Historien om tanten som inte ville bli förkyld

Märkte till min stora förtret att jag inte alls, som jag trodde, hade berättat för er om Tanten som inte ville bli förkyld. Drar denna story nu istället.

För några veckor sedan när jag och min mor en tidig morgon satt på pendeltåget mot Stockholm och Märsta klev det på en väldigt snörvlig äldre dam. Hon ställde sig och hostade och snörvlade nästan rakt på en annan dam som satt i ett hörn och läste tidningen. Den sittande damen blev helt till sig och bytte plats och sa lite menande till den snörvlande damen (som kastade ett frågande öga på den sittande damen) 'Jag vill inte bli förkyld!' och samtidigt gav henne en irriterad blick. Tillbaka fick hon en väldigt spydig kommentar: 'Jag tror inte det biter på sånna som du!'

Där satt jag, på andra sidan mittgångn, nästan i chocktillstånd (åtminståne med munnen på vid gavel). Hur kan man bete sig på detta sätt? Självklart vill man inte att någon ska komma och snörvla en rakt upp i ansiktet när man sitter och läser tidningen på tåget på väg till jobbet en tidig morgon! Något pendeltågsvett får det väl lov att vara!

Detta var historen för denna gång. Maybe I'll be back with more info om Tågfolket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback