Japanen

Jag överlevde denna helg också. Woho!

I fredags var det ju som sagt avtackning för en som slutade på jobbet. Åtta tårtor var beställda men när jag gick hem, 1530, var det två hela tårtor kvar. Kallevi sa att jag skulle ta en. Sagt och gjort, mamma och jag åkte buss med världens största tårtpaket till Gullmarsplan där pappa plockade upp upp och sen körde jag till Marie. Malte fyllde ju ett år. Jag coh Malin (Mattias syster som är bilskollärare) åkte ut och körde lite. Det gick rätt bra, men samtidigt var det lite smånervöst. Fick lite tips och råd.

Sen kom vi tillbaka mitt i middagen. Gaspatscho, pastasallad och quinoasallad. Jättegott. Sen var det tårta. Marie hade bakat en tårta, vi hade med oss en och Mattias föräldrar hade ocksåmed sig en tårta. Som tur var var vi många så nästan allt gick åt (iaf mer än hälften).

På lördagen gick jag upp vid tolvtiden och började städa. Vid fyratiden kom libaneserna (De som bor i Libanon, dvs ett par grannar i sommarstugan...) och deras hund och blev bjudna på middag av oss. Mums. Välkomstdrink med lite tillbehör, laxtartar, vaktelägg och sparris till förrätt, fläskfillé, rökig sås och potatis med ricotta till varmrätt. Sen blev det osttallrik följt med limepannacotta. Till allt detta blev det olika viner, vilket började kännas efter en stund. Jag gick och la mig innan kaffet för jag var så trött.

Upp kl åtta (vintertid, yaay, det enda bra med att det blir vinter!) för att en timme senare cykla iväg till Hovsjö kyrka och fira gudstjänst. Sen saft (jag har bestämt mig för att sluta äta så mkt kakor och bullar och sånt) och lite prat med folk. Margareta och Stellan hade kommit hem från Kreta den natten och Margareta berättade en rolig sak. De hade inte sett bilen när de kom hem så de frågade Johan. Och sen började han klä på sig.
Margareta: Var ska du?
Johan: Jag ska ut och leta efter min bli!
Haha, klockrent. Den ska jag cokså börja köra med! (Slår vad om att det inte var många som förstod det roliga.)

Cyklade sedan hem och badade fötterna - det var skönt! Fast hela huset luktade hund. Det luktar inte så gott. Jag ska aldrig skaffa hund tror jag. Jag och min mor gick sen till stan för att byta mina trasiga vantar och titta lite på cervera. Det slutade med att vi fick byta vantarna två ggr (det andra paret var också trasigt - pinsamt!) jag köpte en BH på rea, en svindyr halsduk (199,50 kr) och ett par skor (!!!) för 399 kr på Wedins. Typ precis sånna jag ville ha. Lagom hög röd, inte för smal klack, svarta (typ läderimitation), lagom spetsiga och ganska kort skaft. Perfa! Hoppas de håller och att jag kan gå i dem! Vi åt enklare lunch på tratten innan vi gick hem.

Efter ett tag kom Daniel till mig, vi åt middag och sen blev vi skjutsade till Lindängen där det skulle bli Singstar med Lindängen crew, men där var massa invandrarungar och hade kalas så vi blev utkörda! Var i lillstugan en stund innan vi bestämde oss för att hålla till i kapellet. Vi traskade dit och monterade upp alla saker. Daniel sjöng hemskt och Paulus var hur söt som helst. Åkte hem vid niotiden tror jag. Jag och Daniel fick skjuts hem till mig av Kim. Vi gick och la oss på en gång.

Sen plötsligt blev det måndag. =(

Kommentera mera!!
Ni suger ju på det!

Greta, greta - även denna helg.

Det började med att stressa hem från jobbet för att få mat i magen och sedan tvinga Kim att skjutsa mig till UG. På UG befann sig, kvällen till ära, Hannu Söderlund, en trevlig människa från Västerås. Sara höll i kvällens program som följdes av en andakt. Vi fick plats hela 22 personer nere i andaktsrummet. Det var imponerande. Efter att folket gått upp hade jag och Joel ett samrtal. Vet dock inte om vi kommer ngn vart. Runt kl 22 kom Daniel, nästan direkt från jobbet. Värmde mig lite på honom innan det var dags att åka till Västerås för min del. Målet med denna helg var ju att våldta Johan Marklund, som bor och pluggar i Västerås och denna kväll hade jag blivit lovad skjuts av Hannu. Vi gav oss av runt midnatt och hade väldit trevligt i bilen. Vi pratade om allt från himmel till jord.

I Västerås kom Johan och mötte mig vid bilen och sen traskade vi hem till honom. Det var en minst sagt trevlig vistelse i staden för min del. På lördagen åkte jag hem vid fyratiden eftersom att jag skulle vara hos Jonna kl 19. Hon firade att hon fyllde år för nästan en månad sen. Det var kul det också. Minst sagt. Inga detaljer, för det kommer jag inte ihåg.

Sofie och jag gick hem till mig vid tretiden på morgonen. Vi var trötta coh ville sova. Upp igen vid åtta för att äta frukost och sedan gå till Hovsjö kyrka där gudstjänst skulle firas. Satt sedan några stycken innan i rummet och snackade och Johan Bengtsson ritade en spindel.

Dags för hemfärd och sen kom Sara på besök vid ett. Vi snackade, tittade på söta filmer från min jobbmail och surfade runt lite.

Denna helg var trevlig och genomstressad. Skulle lätt uppleva den igen om jag fick välja.
Vill snart tillbaka till Västerås!

Som sagt - Greta!

Två veckor till då.
Mitt liv är den mest tragiska komedin ever!

Nu är det bara två dagar kvar tills jag blir arbetslöööös. Utan arbete. Usch. Gå hemma på dagarna, bli äckelslö och inte ha ngt att göra. Det västa är nog ändå att man måste ta tag i sitt liv. Åtminståne känner jag att jag måste ta tag i mitt liv snart. Skaffa både jobb och körkort. Mamma och jag konstaterade idag att mitt övningskörningstillstånd nog går ut i sommar. Ajdå. Då blev det bråttom.

Alla på jobbet säger att jag är duktig. Birgitta sa idag att jga var snabb och jätteduktig efter att jga köpt thé och citroner. Både Gunilla och Kalevi har sagt till mamma att jag är duktig när de stött på varandra. Madde tycker att jga är ambitiös, det vet jag - annat kan hon inte tycka! Dessutom är jag både trevlig och social till skillnad från många andra.

Vill inte bli arbetslös!

Ingen hör, ingen ser. Finns jag ens?

Blev riktigt ledsen idag på UG. Berättade för Joel att hur jag kände angående vår vänskap. Om vi nu har ngn kvar. Berättade även att han är den som sårat mig mest - någonsin - och att jag inte skulle orka kämpa om det skulle fortsätta vara såhär. Jag klarar inte av att bli sårad så mkt igen! All respons jag fick från honom var ett "jahapp" och så ryckte han på axlarna.

Gick först in till Frans som var i köket men jag var så nära gråten att jag gick ner till kryptan. Satte mig i mörkret på en madrass och då bara kom gråten. Jag har förlorat min bästa vän. Sånt känns, kan jag berätta. Och det är inte alls som när man var tio år och gav tillbaka kompishjärtat man delade med sin bästa vän. Nu är det ens riktiga hjärta som är halvt. Som aldrig kommer att bli riktigt helt igen. Så många tårar som jag grät denna kväll visste jag inte ens att jag hade. Jag satt där och grät tills tårarna tog slut.

Efter ett tag kom Daniel ner och satte sig brevid mig och efter bara ngn minut kom även Sofie. Märkte det inte först, men sen hörde jag hur ngn pratade med mig. Jag kände mig helt förlamad. Satt där rätt länge tror jag och stirrade mest bara rakt fram och svarade inte på tilltal. Jag klarade inte av det. Min hjärna registrerade nog inte ens hälften av vad de sa.

Jag fortsatte gråta.

Joel kom ner för att hämta sin gitarr. han gick in och sa "halloj" och sen vände han och gick upp. Nej nej, här bryr man sig inte...

Efter ett tag kom han ner igen och vi pratade ganska mkt. Kom på nu att Sofie och Daniel var där under hela samtalet. Hoppas jag inte sa något för privat eller så. Tror mest att jag beskyllde honom för att skita helt i mig och säga elaka saker till honom. Sanningen om vad jag kände, iofs, men elakt lär det ha varit. Som sagt, jag är väldigt bra på att göra människor i min omgivning ledsen när jag lägger den sidan till.

Satt kvar till fyra då jag cyklade hem ensam i kylan. Och nu ska jag gå upp om tre timmar.

Insidan

Saker och ting
är inte vad de ser ut att vara.
Ett skratt behöver inte betyda
att man är glad.
Dolda känslor som ingen ser,
tårar och förtvivlade skrik,
på insidan.