. =)

2008-02-20 @ 16:19:34 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Helg igen

Världens rabalder om Cloverfield som skulle ses i helgen. Tid, plats och allting blev vänt uppochner på. Men sen ringde Sunqan och tyckte att vi skulle med honom och ett gäng till och se den på Heron. Jag, Sofie och Haitham gillade dt förslaget. Mötte hela gänget (Sunqan, Emma, Frida, Tommy, Kakel, Kim, Julia och Henke) på Heron och tramsade runt.

Jag, Sofie, Haitham och Henke kom tidigare så vi shoppade loss på världens sämsta bukik: Willys. Det fanns inget pris på naturgodiset, varken zoo eller jordgubbar bland lösgodiset, bara en apelsinchoklad och på baksidan på min hallonchoklad satt det en snus: usch! Det enda positiva var att en festis bara kostade 9,50.

Köpte lite mat som vi skulle äta. Vi hade redan spanat in vad vi skulle välja till resten av gänget kom. Det blidde en kombo 2 på panda express. Friterad chicken samt biff med bambuskott. Och så ris såklart. Fick smaka shushi av Kim och det var nog det äckligaste jag ätit i hela mitt liv! Tacka vet jag Sunqans smak: Cola! Svalde ner den stora biten shushi trots kväljningarna , drack massa cola men tog även av Haithams vitlökssås för att bli av med den vidriga eftersmaken. Never again! Jag som inte ens gillar vanlig fisk...

Det var åtta stycken av oss som såg Cloverfield. Tre valde att se PS I love you... Vi smög in efter vår film och såg slutet. Den verkade vara... ehm, ganska mesig, tråkig. Tror att jag uppskattade filmen mest av oss. De andra har konstig smak. "Öh, det skakar ju" Dah! That's the point. Den var ändå underbar gjord och väldigt realistisk för att vara en orealistisk film (nej, jag tror inte på monster). Åt lite godis de första minuterna men sen gick det inte längre. Drog efter halva filmen upp armstödet och lutade mig mot Haitham. Filmen var ju för sjutton läskig.

Avslutade på donken där några åt glass. De som sett PS... klagade på basen av när vårt monster gick omkring i salongen brevid. Haha! Några fortsatte sedan kvällen på Lindängen, men jag skulle ju upp tidigt.

Åkte på söndagsmorgonen till Nacka med mamma, pappa, mormor och min moster. Hälsade på Malte, fick en tröja och fick låna en bok om Gotlands cykelled. Efter att Malte ätit gick vi ut med honom i vagnen. Sen skulle vi skynda iväg till morfar, som fyller år idag. Grattis!

Där var även Mats, Monika och Mats. (För er som inte hört det så heter min morbror Mats, min moster Monika, min ingifta moster Monika och min ingifta morbror Mats. Så det är 'Mats och Monika' och Monika och Mats'. Komiskt?

Sen var det hem och äta, titta på film och andas lite. Helgen gick väldigt fort.

2008-02-18 @ 11:57:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slående lika?

Tänkte följa i Leilas fotspår och säga något om Tokio Hotel. Jag har hört en låt av dem och det är inget speciellt med dem. Sångarens utseende kan man jämföra med vilken j-rockare som helst bara det att han är aningen mer icke-rockig och modern.

Okej, okej. Här kommer det roliga:

Som vilken annan morgon som helst var jag inne på tjuvtittat.se och kikade och fann en rolig kommentar om just Bill: "...däremot ser ju tokio hotel-killen ut som en emo-version av britney spears".

Där ser vi någon som verkligen slagit tummen på spiken.

Så vad säger ni?
Är han bara en emoversion av Britney?

2008-02-07 @ 08:59:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Underbara

Helgen var trevlig.

I lördags var Gerd och Lasse (våra grannar från sommarsugan) hemma hos oss på middag. Vi åt och drack väldigt gått. Sexrätters tror jag till och med att det var. Mycket trevligt var det.

I söndags var jag blöt när jag kom fram till Hagabergs kapell, men jag torkade ganska snabbt. Efter gudstjänsten gick vi några stycken till Lindängen och åt supergoda mackor. När bibelstudiumet skulle börja gick jag och Anna en promenad. Vi hamnade hemma hos mig i soffan och tittade på bilder. Någon timme efter att hon gått hem för att äta ringde Haitham och tyckte att jga skulle komma ner till stan. Så jag gick dit och träffade honom och Kim. Vi velade lite innan vi satte oss på tratten och fikade.

Frans ringde när vi satt och fikade på Tratten och tyckte att vi skulle komma hem till Cilla, där han bafann sig, och laga mat till dem. Sagt och gjort. Vi gick till Lindängen och hämtade bilen, åkte sedan till Willys och handlade, innan vi slutligen landade hemma hos Cilla framför spisen.

Sen ringde Kim till Joel för att tjata på att även han skulle komma dit, men han ville absolut inte (även fast hon tjatade och sa "snälla" minst tio gånger...). Jag har en känsla av att det beror på att jag var där. Det känns lite tråkigt att det ska behöva vara så. Men mig gör det inte så mycket att han inte kom. Inget alls faktiskt.

Maten var väldigt god och det tror jag att alla tyckte (den tog slut i alla fall) och glassen med chokladkross var inte helt fel den heller. Vi tittade på Lilla Kycklingen och drack te/kaffe i gott sällskap. Kim åkte efter halva filmen.

Men denna helg har varit full med underbara människor. Och söndagen slutade bara så bra. Det finns ju människor som man blir irriterad av bara genom att tänka på. Som alltid gör en arg och som man inte tycker om det minsta. Men så finns det också människor som är helt underbara. Som är snälla, bryr sig och som man bara blir så glad av att se! Tack för att ni finns!