Japanen

Igår slutade jag två timmar och en kvart tidigare än jag skulle ha gjort (Se, jag är ingen work-o-holic!). Jag hade näligen lyckats få en tid hos min läkare kl 16:00 för mina jobbiga eksem. Samma dag som jag ringde. WOW! Åkte då med samma tåg som mamma och fick därför skjuts till Luna vårdcentral. (Annars hade jag varit tvungen att gå en halvtimme till tidigare. Fick sitta och vänta lite innan jag fick komma in. Sen började vi prata om Stieg Larssons böcker innan vi började diskutera mina eksem och hon tog en titt. Hon ställde lite frågor och sen sa hon att hon trodde att det var ngn svampinfektion. Skumt. det kan man väl inte ha över hela kroppen? Jag ska iaf få hämta ut en salva som jag ska smörja in mig med morgon och kväll i ca 10 veckor (shiet, det lär bli dyrt) och hon skrev även ut lite Symbicort åt mig eftersom att min astma har blivit värre. Nu har jag ju snyltat på pappas Symbicort.

På vägen hem lyssnade jag på musik i poddisen när jag på Fredsgatan såg att det var en äldre kvinna som vinkade till mig. Jag tog luren ur örat och frågade vad hon ville. "Kan du hjälpa mig?! Han har ramlat!" ropade hon uppgivet. Jag småsprang över gatan för att på andra sidan om den parkerade bilen se en äldre man ligga mellan trottoaren och bilen. Jag hjälpte honom att sätta sig upp på trottoarkanten och sen ropade jag efter en man som gick förbi. Han sår stor och stark ut. Han hjälpte mannen att resa sig upp. Eller rättare sagt: Han lyfte mannen så att han stod på benen igen och kvinnan rullade fram hans rullator till honom. Han hade brutit ena tumnageln och blödde ganska mycket. Sedan hjälpte vi mannen in i huset. jag höll upp dörren, kvinnan höll i rullatorn och den stadiga mannen hjälpte den äldre mannen. I huset fanns ingen hiss och det äldre paret skulle upp tre trappor. Som tur var verkade mannen klara det galant bara han fick hålla sig i trappräckena med båda händerna. Stackars mannen. Måste vara jobbigt att leva sådär. Att vara så beroende av andras hjälp för sådanna saker som egentligen ska vara självklara.

Sen gick jag hem och städade. Bl.a. badrummet fick sig en omgång. Sen satt vi tillsammans, jag, mamma och pappa och tittade på CSI. Vi tog av Willow kragen (vi är för tillfälligt kattvakt när Ann-Sofie och Peter är i Grekland och Willow har sår på magen som han inte får slicka på) och myste med honom. Han blev så glad.

Och idag fyller min mamma år. Grattis mamma!