Typiskt jag
Jag anförtror människor alldeles för mycket.
Jag ångrar ofta saker jag gör.
Jag felprioriterar en hel del.
Jag misslyckas ganska ofta.
Jag är sällan saknad.
Jag har svårt att stå upp för min åsikter.
Jag är inte nöjd med min tillvaro.
Jag skjuter upp saker som ska göras.
Jag är sällan sedd.
Jag gör mer fel än rätt.
Jag blundar för sanningen.
Jag undviker det som är jobbigt.
Och nu återstår väl bara att göra något åt det?! Men vad?
Jag ångrar ofta saker jag gör.
Jag felprioriterar en hel del.
Jag misslyckas ganska ofta.
Jag är sällan saknad.
Jag har svårt att stå upp för min åsikter.
Jag är inte nöjd med min tillvaro.
Jag skjuter upp saker som ska göras.
Jag är sällan sedd.
Jag gör mer fel än rätt.
Jag blundar för sanningen.
Jag undviker det som är jobbigt.
Och nu återstår väl bara att göra något åt det?! Men vad?
Dagar då allt går fel
Idag har verkligen allt som kunnat gå fel (och lite till) gått fel.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Blondinbella
Jag har aldrig brytt mig om den kända Blondinbella speciellt mycket, men av någon anledning jag inte kan minnas hade jag kommit in på blondinbellas blogg. Det var ett inlägg där hon svarade på några läsares frågor. Inte för att klanka ner på andra eller säga att andra har fel och jag rätt. Men vissa saker gör mig så illa berörd. Och arg.
Om du skulle bli gravid nu. Hur skulle du reagera då och vad skulle du&Nils göra? Hur ser du på tonårsgraviditeter?
Jag skulle bli ledsen. Eftersom det troligtvis är otroligt jobbigt att göra abort. Tonårsgraviditeter är inget man kan göra något åt. Det är ju ens eget val. Däremot är det en extremt egoistisk handling om man väljer att ha kvar barnet men att man inte har en säker inkomst eller stryka att ta hand om barnet.
Är det mer egoistiskt att låta ett barn leva än att döda det? Eller är det något man inbillar sig för att det faktiskt blir enklare? Och nej, Bella kanske inte har någon "säker" inkomst... men hon har pengar. (Hon har själv sagt att hon gör av med 20-25 000 kronor på kläder varje månad, hon har sagt att hon inte är miljonär, men "snart!" och hon bor i vasastan (superbilligt säkert). Skulle hon låta bli att shoppa kläder som att det vore för fler hundra människor i månaden och flytta ut några meter mot en närförort skulle hon nog ha pengar i några år!)
Och är inte adoption ett alternativ? Jag tror säkert ngn skulle kunna tänka sig en unge med sånna gener.
Seriöst: det finns fler alternativ än att döda barnet.
Egoist!
Ett annat svar jag störde mig på var svaret på frågan "Om du tjänar så mycket på att blogga, och du vill vara en bra förebild, varför spenderar du alla pengar på saker bara du har gjädje av när du kan skänka pengar till något välgörande ändamål?" Vad hon svarade? "Egentligen skulle jag vilja svara att jag skattar så mycket att jag tycker det är en välgörenhet. ..."
Alltså.... Va? Okej att det inte är kul i sig att betala skatt men det är ju ändå skillnad på att skatta och ge pengar till välgörenhet.
Jag har aldrig förstått mig på någon så lite som hon tror jag.
Om du skulle bli gravid nu. Hur skulle du reagera då och vad skulle du&Nils göra? Hur ser du på tonårsgraviditeter?
Jag skulle bli ledsen. Eftersom det troligtvis är otroligt jobbigt att göra abort. Tonårsgraviditeter är inget man kan göra något åt. Det är ju ens eget val. Däremot är det en extremt egoistisk handling om man väljer att ha kvar barnet men att man inte har en säker inkomst eller stryka att ta hand om barnet.
Är det mer egoistiskt att låta ett barn leva än att döda det? Eller är det något man inbillar sig för att det faktiskt blir enklare? Och nej, Bella kanske inte har någon "säker" inkomst... men hon har pengar. (Hon har själv sagt att hon gör av med 20-25 000 kronor på kläder varje månad, hon har sagt att hon inte är miljonär, men "snart!" och hon bor i vasastan (superbilligt säkert). Skulle hon låta bli att shoppa kläder som att det vore för fler hundra människor i månaden och flytta ut några meter mot en närförort skulle hon nog ha pengar i några år!)
Och är inte adoption ett alternativ? Jag tror säkert ngn skulle kunna tänka sig en unge med sånna gener.
Seriöst: det finns fler alternativ än att döda barnet.
Egoist!
Ett annat svar jag störde mig på var svaret på frågan "Om du tjänar så mycket på att blogga, och du vill vara en bra förebild, varför spenderar du alla pengar på saker bara du har gjädje av när du kan skänka pengar till något välgörande ändamål?" Vad hon svarade? "Egentligen skulle jag vilja svara att jag skattar så mycket att jag tycker det är en välgörenhet. ..."
Alltså.... Va? Okej att det inte är kul i sig att betala skatt men det är ju ändå skillnad på att skatta och ge pengar till välgörenhet.
Jag har aldrig förstått mig på någon så lite som hon tror jag.
Lika nervös som alltid
Alltid lika nervös. Och det går alltid lika bra. Varför ska jag då hålla på och mesa mig och bli nervös?
Igår var jag på Södertappen efter jobbet och gav blod. Jag var svinigt nervös innan och plågade alla i min närhet med nervositet. Går in på blodcentralen med mamma som den trygga följeslagren som ska rädda mig om jag dör. Fyller i papper, äter två mackor, pratar med läkare om en medicin jag tagit, går in till britsarna, allt prat innan, ber att få bli tippad bakåt, blir tvättad där de ska sticka....
Under hela den "innan-processen" är jag så nervös man kan bli. När de väl stuckit mig är jag lugn, så lugn man nu kan vara efter att ha spänt sig så mycket som jag har gjort innan. Jag känner under tiden jag ligger och pumpar ut blod med min boll att jag är lugn inombords men kroppen är fortfarande stel som en pinne efter min innan-nervositet. Varför ska det vara såhär? Det är inte roligt!
Man brukar säga att det är bra att vara lite nervös men jag tror inte alls på det! Det gör att man nästan svimmar när man slappnar av till slut och får tillbaka allt blod till huvudet (ja, det blod man har kvar efter en tappning). En riktigt dålig vana jag har!
Annars kan jag verkligen rekomendera alla som kan att lämna blod. Det är en riktigt bra gärning. Hur ofta tar man inte för givet att det ska finnas blod till oss om vi blir skadade? Då borde det väl också vara en självklarhet att lämna blod om man kan?!
Igår var jag på Södertappen efter jobbet och gav blod. Jag var svinigt nervös innan och plågade alla i min närhet med nervositet. Går in på blodcentralen med mamma som den trygga följeslagren som ska rädda mig om jag dör. Fyller i papper, äter två mackor, pratar med läkare om en medicin jag tagit, går in till britsarna, allt prat innan, ber att få bli tippad bakåt, blir tvättad där de ska sticka....
Under hela den "innan-processen" är jag så nervös man kan bli. När de väl stuckit mig är jag lugn, så lugn man nu kan vara efter att ha spänt sig så mycket som jag har gjort innan. Jag känner under tiden jag ligger och pumpar ut blod med min boll att jag är lugn inombords men kroppen är fortfarande stel som en pinne efter min innan-nervositet. Varför ska det vara såhär? Det är inte roligt!
Man brukar säga att det är bra att vara lite nervös men jag tror inte alls på det! Det gör att man nästan svimmar när man slappnar av till slut och får tillbaka allt blod till huvudet (ja, det blod man har kvar efter en tappning). En riktigt dålig vana jag har!
Annars kan jag verkligen rekomendera alla som kan att lämna blod. Det är en riktigt bra gärning. Hur ofta tar man inte för givet att det ska finnas blod till oss om vi blir skadade? Då borde det väl också vara en självklarhet att lämna blod om man kan?!
Lägenhetssnack
Idag på eftermiddagsfikat satt jag med två kollegor och pratade bl.a. om mitt lägenhetssökande. Jag berättade att jag hittat en intressant lägenhet men att jag skulle vara nummer 545 i kön om jag intresseanmälde mig. Ingen höjdare alltså. Sen började vi prata om lägenheter i Södertälje men att det är lite svårt där iom att det är så många ställen där som man absolut inte vill bo på och att det även är ganska långa kötider även där. Ja, om man då inte vill bo i diverse ghetto-områden (som är nästan hela staden xD). Och på tal om dessa ghetto-områden berättade jag att man kunde få en två på 55 kvm i Hovsjö med insynsskydd och stor balkong i söderläge för 130 000 kronor. Då säger en av dessa kollegor "Ja, då har du råd med både livförsäkring och skottsäker väst."
Klockrenaste kommentaren idag?
Klockrenaste kommentaren idag?
Funderingar
Jag springer ju omkring mycket på jobbet under dagarna och då kommer man att tänka på väldigt konstiga saker. Nu har jag bestämt mig för att dokumentera detta i den annars så händelselösa bloggen.^^ Mest för att visa på hur konstigt min hjärna funkar sägr vi.
En sak som jag funderat över ett tag nu är hurvida kaffet blir bubbligt eller ej om man brygger det på bubbelvatten? Och hur smakar det om man har smaksatt vatten, t.ex. Loka citron? En citronkaffe kanske?
Någon sa för någon vecka sen (iom att det redan än november) att det går fasligt snabbt. Jag antar att de flesta av er är helt normala och inte tänker som jag, men jag tänker som så att fasligt måste ju innebära att det går i fas. Frågan är väl bara vad det går i fas med? Eller?
Ett uttryck som verkligen stör mig är "du behöver ju inte bli sur/arg". Nehe? Så du menar att jag verkligen inte behöver det?! Nämen vad snällt att jag slipper det då... Men förstår ni vad jag menar? Jag förstår väl att jag inte behöver bli sur, men ibland blir man ju liksom det ändå. Helt frivilligt. Eller ofrivilligt beroende på hur man ser det. man bara blir det!
Ordet överallt har också fascinerat mig den här veckan. Överallt. Särskriver man ordet blir det över allt. Och då undrar jag om det kanske kommer därifrån, eller har samma mening? Någonting som är över allt. Och överallt. Jaha, det måste väl vara Gud då? Han står över allt och är överallt. Fyndigt va?
Ur mina ögon sedda är uttrycket att något är bergssäkert ett ganska värdelöst uttryck. Man är helt bergis på något. Men jaha, vad säger det egentligen om något när det står i Bibeln att man med tro så lite som ett senapskorn (väldigt lite alltså) kan flytta på berget? Hur säkert var det då egenligen? Nej, JUST DET!
Och slutligen FY FAN! Det måste väl vara något av det bästa man kan säga?! Fy är ju ett skällsord och Fan är ett namn på Djävulen. Det måste ju innebära att om man säger "fy fan" står man och skäller ut Djävulen! Helt klockrent ju och något vi alla borde göra mer!
Ni måste självklart inte ta det jag skrivit här på fullaste allvar.
Och ja - det är sånt här jag springer och funderar på på dagarna.
En sak som jag funderat över ett tag nu är hurvida kaffet blir bubbligt eller ej om man brygger det på bubbelvatten? Och hur smakar det om man har smaksatt vatten, t.ex. Loka citron? En citronkaffe kanske?
Någon sa för någon vecka sen (iom att det redan än november) att det går fasligt snabbt. Jag antar att de flesta av er är helt normala och inte tänker som jag, men jag tänker som så att fasligt måste ju innebära att det går i fas. Frågan är väl bara vad det går i fas med? Eller?
Ett uttryck som verkligen stör mig är "du behöver ju inte bli sur/arg". Nehe? Så du menar att jag verkligen inte behöver det?! Nämen vad snällt att jag slipper det då... Men förstår ni vad jag menar? Jag förstår väl att jag inte behöver bli sur, men ibland blir man ju liksom det ändå. Helt frivilligt. Eller ofrivilligt beroende på hur man ser det. man bara blir det!
Ordet överallt har också fascinerat mig den här veckan. Överallt. Särskriver man ordet blir det över allt. Och då undrar jag om det kanske kommer därifrån, eller har samma mening? Någonting som är över allt. Och överallt. Jaha, det måste väl vara Gud då? Han står över allt och är överallt. Fyndigt va?
Ur mina ögon sedda är uttrycket att något är bergssäkert ett ganska värdelöst uttryck. Man är helt bergis på något. Men jaha, vad säger det egentligen om något när det står i Bibeln att man med tro så lite som ett senapskorn (väldigt lite alltså) kan flytta på berget? Hur säkert var det då egenligen? Nej, JUST DET!
Och slutligen FY FAN! Det måste väl vara något av det bästa man kan säga?! Fy är ju ett skällsord och Fan är ett namn på Djävulen. Det måste ju innebära att om man säger "fy fan" står man och skäller ut Djävulen! Helt klockrent ju och något vi alla borde göra mer!
Ni måste självklart inte ta det jag skrivit här på fullaste allvar.
Och ja - det är sånt här jag springer och funderar på på dagarna.