Bara bråk
Igår fick jag mail från allas vårt kära SL, som vi älskar att hata.
Jag hade tidigare klagat på att de inte talat om var buss 760 gick från eftersom att dess ordinarie hållplats är avspärrad men informationstavlan sa att den gick från hållplats F (alltså som vanligt).
I mailet jag fick igår påstod de att "kunden har missuppfattat vad som står på infotavlan" och "det står klart och tydligt att..." och det gör mig så arg. Nu står det kanske som det ska men de första dagarna stod det inte ett skit och det är väl ändå då det är som viktigast att gå ut med information om förändringarna?! Och sen svarar de som om jag vore en idiot som inte fattar vad det står!
Sen kommer jag till jobbet och det blir ännu mer kaotiskt. Adventsfika my ass! Det blev världens missförståd, jag blev arg på fel människa, alla i teamet blev sura på varandra (eller ja, alla blev sura på Kalevi som i sin tur blev sur på oss), jag blev så arg att jag tog på mig jackan och gick ner till vattnet och gick. Och lät några tårar falla. Var säkert borta en halvtimme men de flesta förstod. Jag sa det också som jag kände att "här är det meningen att jag ska göra allting och så får jag inte reda på nånting".
När jag fick reda på att det var ett misstag och att allt egentligen var Kalevis fel gick jag och bad om ursäkt till den människa jag först blivit sur på och låtit ganska otrevlig mot. Men jag tror inte att hon hade uppfattat det så men man bör ju ändå be om ursäkt. Världens röra och jag är ändå inte på fötter efter händelsen.
Läs inte om du inte vill höra mitt vanliga gnäll!
Igår hade jag tänkt städa, duscha och göra massa, men när jag kom hem från middag på stan med Jonna och en promenad var jag ganska ledsen och satt framför TVn utan att tänka på vad jag tittade på. Grät lite och mådde skit. Sju veckor nu! Det är ju helt sjukt. Allt han sa var tydligen bara skit. Det betydde inget. Allt snacka mo att jag var hans bästa vän var en stor lögn. Man märker väl ändå om man inte träffat eller pratat med sin bästa vän på sju månader, speciellt om den talat om att den är ledsen och behöver sin vän. För det gör jag. Jag är jätteledsen och behöver en vän. En vän!
Jag skulle vilja begå självmord, säga att det var hans fel och sen sväva runt och se hur han reagerade. Se om det berörde honom alls och hur han skulle reagera. Fast det skulle nog ändå kännas bättre att bara knäa honom väldigt hårt. Jag har gett upp tanken på att slå sönder näsan på honom. Det skulle bara se äckligt ut. Självmord var nog inte heller en så bra idé. Mamma trodde iaf inte att det där med svävandet skulle funka. Dumma mamma.^^ Men knäa honom hårdare än ever känner jag fortfarande väldigt starkt för att göra.
Men nä, jag ska nog ge upp de tankarna. Både mamma och Jonna är nog ganska kloka. Mamma sa att han kanske inte ringde för att han var rädd att bli utskälld. Så jag ska nog låta bli att skälla på honom överhuvudtaget. Men vad ska jag göra då? Bara säga "Hej. Jag är ledsen"?? Vad ska jag göra och vad ska jag säga för något? Har han någon anledning till att göra såhär? Han har ju inte det. Ursäkter som att han har mycket i skolan, mycket på jobbet, flickvän som vill vara med honom jämt och så massa *** hölöbor som han hellre vill umgås och supa tillsammans med är inte godkända anledningar till att inte höra av sig på sju veckor.
Jag hatar honom! Det här sitter djupt.
Jag hade tidigare klagat på att de inte talat om var buss 760 gick från eftersom att dess ordinarie hållplats är avspärrad men informationstavlan sa att den gick från hållplats F (alltså som vanligt).
I mailet jag fick igår påstod de att "kunden har missuppfattat vad som står på infotavlan" och "det står klart och tydligt att..." och det gör mig så arg. Nu står det kanske som det ska men de första dagarna stod det inte ett skit och det är väl ändå då det är som viktigast att gå ut med information om förändringarna?! Och sen svarar de som om jag vore en idiot som inte fattar vad det står!
Sen kommer jag till jobbet och det blir ännu mer kaotiskt. Adventsfika my ass! Det blev världens missförståd, jag blev arg på fel människa, alla i teamet blev sura på varandra (eller ja, alla blev sura på Kalevi som i sin tur blev sur på oss), jag blev så arg att jag tog på mig jackan och gick ner till vattnet och gick. Och lät några tårar falla. Var säkert borta en halvtimme men de flesta förstod. Jag sa det också som jag kände att "här är det meningen att jag ska göra allting och så får jag inte reda på nånting".
När jag fick reda på att det var ett misstag och att allt egentligen var Kalevis fel gick jag och bad om ursäkt till den människa jag först blivit sur på och låtit ganska otrevlig mot. Men jag tror inte att hon hade uppfattat det så men man bör ju ändå be om ursäkt. Världens röra och jag är ändå inte på fötter efter händelsen.
Läs inte om du inte vill höra mitt vanliga gnäll!
Igår hade jag tänkt städa, duscha och göra massa, men när jag kom hem från middag på stan med Jonna och en promenad var jag ganska ledsen och satt framför TVn utan att tänka på vad jag tittade på. Grät lite och mådde skit. Sju veckor nu! Det är ju helt sjukt. Allt han sa var tydligen bara skit. Det betydde inget. Allt snacka mo att jag var hans bästa vän var en stor lögn. Man märker väl ändå om man inte träffat eller pratat med sin bästa vän på sju månader, speciellt om den talat om att den är ledsen och behöver sin vän. För det gör jag. Jag är jätteledsen och behöver en vän. En vän!
Jag skulle vilja begå självmord, säga att det var hans fel och sen sväva runt och se hur han reagerade. Se om det berörde honom alls och hur han skulle reagera. Fast det skulle nog ändå kännas bättre att bara knäa honom väldigt hårt. Jag har gett upp tanken på att slå sönder näsan på honom. Det skulle bara se äckligt ut. Självmord var nog inte heller en så bra idé. Mamma trodde iaf inte att det där med svävandet skulle funka. Dumma mamma.^^ Men knäa honom hårdare än ever känner jag fortfarande väldigt starkt för att göra.
Men nä, jag ska nog ge upp de tankarna. Både mamma och Jonna är nog ganska kloka. Mamma sa att han kanske inte ringde för att han var rädd att bli utskälld. Så jag ska nog låta bli att skälla på honom överhuvudtaget. Men vad ska jag göra då? Bara säga "Hej. Jag är ledsen"?? Vad ska jag göra och vad ska jag säga för något? Har han någon anledning till att göra såhär? Han har ju inte det. Ursäkter som att han har mycket i skolan, mycket på jobbet, flickvän som vill vara med honom jämt och så massa *** hölöbor som han hellre vill umgås och supa tillsammans med är inte godkända anledningar till att inte höra av sig på sju veckor.
Jag hatar honom! Det här sitter djupt.
Kommentarer
Postat av: Roddan
Leeet it go leeet it goooo
Postat av: Josefine
Jag vet att du tycker det. Det var lite därför jag skrev att du inte behövde läsa.^^
Trackback