Komiskt

Även detta från aftonbladet:
 "Både Sebastian, 11, och Albin, 6, är födda den 20 april. Och i söndags kom lilla Joline till världen."

Shit. Cilla, Roddan, Björn Skiffs och Hitler. Räcker inte det?

Dessutom: "Inget av barnen var planerat att komma på den särskilda dagen."

Läskigt. Ett magiskt datum...


En tanke bara

En liten notis på aftonbladet .se fick mig att tänka på en sak: usch och fy vad jobbigt det måste vara att vara kändis.

De få ord som stod var "Diaz singel igen. Pojkvännen kysste programledare."

Inte bara att ens pojkvän är otrogen eller vad man nu vill kalla det. Det får en ju att må skit. Man har litat på denna människa och gett den i stort sätt allt man har och är - ens tillit och kärlek. Och det man får tillbaka är ett svek.

Nej, nu står det även i tidningar. Alla tidningar. Inte bara lokalt utan i hela landet och på andra sidan jorden!

Det är något som inte jag vill vara med om.

En tanke om arbete

Igår när jag åkte tåg hem satt jag brevid två personer i min ålder som diskuterade bl.a. högskola, arbete och vänner.

Eftersom att min iPod var död hörde jag vad de sa. Bl.a. sa tjejen till killen att han kommer ju plugga på högskola i tre år minst och sen ska han jobba i tjugofem år "fatta vad tråkigt!".

Jag tror att hon talar för väldigt många när hon sa sådär. Och jag tycker att det är tråkigt att många ungdommar idag har en inställning till arbete som att det ska vara tråkigt, att det hör till på något sätt. Men är det verkligen så? Visst ägnar man sig kanske lite för mycket tid åt sitt arbete, åtta timmar per dag om man jobbar heltid och dessutom har man en mer eller mindre tidskrävande resväg till och från sitt arbete. Och jag kan känna att det är ytterst sällan jag ser fram emot att gå till jobbet. Jag längtar inte efter att jobba. Men jag tycker inte heller att det är pest och pina. Men däremot känner jag att jag vill vara kreativ, fylla en funktion, hjälpa till, utveckas, samarbeta och träffa människor. Det är också saker man ofta får på ett arbete.

Men jag menar att om man är ~20 år och säger att arbete är tråkigt drar man nog en förhastad slutsats. Alla jobb är inte likadana och alla människor är inte likadana. Och eftersom att de skulle vidareutbilda sig efter gymnasiet betyder det ju att de väljer ytterliggare vad de vill arbeta inom för område.

Hur som helt tror jag - och hoppas - att de har fel. Jag tror att det kan vara roligt för många att jobba. Mycket blir ju vad man gör det till.

Har jag fel?

Roligheter

Innan studentskivan diskuterade jag med mamma vad jag skulle ha för byxor på mig:

Mamma: Du kan ju ta dina... Jenny..
Jag: Jenny?
Mamma: Ja.. Eller... Lindgren...
Jag: Va???  (paus) JL?
Mamma: Ja...

Jag skrattade. Mmm. Jenny Lindgren it is!

En annan sak som är rolig på tal om absolut ingenting är Sofies sköna kommentar om Roddan när vi var i Estland. Vi satt och tittade på mina bilder från resan dit och jag sa något om att Roddan blev söt på bild (se bild nedan) och att han inte blev det förut, alltså för några år sedan.
Sofie svarade "Det är nog Johan som tagit fram kvinnan i honom!"
Ibland säger hon så söta saker!

sötis

Sofies studentskiva

Studentskiva. ja, vad säger man? Jag kände mig aningen för gammal eller för nykter för ett sådant event. Det känns så last year. Hehe

Men det var skitkul. Middagen hemma hos Sofie var också jättemysig. Jag och Magie möttes på östertälje station (vi hade åkt samma tåg) och jag kände knappt igen henne i blå ögon, platt hår och lugg, men där stod hon och stirrade på mig. Gick och handlade mat med Sofie innan det var dags att fixa. Både maten och oss själva. Efter åtta kom så Roddan, Affe och slutligen Johan.

God mat och trevligt sällskap och vi pratade om första gången vi hade träffat varandra. Ganska intressant och man märkte hur fort man glömmer. Och alla hade ju iaf något att gnälla över: Affe över att hans jeans satt för tajt, Magie över sina skoskav, jag över att jag skulle jobba dagen efter, Johan över att hans telefon badat och Roddan klagade över Johan. Sofie var nog mest glad. =)

Till slut var det dags att ge sig iväg (Johan och Affe följde inte med ut) till Hamnmagasinet. Förutom Roddan som skulle på BV:s skiva en stund först. Massa folk man kände igen från Pershagen och massa småbarn kändes det som. Vi bestämde oss iaf för att vi skulle beställa någon och jag tog en "grön drink" varpå Sofie och Magie genast bestämde att de skulle ha en röd respektive gul drink. (Här skulle bilden som Sofie tog på drinkarna sitta fint) Haha. Kändes så fjortis på något sätt.^^

Sprang runt lite och tramsade, shottade lite. Lakritsen var lätt godast och sen kom Roddan. Dansade lite och träffade folk man kände igen. Sen var vi trötta och gick hem och la oss.

Roddan sov hos mig och vi tog en lång skön sovmorgon tillsammans. ;-)

Anmärkning

Läste på aftonbladet.se om USA-valet och det stod om att Hillary Clinton måste vinna nästa vecka i Pennsylvania för att ha någon chans att bli presidentkandidat.

"Hon stöttas av guvernören Ed Rendell och även av staden Philadelphias svarte borgmästare Michael Nutter."

Då undrar ju jag vad det har för betydelse vilken hudfärg borgmästaren har? Eller menar de att Philadelphia har fler borgmästare - en svart och en vit - eller en lila kanske? Aftonbladet kanske borde slänga in ännu fler adjektiv i texten och berätta om folk är snygga, klantiga, långa....

Väldigt oprofessionellt tycker jag!


Trodde jag ja

Jag hade planerat att både gå till tåget och sen gå hem idag. Men... det spöregnar ute. Så det blir väl till att åka massa buss. Vill inte. Det är ju skönt att gå. Fast det är inte lika skönt att sitta blöt och frusen och huttra på ett tåg i 40 minuter.

På tal om regn kan jag ju berätta om hur fånig jag kände mig igår.
Jag och Jonna hade tagit en promenad från stan. När jag sen var på väg hem började det också att regna, givetvis, och jag hoppar in under en tall längs med vägen för att skydda mig från de blöta dropparna som kommer farandes rakt uppifrån. Men det började bara regna mer och mer och jag ville ju inte förstöra mina nya skor.

Det slutade med att jag fick gå i regnet i alla fall. =(

Alla sidor är inte ljusa

Ta inte detta som någon form av skryt men jag är så otroligt glad. Jag har just skrivit på papper att jag får förlängt t.o.m. 31 oktober med en ny timlön: 104 kr. Det är alltså en löneökning med 16%. Inte alltför illa. Hehe. Det är nog det som låter flashigast iaf!

Det som ser dåligt ut är att jag i och med denna förlängning inte tror att jag kommer att få fast anställning sen. Jag tror iaf att det blir adjöss good bye sen. Hade de velat ha mig fast hade de nog sett till att det blivit så för länge sen.

Och då kommer problemet vad jag gör november - sommaren. Kommer ju säkert att få jobba här över jul och sommar om jag vill. Japp. Nästan 100 % säker är jag. De kan inte tacka nej till mig - jag är för bra! ;-)

  • Körkort. Mhm! Det borde införskaffas snart. Kan ju åka på nån intensivtjosan i november. Liksom - hur många andra väljer en sån månad?
  • Resa? Hm, det vill jag ju inte göra själv. Kanske nån annan som inte lyckas ha jobb eller skola då. Sofie kanske kan ta ledigt nån vecka och göra ngt. Om hon nu jobbar på willys om ett år.
  • Lite juljobb antingen här eller på mammas avdelning.
  • Etiopien två veckor i ~mars.
  • Esterna kommer ju hit på våren nån gång. Det blir en vecka till.
  • Kanske kan vara konfaledare för terminskonfirmander? Eller nej, det kanske är hösten också?

Och så sommaren...

Jag orkar bara inte gå ett halvår utan något att göra! Och inte vill jag plugga heller. Fast nu börjar detta kännas väldigt skumt. Jag planerar drygt ett år in i framtiden och det känns ju väldigt drygt.^^


Sicken tur

Jag har oroat mig i några veckor nu över deklarationspappren. Jag var helt övertygad om att jag skulle få en hel del att betala i restskatt. De sex dagar jag jobbade i januari skattade jag inte för. Inte heller min två veckor i juli eller hela augusti månad... Så slutar det med att jag får tillbaka ändå. Yeey! =)

Fast jag fattar fortfarande inte hur det kan komma sig att man betalar för mycket skatt.

Some pictures

Jag tänkte inte berätta allt för mycket om min Estonia-trip. Jag tror att det är intressantast för oss som var med och dessutom är det så lätt att glöma något. Och ju mer man börjar skiva desto fler detaljer vill man ju ha med. Och detaljer är ju inte alltid det roligaste. Därför tänkte jag istället dela med mig av några bilder från den sista veckohalvan.

 På torsdagen var vi runt i skolor och sen träffade vi the mayor. Esterna sa att det är den sämsta de haft. Han hade tydligen tagit 180 miljoner kronor (~100 milj sek). Det är han och Anneli som befinner sig på bilden.


 På kvällen var det kalas för Melina som fyllde år. Några av oss gick ut på en kareokebar senare på kvällen. Väldigt roligt. "We have some special guests frpm Svensson-land...." lol

      
Jag                                 Allihopa                      Bear, dirt?                      

  
 
Lorean is a chicken.    Kadri och Laura


 På fredagkvällen satt ett gäng i trappan och snackade. Vi skulle ut på promenad. Jag hade ont i magen.


 På lördagen hade vi lite free time och passade på att shoppa. Jag hittade en jätte(!)mysig giraff i en leksaksaffär och både jag och Sofie hittade riktigt nice kläder i ESPRIT-affären.


   Sofie och jag tog en promanad längs med stranden (kallt) och hälsade på en man som spelade dragspel.

Sen var det dags för farewell party. I väntan tog vi en massa bilder.
  

  Vår maskot Joppe (som betyder jacka på estniska) posar tillsammans med maten och Johan, som hade matchande kläder dagen till ära.


 Trevligt värre vid middagsbordet.


 Sen var det kareore och esterna sjöng denna sång för oss som jag inte vet vad den handlar om.


 Jag, Sofie och Laura tittade på bilder och flummade oss på hotellet sista kvällen. Men vad gör Roddan???

På söndagen åkte vi hem. Alla utom Joppe, som blev adopterad av esterna. Några tårar kom under dagen. Känns oerhört sorgligt att behöva lämna alla underbara människor!

När jag kom hem på kvällen fick jag jättegod mat tillsammans med mamam och pappa (maten under veckan var ingen höjdare) och sen drack vi espresso (riktigt kaffe till skillnad från det vi fått under veckan som var vatten med kaffesmak) och jag bjöd på estnisk choklad med cashewnöt och Vana Tallinn, en likör jag köpt för billiga pengar. Väldigt gott och trevligt.

Måndag, tisdag, onsdag

I måndags började jag bli nervös - vi skulle träffa esterna för första gången. Vi träffades i en lokal och pratade lite om vårt jobb inför detta möte. Det var lite stelt trots lekarna för att lära sig alla nya namn. Efter lunchen blev vi guidade runt i Pärnu av esterna. Några av oss vek av efter ett tag och gick och shoppade följt av en kaffe eller milkshake på ett tex mex-ställe. Jag smakade en smaskig mangomilkshake.

Oskar spelar dragspel.
 På hotellet sprang det runt en katt som just fått tre kattungar med platta face.
    Mat på hotellet följt av ett ganska misslyckat "get together party" på kvällen. Men jag tror inte att så många lärde länna varandra.

    Robin, Sofie och Julia i fönstret på vårt rum. And then some strawberrys som vi åt på kvällen.

På tisdagen var temat european awareness som en kvinna vid namn Ulrika höll i. Det var väldigt intressant och vi pratade ganska mycket om values. Vi hade olika grupper med bl.a. quiz och uppdrag (som t.ex. komma på vad som var en european value och skillander mellan estniskt och svenskt synsett på european values).

 På lunchen lekte vi igen med kamerorna: Jag, Irma och Sofie.

Johan och Roddan stannade inne vid pianot och myste.

Efter middagen åkte vi iväg till en bowlinghall och röjde loss på bowlingbanorna. Kloten var tunga!


Och onsdagen handlade om discrimination. Anneli inledde med några ord innan Sofie och Julia tog över och pratade om några fall om diskriminering. Sen hade de en sketch och till slut hade vi olika workshops med olika värderingsövningar. Väldigt intressant tycker jag. Ester och svenska har ungefär samma värderingar. Jag trodde faktiskt att esterna generellt sett skulle vara med enkelspåriga och fördomsfulla än svenskarna så det var väldigt skönt att de att så var inte fallet gällande mycket av det som kom upp.

 Vi var med i en estnisk tidning.

    Jag, Ida och Sofie posar på lunchen.

    Vi åt middag på en mysig pizzeria och Juri och Johan matade varandra - nästan.

 I Estland har de rena fina bilar!

 Vi längtar efter alkohol (Anneli skrattade åt oss när vi tog denna bild!)

 Sen gick vi till tex-mex-ställen nästan allihopa och åt efterrätter och milkshake och kaffe.

Okej, det var lite snabbt och alltihopa. Mer detaljer kommer någon annan gång kanske. Som t.ex. att när Johan masserade Roddan i hissen utbrast Ida "Roddan, spänn dig! Jag vill inte se dig njuta!" vilket var ganska roligt.
Eller när vi hade en ganska stor diskussion angående hurvida Turkiet ska få bli en medlem i EU eller inte. Till slut ropade Irma "Leave Turkey alone!" vilket fick mig och Roddan att asgarva. Vi tänkte ju nämligen på Chris Crockers "Leave Britney alone!" både två.
Eller att hotellägaren frågade Johan "Do you want a condom?" men Johan trodde han frågade om dragspelet så Johan svarade "Isn't it to late to play?"
Eller massa felsägningar som "throw up" istellet för "throw out" eller som "... fit inside people", "får jag slicka?"

Som sagt - vi tar det en annan gång. =P

Första dagen i Estland

Allt detta skrevs första kvällen, men som många av er vet har bloggen varit nerlagd några dagar...


Sitter nu på ett hotellrum i den estniska ministaden Pärnu vid Sofie vid min sida och äter godis och saknar bara en drink i handen. Och den är tyvärr väldigt saknad. Det skulle verkligen passat just nu. Hotellrum med en vän, bra musik, ngt att smaska på, helt slut efter dagens resa och så en god drink...


Begav oss denna morgon med tåg, mer tåg och sen flyg från ett kallt Sverige till ett ännu kallare (och snöigt) Estland. (Lyckligtvis blev det bättre väder bara några minuter senare...) Hela resan från till Arlanda gick ut på att alla fotade varandra med sina kameror. 14 ungdomar och två äldringar har härmed tagit över Estland... Sen var det ca två timmar i buss som gälde.


svenskgruppen

Lämnade Södertälje kl 11 och anlände på hotellet vid ca 1830 och innan vi gick för att äta hittade vi ett gäng asgrymma kattungar. ALLA blev kära. Sen var det då dags för den lite speciella middagen. Hotellägaren spelade lite keyboard och dragspel för oss (hela tiden introt till Stevie Wonders "I just called to say I love you" vilket vi blev galna på vid mitt bord) och vi fick potatis, sallad, sås och något kött med morötter i. 


Till efterrätt var det en kaka som smakade kartong med klister på (med andra ord var den inte så god). Men berättade han (på tal om maten) att när han var i Kambodja kunde man äta något som hette pee-pee-soppa (ja, det uttalades iaf så). Den gjorde man så att man dödade t.ex. ett rådjur och tod ut tarmarna, som man sedan styckade och kokade till soppa. "Det är ju som att äta kokt WC". Han kommer med sina härliga kommentarer ibland. (Och nej - han smakade aldrig den soppan (och det berodde nog inte på att han är vegetarian.))

Sen var det dags för en promenad ute i mörkret med hela gruppen. Då var det verkligen jättehärlig luft. Tror nog att det beror lite på närheten till havet (vi gick nämligen ca 70 m från havet).


Och så avslutar vi med lite roliga saker som sades och gjordes på rummet:

Jag hade precis bytt om till min Keane t-shirt som jag ibland brukar sova i. Sofie säger "Nothing in my way" som är låttiteln som står på framsidan. Och jag utbrister igenkännande "Vad är det för låt?" innan jag kommer på att det är en låt som står på min egen t-shirt. Kändes lite dumt.

Och så skulle jag ta ett kort på Sofie men kameran vägrade verkligen atts tälla in skärpan. Sen tittade jag på kortet i skärmen och kom på att jag tagit av mig linserna.^^

Avslutar ytterligare med två bilder på Roddan. En söt och en lite mindre söt.