Japanen

Vandrade iväg från jobbet och träffade Sofie, sen gick vi till Medborgarplatsen och träffade Magie. Sen råkade det bli så att vi gick ända tillbaka till jobbet nästan för att få i oss ngt snabbt, billigt och gott. Åt på Gyrella, somär ett grekisktinspirerat snabbmatställe. SKITGOTT! Jag och Sofie delade på en Gyrella för två, och det var så gott. Gyros, kyckling, tomat, ost och typ vitlöksost. Kladdigt var det också. För det låg liksom mellan två bröd, så det var nästan som en ciabatta fast grekiskt. =P
Sen var klockan dags att träffa Roddan coh Johan som satt och väntade på oss. Gick dit och gjorde pojkarna sälskat när världens coolaste människa kom och snackade med oss, så nu vet vi alla hemligheter som finns att veta om Alby! Och han var så skön! Lätt bästa fullisen i stan! Vi fick se kort på hans fru också.
Fullisen: "Min tjej heter Marita. Jag har hängt ihop med henne i tio år. Hon är så jääävla ful. Jag älskar henne!" Han visar oss kortet på henne. "Visst är hon ful?!"
Roddan och Johan: Näääää!
Hahaha
Sen fortsatte han:
"Ni har sett min fru. Ni har sett min ring. Men ni har fan inte sett min klocka", varpå han håller upp klockan framför Magie och Sofie. "Den går till och med!"

"Jag älskar Stockholm. Och jag älskar er! Men Alby är speciellt!"
Asskön kille!

När folket i kön började gå in gick vi också in, förutom Magie som skulle hem. Hängde ett ganska bra tag där inne och snackade skit (^^) och Tyskland och säkert lite annat. Sofie och jag köpte varsin cider.

Sen var det bara att fortsätta vänta på att det skulle dra igång. Efter ett tag släckte de ner och några drog sig mot scenen och där stod vi snällt och väntade.

Efter ett tag drogs ridån isär och det norsta förbandet JIM STÄRK startade upp med en skön låt.


Sångaren hade en väldigt skön röst och det bådade gott. Tyvärr blev nog de flesta lite besvikna för det hände aldrig något, ganska slött sådär. Det var väldigt platt rakt igenom och publiken var aldrig riktigt med. Fast det kan man egentligeninte räkna med att de ska vara när det är ett förband. Men ger man dem några år så kanske de blommar ut, vem vet?

    
Tiden gick väldigt långsamt kändes det som och det började bli väldigt segt. Ryggen och fötterna värkte och rastlösheten och tröttheten kom smygande. Just då drogs ridån återigen isär och denna gång skuttade Magnus Tingsek upp på scenen och var grym. Han spelade en nyskriven låt som påminde om Clocks (Coldplay). Hmmm. Jag kände så igen det, men det var Roddan som placerade det.
Tingsek är helt underbar att se live! Han flyger och far och verkligen bjuder sin publik på sig själv. Jag blev inte alltför förvånad när han hoppade ner bland publiken och gick runt och sjög, la sig på golvet och sjöng och flirtade med ett par tjejer med kamera. Inte många skulle göra en sån grej.
Sen hörde man att han sa "Stockholm, jag älskar er!" och det tror jag faktiskt att han gör. Det var ju inte som Ung 08, som var världens skämt och som fick en skämmas.