Japanen

Upp tidigt till kyrkan i morse, iväg på cykeln. Gick med Rebecca sista biten.
Det var Per-Axel som hade gudstjänsten. Inte min favoritpräst kanske. Men det var lite roligt när han glömde bort trosbekännelsen och Carolina påminnde honom efter predikan. Hans kommentar var: "Ja just det. Den får vi ju inte hoppa över!" Haha. Snacka om pinsamt.

Det var bra iaf att det inte var så många där. Man kanske inte ska resonera så, men jag verkligen hatar när massa människor kommer sent och Ulla måste fälla upp väggen mitt i första psalmen eller ännu längre in i gustjänsten. Det är ju okej att komma sent någon gång ibland, alla kan ju råka försova sig eller liknande ngn gång, men det är ju folk som kommer sent varenda söndag. Jag tycker att det är respektlöst mot de som kommer till kyrkan för att fira gudstjänst i lugn och ro, eller vad man ska säga. Är det så konstigt att en stor del av dagens ungdomar saknar respekt för lärare och att komma i tid till lektioner när en stor del av dagens vuxna, kanske t.o.m. deras föräldrar, också gör det. Det är verkligen tråkigt tycker jag.

Tycker även nu att mammas citat från jobbet passar här:
"Att vänta för länge på en senkommen gäst röjer föga hänsyn till alla de som redan infunnit sig."
Fast självklart är det okej att alltid gå på Razai-tid - hur nu det går ihop...

Dagens kollekt gick även denna vecka till Kyrkans Unga, en organisation som vi inte tycker om. Mitt i fikat kom Gustaf in till oss ungdomar som satt och fikade i lilla rummet.
Gustaf: Ni gav ingen kollekt va? Det var ju till kyrkans unga.
Vi: Nej...
Gustaf: Bra. De tror inte på bibeln.
Då började en diskussion om vad man annars kunde ge kollekt till. Ett förslag var Oas, som vi alla tycker är superbra.
Gustaf: De är för kristna.
Det är konstigt egentligen. Svenska kyrkan verkar bara gå utför.

Sen satt vi mest och diskuterade konsten att äta kakor, och sen babblade Maria en massa som vanligt innan vi kom in på ämnet musik och bra band. Maria berättade att hon hittat ett jättebra kristet rockband, och hon verkade jättestolt och glad. Hon blev dock lite besviken när det visade sig att de flesta av oss redan hade lyssnat en hel del på Kutless. Haha. Stackars Maria: "Varför har ni inte sagt ngt till mig?"

Sen hem och vänta på att Joel skulle komma och vi skulle syssla lite med projektarbetet. Han hade ju alla papper. Glad att jag har honom, men jag känner mig ändå väldigt stressad.

Stax efter att klockan slog 18 anlände vi med våra cyklar till Lindängen. Alla förutom syskonen Claesson var sena, och det blev varken någon biljard eller matlagning. VI spelade kubb istället. Det var rätt trevligt att vara ute faktiskt. Sen gick vi självklart in och fikade, hur skulle vi annars få Daniel nöjd? Att äta på Sofie räcker ju inte alltid.

Daniel visade även upp sig i Sofies linne, en syn jag sent kommer att glömma. Förmodligen måste jag gå i terapi efter det här... Det var som att titta på en pinne med en trasa på. Låter kanske inte så hemkt, men tänk er sedan att pinnen började tala och kladda på Frans. Usch. Jag ryyyser.