Japanen

Good days and bad days. Mycket har jag varit med om tillsammans med min klass. Några tycker man om och andra inte. Vissa saknar man som sjutton och andra är det bara skönt att slippa. Vissa kommer man fortätta träffa och vissa har man nog sett för sista gången.
I det stora hela saknar jag klassen väldigt mycket. Bara sådana saker som att med Jennifer, Emma och Becka sitta och spela skitgubbe och en och en halv timme med Niklas och Svahn och kanske Koffe, Sunqan och Joel. När folk gör en Niklas dvs att göra sig an med trumfkorten först...
Saknar alla dumma kommentarer och att Wasim alltid skrattade när jag och Beck tittade på honom.
Saknar Yasmin och Johan som jag coh Becka kom närmre under trean då vi hade massa labbar med dem.

Åh, alla fina minnen man har, som kanske inte betydde så mkt då, men som betyder så mycket mer nu.
Att bara få komma tillbaka och öppna sitt skåp och sitta coh spela skitgubbe i de lokalerna skulle betyda en hel del. Kanske ska återvända, fast det skulle ju kännas så fånigt att sitta där när man gått ut. "Släpp taget om skolan. Ge upp!" Men ändå...