The secret
Okej, den hemlighet jag hade för över en månad sen gick inte så bra. Trodde att jag skulle kunna ge mina bloggläsare besked samma vecka, alltså inom tre/fyra dagar. Sorry...
Fick ju som sagt reda på det för över en månad sen. Jag väntade bara på att få det bekräftat. Tyvärr har jag ännu inte fått det bekräftat fast det skulle ta mindre än en vecka.
Ralfh (min chef - tror jag) ko och pratade med mig. "Jag vet inte om någon har pratat med dig om det här. Vi hade tänkt förlänga din anställning här (konstpaus) ett halvår. Om du vill." Visst, tänkte jag, glad över att slippa få reda på torsdagen eller fredagen om jag skulle få jobba en vecka till. När jag haft så sedan september har man börjat tröttna. Men bär på en inre oro. Tror ni förstår vad jag menar.
Ralfh sa dagen efter att det var klart till "99 komma.... fem procent" att jag skulle få stanna till maj och att det nu bara var några formaliteter kvar. VD:n och HR (personalavdelningen) skulle skriva på. Jag väntade och väntade och när ca två veckor hade gått frågade jag Ralfh som sa att han inte fått någon bekräftelse från HR.
När jag träffade Anette (från HR) i matsalen frågade hon om Ralfh hade sagt ngt till mig om hur det skulle bli. Men det hade han ju inte. Sen sa hon att hon skrivit att jag skulle jobba året ut men att hon inte kunde säga mer eftersom att hon inte hade fått något underlag från Ralfh.
Så ja, troligtvis jobbar jag här till maj. Men det är ju inte helt klart och jag vill inte ropa hej innan jag hoppat över bäcken, som ordspråket så fint beskriver det.
Tycker att det är tråkigt att de inte kan ge mig ett besked - det tycker jag faktiskt att de är skyldiga mig. Men jag vill inte heller gå omkring och tjata på dem. Jag tycker att de borde sköta sina arbetsuppgifter utan min hjälp, eller iaf utan mitt tjat!
Fick ju som sagt reda på det för över en månad sen. Jag väntade bara på att få det bekräftat. Tyvärr har jag ännu inte fått det bekräftat fast det skulle ta mindre än en vecka.
Ralfh (min chef - tror jag) ko och pratade med mig. "Jag vet inte om någon har pratat med dig om det här. Vi hade tänkt förlänga din anställning här (konstpaus) ett halvår. Om du vill." Visst, tänkte jag, glad över att slippa få reda på torsdagen eller fredagen om jag skulle få jobba en vecka till. När jag haft så sedan september har man börjat tröttna. Men bär på en inre oro. Tror ni förstår vad jag menar.
Ralfh sa dagen efter att det var klart till "99 komma.... fem procent" att jag skulle få stanna till maj och att det nu bara var några formaliteter kvar. VD:n och HR (personalavdelningen) skulle skriva på. Jag väntade och väntade och när ca två veckor hade gått frågade jag Ralfh som sa att han inte fått någon bekräftelse från HR.
När jag träffade Anette (från HR) i matsalen frågade hon om Ralfh hade sagt ngt till mig om hur det skulle bli. Men det hade han ju inte. Sen sa hon att hon skrivit att jag skulle jobba året ut men att hon inte kunde säga mer eftersom att hon inte hade fått något underlag från Ralfh.
Så ja, troligtvis jobbar jag här till maj. Men det är ju inte helt klart och jag vill inte ropa hej innan jag hoppat över bäcken, som ordspråket så fint beskriver det.
Tycker att det är tråkigt att de inte kan ge mig ett besked - det tycker jag faktiskt att de är skyldiga mig. Men jag vill inte heller gå omkring och tjata på dem. Jag tycker att de borde sköta sina arbetsuppgifter utan min hjälp, eller iaf utan mitt tjat!
Kommentarer
Postat av: Dan Da Man
Hmm, jobbigt läge det där. Hoppas i alla fall att de ger dig det glädjande beskedet snart.
Postat av: Josefine
Ralfh sa förut att han räknade med att det var till maj.. Men ja, som sagt... Suck.
Trackback