Japanen

Jag har inte kommit övet min andra hälfts före detta på g än. Jag är fortfarande kär. Men han är inte kär i henne. Jag börjar snart gråta. Klarar inte detta längre...
Fattar han inte att hon har blivit den här tidens Jeriko?! Hon tror att murarna ska hålla. Och vad händer? Han behöver inte ens gå sju varv för att de ska rasa. Sen är det som om de aldrig någonsin har funnits.
Jag är så kär!^^

Hm, nån gång tänkte jag och Sara fara högt uppåt fanders. Umeå för att voffa på på g:t. Alltså skälla på honom. Skulle nog känna mig hyffsat utanför, men jag får väl roa mig själv i värsta fall. xD Annars tvingar vi honom att komma ner. Nackdelen är att jag fortfarande skulle känna mig utanför. Fördelen är väl att jag lätt kan springa en trappa upp till Joel för att inte känna mig så utanför.
Eller om jag känner att jag är för mkt kär för mitt eget bästa. Eller ngt sånt.^^