En tanke om arbete
Eftersom att min iPod var död hörde jag vad de sa. Bl.a. sa tjejen till killen att han kommer ju plugga på högskola i tre år minst och sen ska han jobba i tjugofem år "fatta vad tråkigt!".
Jag tror att hon talar för väldigt många när hon sa sådär. Och jag tycker att det är tråkigt att många ungdommar idag har en inställning till arbete som att det ska vara tråkigt, att det hör till på något sätt. Men är det verkligen så? Visst ägnar man sig kanske lite för mycket tid åt sitt arbete, åtta timmar per dag om man jobbar heltid och dessutom har man en mer eller mindre tidskrävande resväg till och från sitt arbete. Och jag kan känna att det är ytterst sällan jag ser fram emot att gå till jobbet. Jag längtar inte efter att jobba. Men jag tycker inte heller att det är pest och pina. Men däremot känner jag att jag vill vara kreativ, fylla en funktion, hjälpa till, utveckas, samarbeta och träffa människor. Det är också saker man ofta får på ett arbete.
Men jag menar att om man är ~20 år och säger att arbete är tråkigt drar man nog en förhastad slutsats. Alla jobb är inte likadana och alla människor är inte likadana. Och eftersom att de skulle vidareutbilda sig efter gymnasiet betyder det ju att de väljer ytterliggare vad de vill arbeta inom för område.
Hur som helt tror jag - och hoppas - att de har fel. Jag tror att det kan vara roligt för många att jobba. Mycket blir ju vad man gör det till.
Har jag fel?
Lite fel, iaf enligt mig.
1. Vilken 20-åring tycker att det är en kul tanke att de närmaste 25 åren behöva tillbringa dagarna i ända på ett jobb, där man säkert har nån jobbarkompis man avskyr, och man är tvungen att jobba där för annars hamnar man på gatan? Tro mig, det är nog inte favoritutsikten för särskilt många. Inte för mig heller, men jag har hamnat på arbetsplatsen from hell, så jag lär uppskatta det mesta, haha.
Men alltså, även om man kan plugga vidare och välja att ja, jag vill jobba som lärare tex. Så finns det ju alltid nackdelar, och du kommer aldrig att hitta en arbetsplats där det BARA är människor du tycker om osv. och som sagt, bara tanken på att vara tvingad att vara där sänker humöret en del. tro mig, jag vet.
Hm. Jag tycker du har ganska rätt, Josefine. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa ett jobb bara för att. Jag vill göra något jag har iaf lite intresse för. Sen kommer det såklart vara upp och ner. Men ändå...
Du har helt rätt. Man gör det till det man vill. Annars går det alltid att byta jobb. Livet behöver inte vara tråkigt. Bara emos har tråkigt på jobbet.
Sabine: Helt självklart är det inte att man kommer med sånna man avskyr. Jag har liksom två på hela arbetsplatsen (ca 200 pers) som jag inte tycker om. Och då blir det 99 % som jag tycker om. Eller iaf som är helt okej. Men om det är hell kan det ju inte bli värre. Sök nytt jobb där du uppskattas. Du är ju iaf inte en lat person!
Sofie: Fast ibland måste man ju. Man klarar sig ju inte utan jobb (eller jo, i Sverige gör man typ det m man kommer på hur man ska lura staten och försäkringskassan, men iaf) så man kan ju skaffa ett jobb bara för att en period. Men det går ju alltid att söka nytt. Jag tror det är det många inte fattar. Typ som Rebecca nu. Hon vill inte jobba där men hon gör det bara för att tom juni och sen börjar hon plugga. Det skulle jag också gjort om jag var hon.
Rod: LOL "bara emos har tråkigt på jobbet" haha. SÅ du att säga det också.
Ja, alltså, jag menar permanenta jobb som man planerar att jobba med för livet. Tänkte inte på tillfälliga jobb när jag skrev inlägget. Var nog inte så fokuserad just då^^