Japanen

Kliver som vilken arbetsdag som helt på tåget i Östertälje. Denna morgon var tåget ovanligt packat med folk och jag slår mig ner brevid min mamma längst bak i tåket. Hamnar olycklitvis brevid en kvinna som sitter som en hösäck - om inte ännu värre. Hennes jacka hhar åkt av och ligger gömd bakom hennes rumpa, vilket är anledningen till att hon sitter halvt ute i gången. Eller rättare sagt att hon bara sitter på halva sätet - om ens det - och henns knän är så långt ute att de slår i mina varje gång hon rör på sig.
     Vad gör man? Ska man säga till denna kvinna att 'sätt dig ordentligt, kvinna' vilket jag personligen tycker känns lite jobbigt. Jag anser att man inte sk abehöva uppfostra folk i hur man sitter och uppför sig på ett pendeltåg. Det borde man väl ändå kunna lista ut själv?! Så därför säger jag inget. Jag låter mina ondaste blickar tala sitt eget språk men i efterhand kan jag erkänna att det inte fungerade något vidare. Men jag tycker faktiskt inte att man borde behöva säga till att 'ursäkta, men sitt inte på mig tack'!

På andra sidan gången sitter också tre lustiga (eller kanske olustiga) människor. En väldigt liten sak som sitter och sminkar sig hela vägen från Östertälje till Flemmingsberg. Hon såg likadan ut när hon började som när hon plockade ner sina produkter, som hon förresten väldigt fint radat upp på kanten som finns på de icke längre nya tågen. Brevid henne sitter en lite större sak och vräker först i sig en macka och sen en lussekatt innan hon också börjar sminka sig. Mitt emot dessa tjejer sitter 'tanten som inte vill bli förkyld' som jag kanske berättat om(?). Hon läser sin tidning och ser snobbig ut.

Jag tycker mindre och mindre om att pendla!