Fjortonde februari
På radion pratar de om det, på jobbet pratar man om det och alla affärer har specielerbjudanden inför denna dag. Men allt detta får mig bara att känna mig... Jag vill inte säga ensam, för så känner jag mig inte. Och jag vet att jag har människor omkring mig som tycker om mig. Jag har t.ex. redan fått två stycken Alla hjärtans dag-sms. Men... Jag känner mig överbliven. En sån där som blir över. Alltid. Samma känsla som på idrotten i grundskolan när man skulle dela in sig två och två och man alltid blev själv. En sån känsla har jag på alla hjärtans dag.
Men trevlig alla hjärtans dag på er!
Min teori kring alla hjärtans dag är att den är till för att mobba singlar, för enda gången man (iaf jag) bryr sig om det, är när man är singel, man känner sig halvt övergiven bland alla som snuttigullar med sina pojk- och flickvänner. Men när man sen har en partner,
då spelar det inte så stor roll längre. Inte för mig iallafall, jag och Lars uppvaktar inte varandra på alla hjärtans dag, inte mer än annars iaf :P
Sen, å andra sidan finns det ju små fjortisbrudar som dumpar sina pojkvänner för att de inte får blommor och godis idag, men vad fan bygger deras förhållande på isåfall? :p
Sabine har helt rätt. Haha. Iaf om det om fjortisarna.
Men alla hjärtansdag är rolig. Man kan hjälpa kompisar som är ihop med tjejer men är hopplösa romantiker.
Johan åkte för drygt en timme ut till Ida utklädd till kärleksspöket med presentkort, godis och en hallonsoda med ett egen ettiket. lol. Jag gjorde ettiken och hjälpte rita på lakanet XD