Japanen

Malte palte pö. Känns verkligen lite halvvuxet (dvs alltför vuxet) att vara moster. Jag kommer ihåg att man när man var lite yngre tyckte att det lät hur gammalt som helst. Men nu är jag där iaf. Det känns verkligen annorlunda på ngt sätt. Mysigt annorlunda. Man har en liten krabat inte alls långt borta. Han kommer titt som tätt och hälsar på med sin mamma och pappa. Jag är ju då inte så bra med barn kanske, men Malte är inte som alla andra skitungar!  Han är Malte.
Man blir glad av att ha Malte i närheten. Det blir liksom alldeles varmt inombords. Han är så speciell. Ser så finurlig ut. Ser ut som att han kan bli en riktig liten busunge om några år. Så söt och snäll ändå. Visserligen finns det väl inga elaka barn, men iaf. Mysunge!
Även om man inte brukar tycka att allt för små barn är söta, så bara måste man ju medge att Malte är väldigt söt!