Onsdag kväll
När allt går fel två dagar i rad känns det inget kul längre.
Sen. Springer för att hinna med bussen. Broöppning. Nästa buss går om en halvtimme. Bara att gå hem då. Kanske inte så bra att gå i 40 min, ensam flicka i mörkret, nollgradigt med en förkylning. Tunna sulor som gör att det gör ont att trampa på vartenda grus. Arg. Irriterad. Trött, hungrig och grinig.
År 2007 - året då jag förlorade mina vänner.
År 2008 - året då jag levde utan vänner?
Känner mig onödig, övertrampad, oviktig och betydelselös.
Nej, jag är inte deprimerad. Jag har en dålig dag. Det händer alla.
Det var länge sen. Men det gör fortfarande ont. En gång betydde jag någonting för någon. Men nu då... En sak som jag kom fram till efter dagens samtal var att det viktigaste är inte att i säger att vi älskar varandra utan att vi visar det. Antingen är jag blind eller också så...
Sen. Springer för att hinna med bussen. Broöppning. Nästa buss går om en halvtimme. Bara att gå hem då. Kanske inte så bra att gå i 40 min, ensam flicka i mörkret, nollgradigt med en förkylning. Tunna sulor som gör att det gör ont att trampa på vartenda grus. Arg. Irriterad. Trött, hungrig och grinig.
År 2007 - året då jag förlorade mina vänner.
År 2008 - året då jag levde utan vänner?
Känner mig onödig, övertrampad, oviktig och betydelselös.
Nej, jag är inte deprimerad. Jag har en dålig dag. Det händer alla.
Det var länge sen. Men det gör fortfarande ont. En gång betydde jag någonting för någon. Men nu då... En sak som jag kom fram till efter dagens samtal var att det viktigaste är inte att i säger att vi älskar varandra utan att vi visar det. Antingen är jag blind eller också så...
Längesen
Jag har nyligen införskaffat en bärbar dator och i och med det började jag rensa bland alla onödiga saker jag har sparat på datorn (kopierade över allt jag hade på pappas dator till min). Hittade ett tjugotal speciella MSN-konversationer som jag hade sparat från 2004/05. Skummade igenom några och insåg att jag var väldigt jobbig då (troligtvis för att jag hade det väldigt jobbigt). Eller åtminstone verkade vara det. Det lät på mig som att jag gjorde allt för lite uppmärksamhet och att folk runt omkring mig skulle tycka synd om mig. Delvis är det nog sant men det låter även som att jag verkligen envisades med att må dåligt. Jag tror att det beror på att jag tyckte att ingen verkade vilja förstå mig.
Det är väldigt tråkigt att läsa efteråt och inse att man borde ha agerat annorlunda och att många runtomkring mig hade rätt och inte jag. Samtidigt tror jag att det är bra. På så vis har jag ju lärt mig någonting av det.
Läste en rolig sak som är ganska klockren, för när man är arg eller blivit sviken av någon blir man ganska glad när man ser att andra inte heller tycker om den personen eller iaf tycker att jag är "bättre". I know, it's sad. Men samtidigt så mänskigt och vanligt. Såhär lät det iaf:
****** säger:
Hon vill ju uppenbarligen inte ha med dig att göra så det är bäst att du inte heller har med henne att göra. Åtminstone till dess att hon mognat åtminstone till en tolvårings nivå och slutar med sandlådementaliteten.
Haha. Fatta att, när man är femton år och jätteledsen på nån och en annan säger såhär om henne, man blir jätteglad av att höra något sådant.
Lite kul bara, tyckte jag. Nån som håller med?
Mitt rum
Jaha. Ännu en dag hemma. Inte mkt har hänt. Satt på rummet och knappade på datorn när jag kom på att det är en del av er läsare som aldrig har sett mitt rum. Därför plockade jag upp min nyinköpta kamera och började fota för att ni skulle få se. Lägger upp ett par stycken då....
(Det är mamma som har målat tavlan ovanför min säng. Visst är hon duktig?!)
Det var lite svårare att fota badrummet så att det blev bra.
Men jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt rum, egna ingång från trapphuset och mitt egna badrum på rummet (förutom att det aldrig är städat och dammsugit...). Och så undrar alla om man inte ska flytta hemifrån snart. Alltså, nej, jag är ganska nöjd som jag bor just nu. Men jag ska byta gardiner. Hittar inte sånna jag vill ha bara.
Alltså var det inte så jättemycket jag hade att blogga om idag.
(Det är mamma som har målat tavlan ovanför min säng. Visst är hon duktig?!)
Det var lite svårare att fota badrummet så att det blev bra.
Men jag är faktiskt riktigt nöjd med mitt rum, egna ingång från trapphuset och mitt egna badrum på rummet (förutom att det aldrig är städat och dammsugit...). Och så undrar alla om man inte ska flytta hemifrån snart. Alltså, nej, jag är ganska nöjd som jag bor just nu. Men jag ska byta gardiner. Hittar inte sånna jag vill ha bara.
Alltså var det inte så jättemycket jag hade att blogga om idag.
Bloggande
Ofta hittar jag ju något tillfälle under dagen då jag hinner skriva ner några rader här på bloggen. Men denna vecka har ni säkert upptäckt att jag inte haft något sådant tillfälle. Jag håller näjligen på att lära mig mer inne på posten. Det tar i stort sätt hela förmiddagen och sen har jag ju allt mitt vanliga daily work också. Gunilla ska ta det när hon kommer tillbaka från sin sjukskrivning, men så länge är hon hemma och har ont i foten, stackarn! (Det var hon som halkade när det var så mycket snö och sen fick gipsa hela benet och vara sjukskriven i åtta veckor.)
Jag har, troligtvis eftersom att jag läser ganska många bloggar, kommit fram till att det finns en hel del olika bloggtyper. Har även kommit underfund med att jag nog tillhör en av de tråkigaste: folk som helt ointressant berättar i minsta detalj vad de har gjort under dagen (typ: i morse försov jag mig och sen kom jag på att tandkrämen var slut. Inte nog med det var bussen försenad. Och på jobbet är dt som vanligt. Sen... ) Men vem bryr sig om min tandkräm var slut eller hur bussarna går? Jag vill skriva roligt, om ngt speciellt, ge en aha-känsla, få någon att skratta. Men varför då skiva om sin relativt tråkiga vardag? Samtidigt är det ju det som är enklast. Kanske ännu en sak som pekar på att vi är väldigt egotrippade. Vi får det vi uttrycker att låta som att allt vi bryr oss om är oss själva, vår vardag, vårt jobb, vår vardaglighet och allt därtill. Men om man nu vill 'make a statement', säga någonting som man vill att andra ska lyssna på och ta till sig borde man kanske tänka efter innan man skiver om sina tandkrämsproblem på bloggen? Folk tappar intresset.
Dagboksblogg är inte så roligt för andra att läsa. Faktiskt. Inte heller bloggar där det bara är flumsaker. När jag läser en blogg vill jag kunna begrunda det jag läser (okej, det där lät onödigt djupt, I know) även om det är skrivet på ett humoristiskt eller ironiskt sätt och jag tycker på något sätt att det ska gå att diskutera. Det ska innehålla ett innehåll. Har lite svårt att hitta ord, men ni får väl förstå ändå.
Men iaf.
Jag tänkte väl med detta säga att jag ska försöka göra mitt bästa för att det ska bli som jag skrev här ovan även i min blogg fast jag verkligen inte kan garantera något. Kanske blir det en härlig mix mellan tänkvärda tankar och ännu en tandkrämshistoria. Only time will tell...
Kom gärna med synpunkter. "Mer av sånt här" eller "never mention that again" eller kanske vara påhittig och hitta på en egen mening? Kanske ni inte tycker att min blogg är så sunkig ändå?!
Jag har, troligtvis eftersom att jag läser ganska många bloggar, kommit fram till att det finns en hel del olika bloggtyper. Har även kommit underfund med att jag nog tillhör en av de tråkigaste: folk som helt ointressant berättar i minsta detalj vad de har gjort under dagen (typ: i morse försov jag mig och sen kom jag på att tandkrämen var slut. Inte nog med det var bussen försenad. Och på jobbet är dt som vanligt. Sen... ) Men vem bryr sig om min tandkräm var slut eller hur bussarna går? Jag vill skriva roligt, om ngt speciellt, ge en aha-känsla, få någon att skratta. Men varför då skiva om sin relativt tråkiga vardag? Samtidigt är det ju det som är enklast. Kanske ännu en sak som pekar på att vi är väldigt egotrippade. Vi får det vi uttrycker att låta som att allt vi bryr oss om är oss själva, vår vardag, vårt jobb, vår vardaglighet och allt därtill. Men om man nu vill 'make a statement', säga någonting som man vill att andra ska lyssna på och ta till sig borde man kanske tänka efter innan man skiver om sina tandkrämsproblem på bloggen? Folk tappar intresset.
Dagboksblogg är inte så roligt för andra att läsa. Faktiskt. Inte heller bloggar där det bara är flumsaker. När jag läser en blogg vill jag kunna begrunda det jag läser (okej, det där lät onödigt djupt, I know) även om det är skrivet på ett humoristiskt eller ironiskt sätt och jag tycker på något sätt att det ska gå att diskutera. Det ska innehålla ett innehåll. Har lite svårt att hitta ord, men ni får väl förstå ändå.
Men iaf.
Jag tänkte väl med detta säga att jag ska försöka göra mitt bästa för att det ska bli som jag skrev här ovan även i min blogg fast jag verkligen inte kan garantera något. Kanske blir det en härlig mix mellan tänkvärda tankar och ännu en tandkrämshistoria. Only time will tell...
Kom gärna med synpunkter. "Mer av sånt här" eller "never mention that again" eller kanske vara påhittig och hitta på en egen mening? Kanske ni inte tycker att min blogg är så sunkig ändå?!
De vägrade att toffla för Foppa!
I Australien har de verkligen fattat! Eller så har de bara lite bättre smak...
Från ett skyltfönster i Wollongong, Australien.
Någon som kan hitta en mer "klockren bild of the day"?
(från tjuvlyssnat.se, om det mot all förmodan inte framgick av bilden...)
Från ett skyltfönster i Wollongong, Australien.
Någon som kan hitta en mer "klockren bild of the day"?
(från tjuvlyssnat.se, om det mot all förmodan inte framgick av bilden...)
Fyndshopping på lunchen
I hissen ner märkte jag att många skulle handla på Åhléns under dagen. Det var halva priset på alla deras reavaror. Jag om mamma gick dit en snabbis när vi hade ätit och jag började fynda.
Jag tittade självklart på Esprits kläder (fast de inte var på rea) och hittade en blå tröja som verkligen var jag! Sen hade mamma hittat ett par svarta jeans åt mig som satt perfa. En tusenlapp i originalpris men 249 var det enda jag behövde betala. Sånt känns bra. Däremot tröjan jag köpte förut för 499 kr var på rea och kostade bara 150 kr typ. Såt är riktigt surt.
Sen hittade mamma ännu mer kläder åt mig. 99 kr för denna, som faktiskt var snyggare i verkligheten och passade jättebra på mig och med mina färger:
Jag tittade självklart på Esprits kläder (fast de inte var på rea) och hittade en blå tröja som verkligen var jag! Sen hade mamma hittat ett par svarta jeans åt mig som satt perfa. En tusenlapp i originalpris men 249 var det enda jag behövde betala. Sånt känns bra. Däremot tröjan jag köpte förut för 499 kr var på rea och kostade bara 150 kr typ. Såt är riktigt surt.
Sen hittade mamma ännu mer kläder åt mig. 99 kr för denna, som faktiskt var snyggare i verkligheten och passade jättebra på mig och med mina färger:
Så segt
Jag tror verkligen mer och mer att vädret påverkar mig. Kanske inte mitt humör i den bemärkelsen om jag är glad eller ledsen, hur jag mår. Men i den bemärkelsen om jag är seg eller upprymd, ivrig eller tillbakadragen.
Det vädret som är idag: ett enda stort grått moln som hänger så långt ner av sin blöta börda (eller nått) får mig att må skit. Eller inte skit, men sega ner totalt. Molnet ligger ju för sjutton på marken och vilar. Jag lever i en grå blöt dimma. Känner inte för att göra nånting och jag vill bara hem och sova.
Däremot i måndags när det var så fint väder ute - solen sken, talgoxen kvittrade (skatornas rasslande läte gills inte) och vårvärmen smö sig på - då mådde jag prima (bortsätt från min förkylning). Upprymd och positiv och inte seg alls.
Vädret borde verkligen vara bättre. Dessutom läste jag i en tidning att vi i januari bara har 40 soltimmar. I juni har ni 129. Det är lite skillnad och det är inte konstigt att folk går runt med vinterdepressioner. Lyckligtvis har jag sluppit det. Det har "bara" varit annat som tyngt mig.
Men hörrni, snart är det vår! Är det inte underbart?! Vissa säger att vintern inte ens kommit än och att det kommer i februari. Men då har vi ju iaf haft lite vår.
Nu ska jag äta lunch på Lille Italienaren. Mitt favvoställe, helt klart!
Det vädret som är idag: ett enda stort grått moln som hänger så långt ner av sin blöta börda (eller nått) får mig att må skit. Eller inte skit, men sega ner totalt. Molnet ligger ju för sjutton på marken och vilar. Jag lever i en grå blöt dimma. Känner inte för att göra nånting och jag vill bara hem och sova.
Däremot i måndags när det var så fint väder ute - solen sken, talgoxen kvittrade (skatornas rasslande läte gills inte) och vårvärmen smö sig på - då mådde jag prima (bortsätt från min förkylning). Upprymd och positiv och inte seg alls.
Vädret borde verkligen vara bättre. Dessutom läste jag i en tidning att vi i januari bara har 40 soltimmar. I juni har ni 129. Det är lite skillnad och det är inte konstigt att folk går runt med vinterdepressioner. Lyckligtvis har jag sluppit det. Det har "bara" varit annat som tyngt mig.
Men hörrni, snart är det vår! Är det inte underbart?! Vissa säger att vintern inte ens kommit än och att det kommer i februari. Men då har vi ju iaf haft lite vår.
Nu ska jag äta lunch på Lille Italienaren. Mitt favvoställe, helt klart!
"vi kan väl nöja oss med det bara"
Att sitta på jobbets handikapptoalett och försöka dölja sin gråt är inte det roligaste.
Att ens bästa vän plötsligt bara vill träffa en endast på offisiella evenemang är inte heller det roligaste.
Fatta att den jag trodde alltid skulle stå vid min sida, i vått och torrt, inte finns där för en längre. Det är inte roligt det heller. Vad jag än gör är jag alltid utbytbar.
Vem kommer stå i vått och torrt 'til the end of the days?
Att ens bästa vän plötsligt bara vill träffa en endast på offisiella evenemang är inte heller det roligaste.
Fatta att den jag trodde alltid skulle stå vid min sida, i vått och torrt, inte finns där för en längre. Det är inte roligt det heller. Vad jag än gör är jag alltid utbytbar.
Vem kommer stå i vått och torrt 'til the end of the days?
Jobbigt att vara sjuk mycket.
Mitt immunförsvar har tydligen fått sig en regäl knäpp nu. Har just recovered från min fjärde förkylning på tre månader. Nu får det väl ändå vara nog.
Den första lyckades jag nästan undkomma helt med hjälp av echinagard och andra knarkiga medel. Sen var mamma hemme i två veckor och jag blev sjuk hennes andra vecka. Sen var det ju det där med julafton och mellandagarna. Sjuk. Och så i måndags fick jag feber. Och jag är inte den som har feber ofta. Sist jag hade det var flera år sen. Och då överdriver jag inte. Har inte varit hemma från gymnasiet en enda gång pga feber så vitt jag kan minnas. Var hemma tisdagen (vaknade upp svettig och yr och full med feber) och igår, feberfri. Mår relativt bra men nu är jag (faktiskt^^) trött på det här.
Men vad gör man? Och vad beror det på? Annars brukar jag vara förkyld nån gång om året bara.
Den första lyckades jag nästan undkomma helt med hjälp av echinagard och andra knarkiga medel. Sen var mamma hemme i två veckor och jag blev sjuk hennes andra vecka. Sen var det ju det där med julafton och mellandagarna. Sjuk. Och så i måndags fick jag feber. Och jag är inte den som har feber ofta. Sist jag hade det var flera år sen. Och då överdriver jag inte. Har inte varit hemma från gymnasiet en enda gång pga feber så vitt jag kan minnas. Var hemma tisdagen (vaknade upp svettig och yr och full med feber) och igår, feberfri. Mår relativt bra men nu är jag (faktiskt^^) trött på det här.
Men vad gör man? Och vad beror det på? Annars brukar jag vara förkyld nån gång om året bara.
Bilder från helgens promenad
Så äntligen kunde jag ladda över bilderna till datorn.
Jag och Sofie tog alltså en promenad till Vargudden (fösta bilden) och södra bränningeviken (andra bilden) där vi fotade, pratade och njöt av det härliga vårvädret.
Gick även upp på berget till utsiktsplatsen. Väldigt vackert men synd att solen var bakom träden.
Sen roade vi oss med att fota varandra. Sofie fick ett samtal och jag blir aldrig bra på bild.
Sen var klockan mycket och solen hade försvunnit.
Jag och Sofie tog alltså en promenad till Vargudden (fösta bilden) och södra bränningeviken (andra bilden) där vi fotade, pratade och njöt av det härliga vårvädret.
Gick även upp på berget till utsiktsplatsen. Väldigt vackert men synd att solen var bakom träden.
Sen roade vi oss med att fota varandra. Sofie fick ett samtal och jag blir aldrig bra på bild.
Sen var klockan mycket och solen hade försvunnit.
Min helg i stora drag
Jaha, som ni hörde fick jag en stressig torsdag då jag inte hann med mitt eget jobb eftersom att jag skötte Annelis. Ja, det var hårt, men kvällen avslutades med KU med lite frågesport, godis och lekar. Men jag åkte hem relativt tidigt eftersom att jag inte var så sugen på att leka.
Efter jobbet på fredagen blev jag upphämtad på centralen av ett gäng araber och Sofie. Vi for iväg till bolhallen där vi mötte Anna och Daniel. Bowling i nån timme varav sista halvtimmen discobowling. Det var väldigt tomt bortsätt från ett gäng Bengtsson med bihang. Det var kul att bowla och härlig stämning.
Vi for till stan och åt på Crazy Town. Det var jag som hade föreslagit mat eftersom att jag kom direkt från jobbet och jag var inte så sugen varken på pizza eller kebab. Måste erkänna att jag inte tyckr att det är lika gott längre. Det känns inte som riktig mat och man blir mest illamående. Eller riktigt så hemskt kanske det inte är, men det är sällan jag är sugen på snabbmat. Länge leva riktig mat!
Ett bord för sju med levande ljus så var saken biff. Det var riktigt mysigt och trevligt. Iaf min mat var lika god som vanligt och vi avslutade kvällen med att åka till Lindängen och se på film. Projektorn smälldes upp och I am Legend med Will Smith i huvudrollen (som nästan var den enda rollen^^) visades på duken. Men filmen levde inte upp till våra förväntningar, den var som en lång inledning och man satt mest och väntade på att den nån gång skulle börja. Den var väldigt orealistik (som min mamma genast skulle ha påpekat innan hon skulle ha gått därifrån av tristess). Jag gillade tanken med den, den var gjord på ett seriöst sätt, men nej. En besvikelse, helt klart.
Fick skjuts hem av de snälla araberna och kom i säng runt två. Ändå vaknade jag inte förrän kl 15 dagen därpå. Åt frukost i mörkret. Solen hade ju redan gått ner och jag fick tända varenda lampa i hela köket och ändå blev det nte helt ljust.
Vid sju på kvällen åkte jag till Pershagen på Toastparty. Mötte ett gäng på bussen och vi hade sällskap hem till Sarah med klirrande kassar. Toastoch dricka och singstar om vartannat och plötsligt var det dags att åka sista bussen hem. Satt och dansade till Maskinens stora hit "Alla som inte dansar" och favoritdelen av den underbara låten är ju såklart:
"Första steget är att ni håller hand
han verkar trevlig, verkar omtänksam
men det blir jobbigt när det kommer fram
att han står stilla som en våldtäktsman"
Och då speciellt när Tina sjunder det.
Hem och sova innan det var dags att gå upp till kyrkan på söndagsmorgonen. Underbara morgon. När jag öppnar dörren till mitt rum möts jag av ett orange sken - SOLEN!!!! Mys. Det var länge sen man såg den. For iväg till en gudstjänst med tema "Jesu dop" där Stellan sa "känd, trydd, lodd och älskad" hehe. Han kanske inte var riktigt vaken han heller?! Sen blev det, efter massa äppelpaj, plommonpaj, jordgubb -och rabarberpaj och krusbärspaj utdansning av granen följt av godisutdelning till alla barn (jag är barn) och traditionell julsaga läst av Margareta (detta år i mic).
Tog en promenad hem i det underbara vackra solvädret. Hade sällskap av Elisabeth till Konsum. Sen var det bara hem och vända, för jag tvingadeut Sofie på en fotopromanad i Pershagen runt vargudden och vidare. Blev lite fina bilder, men tyvärr jag jag inte installerat kameraprogrammet i datorn, så det får bli en annan gång.
Efter jobbet på fredagen blev jag upphämtad på centralen av ett gäng araber och Sofie. Vi for iväg till bolhallen där vi mötte Anna och Daniel. Bowling i nån timme varav sista halvtimmen discobowling. Det var väldigt tomt bortsätt från ett gäng Bengtsson med bihang. Det var kul att bowla och härlig stämning.
Vi for till stan och åt på Crazy Town. Det var jag som hade föreslagit mat eftersom att jag kom direkt från jobbet och jag var inte så sugen varken på pizza eller kebab. Måste erkänna att jag inte tyckr att det är lika gott längre. Det känns inte som riktig mat och man blir mest illamående. Eller riktigt så hemskt kanske det inte är, men det är sällan jag är sugen på snabbmat. Länge leva riktig mat!
Ett bord för sju med levande ljus så var saken biff. Det var riktigt mysigt och trevligt. Iaf min mat var lika god som vanligt och vi avslutade kvällen med att åka till Lindängen och se på film. Projektorn smälldes upp och I am Legend med Will Smith i huvudrollen (som nästan var den enda rollen^^) visades på duken. Men filmen levde inte upp till våra förväntningar, den var som en lång inledning och man satt mest och väntade på att den nån gång skulle börja. Den var väldigt orealistik (som min mamma genast skulle ha påpekat innan hon skulle ha gått därifrån av tristess). Jag gillade tanken med den, den var gjord på ett seriöst sätt, men nej. En besvikelse, helt klart.
Fick skjuts hem av de snälla araberna och kom i säng runt två. Ändå vaknade jag inte förrän kl 15 dagen därpå. Åt frukost i mörkret. Solen hade ju redan gått ner och jag fick tända varenda lampa i hela köket och ändå blev det nte helt ljust.
Vid sju på kvällen åkte jag till Pershagen på Toastparty. Mötte ett gäng på bussen och vi hade sällskap hem till Sarah med klirrande kassar. Toastoch dricka och singstar om vartannat och plötsligt var det dags att åka sista bussen hem. Satt och dansade till Maskinens stora hit "Alla som inte dansar" och favoritdelen av den underbara låten är ju såklart:
"Första steget är att ni håller hand
han verkar trevlig, verkar omtänksam
men det blir jobbigt när det kommer fram
att han står stilla som en våldtäktsman"
Och då speciellt när Tina sjunder det.
Hem och sova innan det var dags att gå upp till kyrkan på söndagsmorgonen. Underbara morgon. När jag öppnar dörren till mitt rum möts jag av ett orange sken - SOLEN!!!! Mys. Det var länge sen man såg den. For iväg till en gudstjänst med tema "Jesu dop" där Stellan sa "känd, trydd, lodd och älskad" hehe. Han kanske inte var riktigt vaken han heller?! Sen blev det, efter massa äppelpaj, plommonpaj, jordgubb -och rabarberpaj och krusbärspaj utdansning av granen följt av godisutdelning till alla barn (jag är barn) och traditionell julsaga läst av Margareta (detta år i mic).
Tog en promenad hem i det underbara vackra solvädret. Hade sällskap av Elisabeth till Konsum. Sen var det bara hem och vända, för jag tvingadeut Sofie på en fotopromanad i Pershagen runt vargudden och vidare. Blev lite fina bilder, men tyvärr jag jag inte installerat kameraprogrammet i datorn, så det får bli en annan gång.
År 2007s obesvarade fråga
"Varför har Jakob en cowboyhatt?"
Aja, Rbecca fattar. Interngrej från nyårslägret. =)
Aja, Rbecca fattar. Interngrej från nyårslägret. =)
Årets bild 2007?
Kan detta möjligtvis bli årets mest humoristiska bild 2007?
Jag fick iaf väldigt rolitg när jag hittade den på datorn. Det är alltid kul att spexa till tillvaron. Extra kul blir det med en mössa och en tomtemask - efter att man har druckit.
Jag fick iaf väldigt rolitg när jag hittade den på datorn. Det är alltid kul att spexa till tillvaron. Extra kul blir det med en mössa och en tomtemask - efter att man har druckit.
Överkörd surkärring^^
Känner mig nog lite överkörd, både igår på mitt första Estlandsmöte och idag då Anneli var sjuk och jag skulle få ha posten.
För er som inte vet det kan jag berätta att jag ska till Estland en vecka i mars/april med ABF och ett gäng från Colin (lek och lär) som ska göra sitt projektarbete där. Första mötet jag var med på vra igår och med var även Sofie, Anneli (från ABF), Anna, Julia, Marie, Erika, Melina, Robin och Robin.
Vi pratade lite om vad alla hade gjort, skulle göra, hur vi ska lägga upp det och annat som kom upp. Bl.a. är det två platser över som ska fyllas. Marie sa att hennes syster var intresserad av att följa med. Men då kom diskussionen upp om att Ida och Tim kanske ska med. Då blev det så krångligt och verkligen ALLT blev plötsligt helt omöjligt. Skulle Ida med eller inte? Hm, det fick Johan ta. Punkt slut ungefär. Jag förstår inte varför inte bara nån av oss kunde ringt henne på en gång och frågade. Jag tycker inte att allt ska hänga på Johan så länge nån annan kan fråga. Aja, allt blev bara krångligt. Och "Tim-problemet" (stackarn, vilket smeknamn) diskuterades det också om. Hans ex, Sofia, som inte heller var där igår, hade tydligen inte velat att han skulle få följa med (men det var ändå inte helt klart) och Anneli hade tydligen låtit henne bestämma om han skulle få följa med eller inte. Och det förstår jag inte riktigt. Då kan ju lika gärna jag börja tjura och säga att jag inte vill ha med Sanna (Maries syster) eller så. Jag tycker inte att en hel grupps utformning ska bero på en enda person. Samtidigt förstår jag att hon kanske inte vill åka med sitt ex. Men hur våldsamt var det där uppbrottet egentligen? Eller är hon bara en väldigt osympatisk person? Man skulle ju kunna rösta hur många som vill att Tim ska med, inte vill att han ska med, de som tycker att det är okej och de som skiter i det helt. Jag tror faktiskt att vi vinner. Det blev ganska rörigt allt det här, men jag måste få ur mig alla småsaker jag störde mig på. Och här kommer en till (haha orka radbyten): Jag frågade om tiden vi skulle ses: varje tisdag kl 17-1930. Hm... Jag vill inte sluta tidigare varje vecka - det känns inte schysst. Jag frågade om vi inte kunde börja kl 18 men alla blev kinkiga och sa att de inte skulle kunna/hinna plugga efteråt då (orka plugga varje dag liksom) så det blev kl 17 och jag får alltså komma en timme senare varje dag. Jag förstår ju hur de tänker men helt plötsligt känner jag mig väldigt oviktig och som att vad jag känner inte spelar så stor roll i allt det där. Lite synd, för jag hade sett fram emot det. Lite senare beslutas det att Anneli varje gång ska innleda med att ha ett föredrag i en halvtimme. Alltså kommer jag att missa varenda föredrag... Känns inte så bra. Påpekade det och då lät det mest "men du kanske kan sluta tidigare ibland". Men ingen fattar ju hur det är att behöva jobba över en annan dag och komma hem efter åtta på kvällen och inte ätit nåt sen lunch, bara jobba jobba jobba. Bara Melina verkade förstående och sa att de extratimmarna man jobbar en dag är skitjobba. Men jag får väl leva med att vara oviktig då.^^
På jobbet då. Gunilla är hemma i ca åtta veckor pga av halkan (hon halkade och fick en spricka i fotleden) som var för ngn vecka sen. Och idag var Anneli hemma för vab. Alltså fanns det ingen som kunde ta hand om posten och då skulle jag få göra det med guidning från Anneli via telefon. Men då hade Kalevi redan börjat sortera posten (utan instruktioner från Anneli) så allt blev kaos. Det blev till fel våning, fel person (det som det ej stod namn på) och jag kände mig ganska överkörd. Jag skulle få ta posten med instruktioner men då har han redan börjar förstöra allt. Visst, han ville väl väl, men man kanske inte ska ge sig in på saker men inte kan utan att be om hjälp. Sen kom S-G och började "hjälpa till" också. Blev lite sur för det var ju sagt att jag skulle ta det med instrutioner. Och hade jag frågor var det bara att ringa henne. Är det typiskt män att vägra fråga om hjälp eller? Allt kom ut i postfacken iaf men jag var helt slutkörd vid lunch. Tog en promenad vid vattnet också. Kände att jag behövde komma ifrån och varva ner. Nu har jag gjort så mycket jag kunnat av Annelis arbete och lite av mitt. Men några kaffevarv har jag inte hunnit med. Är det nån som klagar på att de inte fått kaffe idag skulle jag nog bli sur. Att de har mage att kräva kaffe när jag jobbar två heltidtsjänster på åtta timmar - utan minsta rast (förutom lunch)! Och nästan utan lön också.... Men det var faktiskt roligt att lära sig mer med posten. Öppna kuvert, sortera, kuvertera, plomblera osv. Fast det hade varit lättare om det inte varit över telefon.
Rörig dag det här och jag var lite tjurig innan lunch eftersom att jag inte ätit så mkt. Usch. Stressen gnager och alla klagar, inklusive mig själv.
För er som inte vet det kan jag berätta att jag ska till Estland en vecka i mars/april med ABF och ett gäng från Colin (lek och lär) som ska göra sitt projektarbete där. Första mötet jag var med på vra igår och med var även Sofie, Anneli (från ABF), Anna, Julia, Marie, Erika, Melina, Robin och Robin.
Vi pratade lite om vad alla hade gjort, skulle göra, hur vi ska lägga upp det och annat som kom upp. Bl.a. är det två platser över som ska fyllas. Marie sa att hennes syster var intresserad av att följa med. Men då kom diskussionen upp om att Ida och Tim kanske ska med. Då blev det så krångligt och verkligen ALLT blev plötsligt helt omöjligt. Skulle Ida med eller inte? Hm, det fick Johan ta. Punkt slut ungefär. Jag förstår inte varför inte bara nån av oss kunde ringt henne på en gång och frågade. Jag tycker inte att allt ska hänga på Johan så länge nån annan kan fråga. Aja, allt blev bara krångligt. Och "Tim-problemet" (stackarn, vilket smeknamn) diskuterades det också om. Hans ex, Sofia, som inte heller var där igår, hade tydligen inte velat att han skulle få följa med (men det var ändå inte helt klart) och Anneli hade tydligen låtit henne bestämma om han skulle få följa med eller inte. Och det förstår jag inte riktigt. Då kan ju lika gärna jag börja tjura och säga att jag inte vill ha med Sanna (Maries syster) eller så. Jag tycker inte att en hel grupps utformning ska bero på en enda person. Samtidigt förstår jag att hon kanske inte vill åka med sitt ex. Men hur våldsamt var det där uppbrottet egentligen? Eller är hon bara en väldigt osympatisk person? Man skulle ju kunna rösta hur många som vill att Tim ska med, inte vill att han ska med, de som tycker att det är okej och de som skiter i det helt. Jag tror faktiskt att vi vinner. Det blev ganska rörigt allt det här, men jag måste få ur mig alla småsaker jag störde mig på. Och här kommer en till (haha orka radbyten): Jag frågade om tiden vi skulle ses: varje tisdag kl 17-1930. Hm... Jag vill inte sluta tidigare varje vecka - det känns inte schysst. Jag frågade om vi inte kunde börja kl 18 men alla blev kinkiga och sa att de inte skulle kunna/hinna plugga efteråt då (orka plugga varje dag liksom) så det blev kl 17 och jag får alltså komma en timme senare varje dag. Jag förstår ju hur de tänker men helt plötsligt känner jag mig väldigt oviktig och som att vad jag känner inte spelar så stor roll i allt det där. Lite synd, för jag hade sett fram emot det. Lite senare beslutas det att Anneli varje gång ska innleda med att ha ett föredrag i en halvtimme. Alltså kommer jag att missa varenda föredrag... Känns inte så bra. Påpekade det och då lät det mest "men du kanske kan sluta tidigare ibland". Men ingen fattar ju hur det är att behöva jobba över en annan dag och komma hem efter åtta på kvällen och inte ätit nåt sen lunch, bara jobba jobba jobba. Bara Melina verkade förstående och sa att de extratimmarna man jobbar en dag är skitjobba. Men jag får väl leva med att vara oviktig då.^^
På jobbet då. Gunilla är hemma i ca åtta veckor pga av halkan (hon halkade och fick en spricka i fotleden) som var för ngn vecka sen. Och idag var Anneli hemma för vab. Alltså fanns det ingen som kunde ta hand om posten och då skulle jag få göra det med guidning från Anneli via telefon. Men då hade Kalevi redan börjat sortera posten (utan instruktioner från Anneli) så allt blev kaos. Det blev till fel våning, fel person (det som det ej stod namn på) och jag kände mig ganska överkörd. Jag skulle få ta posten med instruktioner men då har han redan börjar förstöra allt. Visst, han ville väl väl, men man kanske inte ska ge sig in på saker men inte kan utan att be om hjälp. Sen kom S-G och började "hjälpa till" också. Blev lite sur för det var ju sagt att jag skulle ta det med instrutioner. Och hade jag frågor var det bara att ringa henne. Är det typiskt män att vägra fråga om hjälp eller? Allt kom ut i postfacken iaf men jag var helt slutkörd vid lunch. Tog en promenad vid vattnet också. Kände att jag behövde komma ifrån och varva ner. Nu har jag gjort så mycket jag kunnat av Annelis arbete och lite av mitt. Men några kaffevarv har jag inte hunnit med. Är det nån som klagar på att de inte fått kaffe idag skulle jag nog bli sur. Att de har mage att kräva kaffe när jag jobbar två heltidtsjänster på åtta timmar - utan minsta rast (förutom lunch)! Och nästan utan lön också.... Men det var faktiskt roligt att lära sig mer med posten. Öppna kuvert, sortera, kuvertera, plomblera osv. Fast det hade varit lättare om det inte varit över telefon.
Rörig dag det här och jag var lite tjurig innan lunch eftersom att jag inte ätit så mkt. Usch. Stressen gnager och alla klagar, inklusive mig själv.
Trevlig lunch
Idag lunchade jag och mamma på Lille Italienaren. Maten var helt suverän, det är alltid bra service och trevlig personal. Dessutom brukar de alltid spela bra musik. Nån gång har det varit Coldplay och idag var andra gången jag vet som de spelade Tingsek.
När vi skulle gå kom ägaren fram (han man beställer mat av) och frågade om det var bra.
Mamma sa "Det där med kyckling, cannelonin med kyckling, var jättegott!" Och jag la till att allt var gott och tillägger på slutet att det var bra musik också. Han tittar lite förvånat på mig ocg frågar om jag vet vilka de är.
Jag: Ja, Tingsek.
Han: Ja, första plattan.
Jag: Han är skitbra live!
Han: Min kompis kille har spelat mycket med honom, men jag har aldrig sett honom live.
Jag: Jaha. Vad roligt. Jag har sett honom live tre gånger. Verkligen jätteduktig.
Sen skulle jag och mamma gå. Men vad kul egentligen.
Typ bästa lunchrestaurangen på söder, och det inte bara pga att han nästan känner Magnus Tingsek. Som jag sa ovan: jättegod mat, bra service, trevlig personal, fräscht, nära till jobbet, inte så stimmigt som många andra ställen och såklart bra musik.
När vi skulle gå kom ägaren fram (han man beställer mat av) och frågade om det var bra.
Mamma sa "Det där med kyckling, cannelonin med kyckling, var jättegott!" Och jag la till att allt var gott och tillägger på slutet att det var bra musik också. Han tittar lite förvånat på mig ocg frågar om jag vet vilka de är.
Jag: Ja, Tingsek.
Han: Ja, första plattan.
Jag: Han är skitbra live!
Han: Min kompis kille har spelat mycket med honom, men jag har aldrig sett honom live.
Jag: Jaha. Vad roligt. Jag har sett honom live tre gånger. Verkligen jätteduktig.
Sen skulle jag och mamma gå. Men vad kul egentligen.
Typ bästa lunchrestaurangen på söder, och det inte bara pga att han nästan känner Magnus Tingsek. Som jag sa ovan: jättegod mat, bra service, trevlig personal, fräscht, nära till jobbet, inte så stimmigt som många andra ställen och såklart bra musik.
Och alla älskar Tyskland som vanligt...
Humor, mina vänner, humor!
Massor med snö idag
Imorse när jag klev ut genom porten och fick all snö blåsande rakt i ansiktet tänkte jag för mig själv "äsch. Jag kan faktiskt unna alla barn det här. Att få åka pulka, stjärtlapp, bygga snölyktor och snögubbar, ha snöbollskrig och bara ha snö på lovet - som det ska vara när man är liten! Och alla vuxna eller mitt-emellan-barn-och-vuxna som också vill ha snö".
Men det var före jag visste att bussarna inte skulle gå. Kommer till busshållsplatsen två minuter innan bussen ska gå men det komer aldrig någon buss. Tänkte att den kanske var tidig och redan hade åkt så jag väntar snällt i snöblåsten på nästa buss. Några kommer och ställer sig brevid och vi börjar spekulera i om det kommer någon buss eller inte. Tre minuter efter att den skulle ha gått börjar tre av oss traska mot stan med snö upp till vaderna på den oplogade trotoaren.
Kommer lagom för att åka med två tåg senare än jag skulle åkt med - ett gammalt tåg. Det gjorde ändå inte så mycket för när vi lämnat Östertälje station var det bara sju personer i hela vagnen. Ganska lugnt och tyst med andra ord.
Kommer till jobbet en halvtimme sen och var fuktig både om ben och armar - väldigt omysigt.
Snön fortsätter att falla och på lunchen, på väg till något lunchställe, halkar Gunilla och slår till någonting under knät. Hon fick åka taxi till SÖS med sällskap av Eva. Hoppas att det inte är något allvarligt! Och det lär ju inte vara endast hon som skadat sig i denna halka.
Så nu unnar jag inte barnen snö längre. Go växthuseffekten. Inte med tanke på konsekvenserna over all - men jag föredrar sommar och värme. Inte bra att iserna håller på att smälta men jag tycker att det kan vara lite varmare än nu iaf! Minusgrader borde förbjudas! Förutom i fjällen eller när det är mysig snö på marken. Ge mig lite sommarvärme nu!
Läs med om dagens snöoväder på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1558602.ab
och dess konsekvenser på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1560008.ab
Men det var före jag visste att bussarna inte skulle gå. Kommer till busshållsplatsen två minuter innan bussen ska gå men det komer aldrig någon buss. Tänkte att den kanske var tidig och redan hade åkt så jag väntar snällt i snöblåsten på nästa buss. Några kommer och ställer sig brevid och vi börjar spekulera i om det kommer någon buss eller inte. Tre minuter efter att den skulle ha gått börjar tre av oss traska mot stan med snö upp till vaderna på den oplogade trotoaren.
Kommer lagom för att åka med två tåg senare än jag skulle åkt med - ett gammalt tåg. Det gjorde ändå inte så mycket för när vi lämnat Östertälje station var det bara sju personer i hela vagnen. Ganska lugnt och tyst med andra ord.
Kommer till jobbet en halvtimme sen och var fuktig både om ben och armar - väldigt omysigt.
Snön fortsätter att falla och på lunchen, på väg till något lunchställe, halkar Gunilla och slår till någonting under knät. Hon fick åka taxi till SÖS med sällskap av Eva. Hoppas att det inte är något allvarligt! Och det lär ju inte vara endast hon som skadat sig i denna halka.
Så nu unnar jag inte barnen snö längre. Go växthuseffekten. Inte med tanke på konsekvenserna over all - men jag föredrar sommar och värme. Inte bra att iserna håller på att smälta men jag tycker att det kan vara lite varmare än nu iaf! Minusgrader borde förbjudas! Förutom i fjällen eller när det är mysig snö på marken. Ge mig lite sommarvärme nu!
Läs med om dagens snöoväder på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1558602.ab
och dess konsekvenser på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1560008.ab
År 2007 i bilder
Tänkte sammanfatta året med lite bilder från olika events. Enjoy.
Rommeresan
Först trodde vi att vi skulle bo i en lada, men sen hittade vi ett bättre boende. Mycket skidåkande och mycket trevligt sällskap!
Rebeccas studentskiva. Förfest hos Magie och sen välte jag och Linnea en fåtölj. Den där j**** dinosauriefågeln alltså!
Sen fick Roddan och Hitler för sig att fylla år. Som tur är lever Roddan fortfarande och det blev fest med emotårta, partyhats och krogen.
Scouting fyllde 100 år och jag råkade hamna på en jubileumsmiddag i Blå Hallen i Stadshuset.
Tingsek på Debaser med några CC-friends.
Sen kom den efterlängtade studentskivan. Det var kul och fullt av små luckor. ;-)
Esteternas läskiga skiva och troligtvis en av de finare bilderna på Roddan i år.
Mösspåtagningen som inte var så speciell.
Sen hade igelsta studentskiva.
Plötsligt blev det valborl och det firades med mat, brasa och i en badtunna.
Media skulle tydligen också ha en studentskiva man var tvungen att gå på.
I maj bar det av till Åland på cykel som vanligt och självklart hann vi med ett traditionellt besök i Bengtssons sommarstuga.
Bad och sol på Alphyddan under UGs galna helg. Sofie fick smaska tacos också.
*trumvirvel*
STUDENTEN. Tjoho. Alla var fina och jag hade roligt. Utgång på kvällen.
Min studentpresent: Resa till Skiathos med föräldrarna.
Gotland med hela familjen: Jag, mamma, pappa, Marie, Mattias, Malte, Ann-Sofie och Peter. Mys.
Strängnäs för övernattning och sen Borlänge för Jason Mraz. Vilken upplevelse!
Jag fyllde år också. En jättefin betongklump fick jag!
På scoutlägret Jiingijamborii fick jag massa kompisar i form av en sån på första bilden. Sen högg Basse nästan av sig fingret.
Oas i Skövde med lite folk och självklart besök på Ritas glassbar.
Jag och Sofie åkte iväg med några araber och badade i Nykvarn.
Bad med halva Hölö i Punchviken. Grillning av hamburgare.
Sofie hade sin födelsedagsmiddag. Vissa ovälkomna gäster kom också på besök.
Tingsek spelade på Ung 08-festivalen.
Jonna blev stor och flyttade hemifrån. Därav fest hemma hos henne.
Jag, Joel, Sara, Sofie och Daniel åkte ut till sommarstugan en helg. Grilla, bada, spela spel.
Upptaktsläger med KU på Alphyddan. Undervisning, lek och andakt.
Tingsek på Debaser igen. denna gång med Johan och Sofie.
Johan och Roddan hade hyrt bil. Ida och jag följde med dem till Tyskland i världens snyggaste statoilbil! Vi träffade lite folk från Up With People och vi köpte alkodrycker på LIDL i Hannover.
Lite fest hemma hos Sofie.
Arcade Fire spelade i Annexet och jag, Rod, Leila, Joel och Sofie var där. Efteråt träffade vi trummisen.
Badtunnefest hos Affe.
Tomten (Rickard) fyllde 22.
Ja. Mycket hände under detta år - 2007. Mycket bra och också mycket dåligt. Väldigt mycket kommer man att minnas. Studenten känns ändå störst. Massa studentskivor, konserter och badtunnekvällar kommer också att bli ihågkomna. Grekland, Gotland, Tyskland och massa läger. Nya vänner och bekanta, utvecklade relationer men även relationer som brustit. Väldigt mycket dåligt har också hänt. Förhoppningsvis glöms det snabbare än det bra upplevelserna.
Rommeresan
Först trodde vi att vi skulle bo i en lada, men sen hittade vi ett bättre boende. Mycket skidåkande och mycket trevligt sällskap!
Rebeccas studentskiva. Förfest hos Magie och sen välte jag och Linnea en fåtölj. Den där j**** dinosauriefågeln alltså!
Sen fick Roddan och Hitler för sig att fylla år. Som tur är lever Roddan fortfarande och det blev fest med emotårta, partyhats och krogen.
Scouting fyllde 100 år och jag råkade hamna på en jubileumsmiddag i Blå Hallen i Stadshuset.
Tingsek på Debaser med några CC-friends.
Sen kom den efterlängtade studentskivan. Det var kul och fullt av små luckor. ;-)
Esteternas läskiga skiva och troligtvis en av de finare bilderna på Roddan i år.
Mösspåtagningen som inte var så speciell.
Sen hade igelsta studentskiva.
Plötsligt blev det valborl och det firades med mat, brasa och i en badtunna.
Media skulle tydligen också ha en studentskiva man var tvungen att gå på.
I maj bar det av till Åland på cykel som vanligt och självklart hann vi med ett traditionellt besök i Bengtssons sommarstuga.
Bad och sol på Alphyddan under UGs galna helg. Sofie fick smaska tacos också.
*trumvirvel*
STUDENTEN. Tjoho. Alla var fina och jag hade roligt. Utgång på kvällen.
Min studentpresent: Resa till Skiathos med föräldrarna.
Gotland med hela familjen: Jag, mamma, pappa, Marie, Mattias, Malte, Ann-Sofie och Peter. Mys.
Strängnäs för övernattning och sen Borlänge för Jason Mraz. Vilken upplevelse!
Jag fyllde år också. En jättefin betongklump fick jag!
På scoutlägret Jiingijamborii fick jag massa kompisar i form av en sån på första bilden. Sen högg Basse nästan av sig fingret.
Oas i Skövde med lite folk och självklart besök på Ritas glassbar.
Jag och Sofie åkte iväg med några araber och badade i Nykvarn.
Bad med halva Hölö i Punchviken. Grillning av hamburgare.
Sofie hade sin födelsedagsmiddag. Vissa ovälkomna gäster kom också på besök.
Tingsek spelade på Ung 08-festivalen.
Jonna blev stor och flyttade hemifrån. Därav fest hemma hos henne.
Jag, Joel, Sara, Sofie och Daniel åkte ut till sommarstugan en helg. Grilla, bada, spela spel.
Upptaktsläger med KU på Alphyddan. Undervisning, lek och andakt.
Tingsek på Debaser igen. denna gång med Johan och Sofie.
Johan och Roddan hade hyrt bil. Ida och jag följde med dem till Tyskland i världens snyggaste statoilbil! Vi träffade lite folk från Up With People och vi köpte alkodrycker på LIDL i Hannover.
Lite fest hemma hos Sofie.
Arcade Fire spelade i Annexet och jag, Rod, Leila, Joel och Sofie var där. Efteråt träffade vi trummisen.
Badtunnefest hos Affe.
Tomten (Rickard) fyllde 22.
Ja. Mycket hände under detta år - 2007. Mycket bra och också mycket dåligt. Väldigt mycket kommer man att minnas. Studenten känns ändå störst. Massa studentskivor, konserter och badtunnekvällar kommer också att bli ihågkomna. Grekland, Gotland, Tyskland och massa läger. Nya vänner och bekanta, utvecklade relationer men även relationer som brustit. Väldigt mycket dåligt har också hänt. Förhoppningsvis glöms det snabbare än det bra upplevelserna.
Jag gråter av skratt!
Fråga på Aftonbladet:
Hur många sms skickade du på nyårsafton? Ställningen just nu:
Åh, hur länge ska detta förfölja mig?!
(Jag glömde mobilen på laddning på jobbet under helgen.)
Jag är ju såklart en av de där sista rosa...
Hur många sms skickade du på nyårsafton? Ställningen just nu:
| 1-5 (32.6 %) |  |
| 5-10 (18.9 %) |  |
| 10-20 (13.8 %) |  |
| 20-50 (7.2 %) |  |
| Över 50 (3.2 %) |  |
| Inga alls (24.4 %) |  |
Åh, hur länge ska detta förfölja mig?!
(Jag glömde mobilen på laddning på jobbet under helgen.)
Jag är ju såklart en av de där sista rosa...
Skönaste busschauffören någonsin
Jag kliver på bussen, säger glatt hej till chauffören som säger hej tillbaka och går och sätter mig. Hinner åka kanske tio meter innan chauffören slår på microfonen och hälsar "Godmorgon" och fortsätter med "jag önskar er alla ett gott nytt år och en riktigt trevlig fortsättning nu på år 2008" innan han fortsätter med att skälla ut alla (med en väldigt trevlig röst faktiskt) som inte har reflex. "Jag har sett att det är väldigt många utav er som inte har reflex på er. Ni ställer er inne i busskurerna och tror att ni blir sedda. Det är faktiskt väldigt svårt att se er." Vi kommer fram till en stopplikt med övergångsställe och han fortsätter "...och tänk på när ni är vid övergångsställen att ni inte bara går över. Ni måste faktiskt titta först. Det är så otroligt svårt att se er om ni inte har reflex. De kostar tio kronor. Det borde ni väl kunna fixa eftersom ni slösar bort pengar på så mycket annat! Så idag går ni in i en affär och köper två stycken. Det blir tjugo kronor. Och så sätter ni dem på ytterkläderna, helst ganska nära långt ner. Och så imorgon hoppas jag att få se er med reflexerna på!" Han la till: "Inga rapporterade störningar i pendeltågstrafiken" och så avslutade han när vi var framme vid stationen med att säga hejdå och så.
Folk borde verkligen ha reflex.
Folk borde verkligen ha reflex.