Helg igen då
Är lite besviken. Hon säger att hon vill vara ensam i helgen. Sen är hon med massa andra människor. Kan jag göra annat än att känna att det är just jag som inte duger?!
Sen vill hon inte ens prata om det. Hon har ju så bråttom ut på sin promenad. Låter som att världen skulle gå under om hon inte gav sig ut på den där promenaden. Som säkerligen inte gjordes ensam den heller.
Gårdagen blev ju inte riktigt som planerad. För få skulle dyka (hö hö hö - dyka) upp så det blev ingen fest i Affes badtunna denna helg heller. Istället var jag hemma. Bråkat med i stort sätt allt och alla. Allt är uppochner just nu. Usch.
I morse bar det av till Hovsjö där Stellan var (tro det eller ej) ännu virrigare än vanligt och vissa (bl.a. jag) sprang in och gömde sig i "lilla rummet". Haha. Sen följde jag med Rebecca hem. Det var verkligen längre sen. Först pratade vi lite om allt jobbigt just nu. Efter ett tag tog vi en promanad med Adde som skulle ut och göra en Johan. Efter att vi kommit in låt vi mest i Rebeccas säng under världens minsta filt och fnittrade samtidigt som vi kom underfund med att de killar i vår omgivning som vi tycker bäst om alla heter Johan (jaja, ungefär alla).
Jag tycker om Rebecca!
Strax innan sex begav jag mig hemåt för att få i mig mat. Sen tittade jag på en väldigt intressant repotage från Dokument Inifrån: Syndabockarna.
Evin Rubar har träffat barnen som med våld och skadegörelse stängde sin skola. De blev skolminister Jan Björklunds bevis för att det krävs hårdare tag i skolan. Men hur skärper man straffet för ett barn som redan fått det strängaste straffet? Text-tv 299. Även 22/11 och 24/11.
Den var väldigt gripande. Kan rekomendera er att se det. Det handlar mycket om invandrares situation i skolan när de är vana med aga hemifrån. Vissa säger själva ungefär att "eftersom man är van att få stryk som bestraffning är det svenska samhällets bestraffning lätt att ha att göra med i jämförelse" Återigen: Väldigt intressant och sevärt.
Sen vill hon inte ens prata om det. Hon har ju så bråttom ut på sin promenad. Låter som att världen skulle gå under om hon inte gav sig ut på den där promenaden. Som säkerligen inte gjordes ensam den heller.
Gårdagen blev ju inte riktigt som planerad. För få skulle dyka (hö hö hö - dyka) upp så det blev ingen fest i Affes badtunna denna helg heller. Istället var jag hemma. Bråkat med i stort sätt allt och alla. Allt är uppochner just nu. Usch.
I morse bar det av till Hovsjö där Stellan var (tro det eller ej) ännu virrigare än vanligt och vissa (bl.a. jag) sprang in och gömde sig i "lilla rummet". Haha. Sen följde jag med Rebecca hem. Det var verkligen längre sen. Först pratade vi lite om allt jobbigt just nu. Efter ett tag tog vi en promanad med Adde som skulle ut och göra en Johan. Efter att vi kommit in låt vi mest i Rebeccas säng under världens minsta filt och fnittrade samtidigt som vi kom underfund med att de killar i vår omgivning som vi tycker bäst om alla heter Johan (jaja, ungefär alla).
Jag tycker om Rebecca!
Strax innan sex begav jag mig hemåt för att få i mig mat. Sen tittade jag på en väldigt intressant repotage från Dokument Inifrån: Syndabockarna.
Evin Rubar har träffat barnen som med våld och skadegörelse stängde sin skola. De blev skolminister Jan Björklunds bevis för att det krävs hårdare tag i skolan. Men hur skärper man straffet för ett barn som redan fått det strängaste straffet? Text-tv 299. Även 22/11 och 24/11.
Den var väldigt gripande. Kan rekomendera er att se det. Det handlar mycket om invandrares situation i skolan när de är vana med aga hemifrån. Vissa säger själva ungefär att "eftersom man är van att få stryk som bestraffning är det svenska samhällets bestraffning lätt att ha att göra med i jämförelse" Återigen: Väldigt intressant och sevärt.
Kommentarer
Trackback