Japanen

Åh, vad jag gjorde bort mig i hissen.

Mina skor är som sagt dyngsura så jag tog mammas extraskor som hon har på jobbet. De har jättehög (iaf för hög) klack, är för små, obekväma och går inte att gå i. Jag skulle alltså ta hissen upp två vångingar till matsalen istället för att gå.

Det kliver in en man i hissen samtidigt som jag. "Hej." Jag glömde bort att man måste visa maskinen kortet för att komma till 11:an och ser nog lagom dum ut när det inte händer ngt. Han mumlar ngt om att man måste visa kort vilket resulterar i att jag visar mitt kort och glömmer att det är maskinen som sitter på andra sidan som vill se kortet. Han mumlar ngt om att det är på andra sidan som man ska visa kortet. Jag försöker visa kortet, men min nektarin ligger ivägen i väskan för att den ska känna av kortet. Det slutade med att han visade sitt kort och tryckte på 11:an åt mig. Hissen började då åka men åt fel håll. Han skulle nämligen ner till botten (4:an) och tryckte före mig. Jag försöker få fram en förklaring att jag inte brukar åka hiss upp utan gå de två våningarna men att mina skor var blöta och att jag fick ta de här extra som jag inte kan gå i och därför åkte jag hiss. Han log mot mig. Jag påstod att det var trevligt att åka mkt hiss eftersom att det var disco och sneglade upp mot lysröret i taket som blinkade. "Mmm". Han log lite mer innan han gick ur hissen.. Jag kände mig bortgjort. Fast jag hade nog roligare åt det än vad han hade.