Japanen

Den senaste veckan har det gått näst intill utmörkt för mig att komma upp på mornarna. Det kan bero på att kroppen börjar vänja sig vid att gå upp innan gryningen (0600) eller helt enkelt för att jag börjar att bli bättre på att gå och lägga mig i tid. Ofta får jag iaf sju timmars sömn. I vilket fall som helst så känns det väldigt bra, dessutom är jag inte så trött på dagarna längre. Vissa på jobbet klagar på att de är trötta eller att "åh, snart är det helg" men en stor längtan i blicken. Jag tänker mer något i stil med "japp, snart helg, det blir kul, men jag är pigg nu också". Det underlättar faktiskt att inte vara död på dagarna.

I morse var jag uppe så tidigt att jag hann med en buss tidigare än jag brukar ta, alltså tog jag bussen som gick 0653 från Kvarnberget. Det är egentligen fett tidigt, men det var iaf svalt och skönt ute, regnade gjorde det inte heller och jag hann med tåget som gick 0703. Men det verkar bara som att det är jag som är pigg. Träffade Rim på bussen, hon var jättetrött. Och sen när jag skulle sätta mig på en nära plats brevid en tant reser sig tanten upp, säger surt att "jag sätter  mig på andra sidan och sätter sig på platsen mitt emot. Hon tittar surt på mig hela vägen till stan. Gjorde jag ngt fel? Inte om du frågar mig. Vilket taskigt morgonhumör!