Japanen

Efter gudstjänsten var ju jag och Sofie bara tvugna att gå till Lindängen för kyrkkaffe. Anita var ju så söt:
"Det finns ..... och leverpastej. Och gurka!" Haha. Så alla förstår väl hur vi kände oss?!^^
Sen fick vi för oss att ta en promenad. Det blev en tretimmarsprommenad till pershagen och tillbaka. Nu har jag ont i högra knät och ljumsken. Dessutom fick jag en blåsa på en tå. Och skorna blev genomblöta. Men vi hade jättekul. Snackade om ungefär allt det går att prata om, pratade om lumpen och överklass och pengar och lyssnade på musik och minnen och allt möjligt dumt.
Gick sen hem till henne och drack te och låg på mattan och snackade innan maten var klar. Det låter ju dumt, kan tyckas. Men jag hade så otroligt ont i både fötter och ben. Och mattan såg på ngt sätt väldigt inbjudande ut.

Kl 18 stack vi iväg till Lindängen och töntarna som satt och väntade på oss där. Stackars Sara. Hon som vill ha det hyffsat seriöst. Men det är ju bara ett enda stort skämt. "Vad gör man om man har en ful kompis... Daniel?", "Varför dricker man vin.. Josefine?"  Allt var bara så dumt. Lika dumt som vanligt. Synd att jag inte kan förklara! Bara därför kommer jag inte ihåg det roliga jag skulle skriva.^^ Men Frans har tydligen fått för sig att han ska skaffa arton barn med mig. "Hoppa bock till nästa prick." Haha, vad dumt vi hade det.