Japanen

Var tog tiden vägen? Hösten? Det känns ju fortfarande som sommar. Kanske inte om man tittar (eller går) ut, men inombords känns det somm att det inte har blivit höst än. Jag tror att det kan bero på att inte skolan har börjat än för min del. Kommer den någonsin att göra det? När jag träffar folk på tåget, gamla klasskompisar och så, låter det: Var pluggar du? Var sökte du då? Vet du fortfarande inte vad du vill göra? Osv med en väldigt förvånad röst.

Jag kan inte förstå att de ser det som något konstigt. Jag är nitton år, jag är ju inte gammal alls. Knappt uppelvt världen, vad som finns utanför skoldörrarna. Är det då så konstigt om man inte vill släga sig på någon utbildning? Jag känner ju varken motivation för att plugga eller vad jag vill göra i mitt yrkesliv. Ge mig då en anledning.

En tråkig sak just nu är att det känns som att jag får väldigt väldigt lite kvalitetstid med de människor jag kallar mina vänner. Antingen är de upptagna, vill inte, har inte tid. Eller så är jag upptagen. Det är en stor stor nackdel med att jobba i Sthlm - jag kommer hem halv sju på kvällarna. Det känns också som att jag håller på att tappa alla mina vänner. Ingen mysig känsla kan jag ju säga. Inte mysig alls.

Bring me back the old days, where I had time, and took the time, to be with my friends.
Give me back the good times.
Give me some new, better moments! Man kan ju inte bara titta i backspegeln.