Längesen
Jag har nyligen införskaffat en bärbar dator och i och med det började jag rensa bland alla onödiga saker jag har sparat på datorn (kopierade över allt jag hade på pappas dator till min). Hittade ett tjugotal speciella MSN-konversationer som jag hade sparat från 2004/05. Skummade igenom några och insåg att jag var väldigt jobbig då (troligtvis för att jag hade det väldigt jobbigt). Eller åtminstone verkade vara det. Det lät på mig som att jag gjorde allt för lite uppmärksamhet och att folk runt omkring mig skulle tycka synd om mig. Delvis är det nog sant men det låter även som att jag verkligen envisades med att må dåligt. Jag tror att det beror på att jag tyckte att ingen verkade vilja förstå mig.
Det är väldigt tråkigt att läsa efteråt och inse att man borde ha agerat annorlunda och att många runtomkring mig hade rätt och inte jag. Samtidigt tror jag att det är bra. På så vis har jag ju lärt mig någonting av det.
Läste en rolig sak som är ganska klockren, för när man är arg eller blivit sviken av någon blir man ganska glad när man ser att andra inte heller tycker om den personen eller iaf tycker att jag är "bättre". I know, it's sad. Men samtidigt så mänskigt och vanligt. Såhär lät det iaf:
****** säger:
Hon vill ju uppenbarligen inte ha med dig att göra så det är bäst att du inte heller har med henne att göra. Åtminstone till dess att hon mognat åtminstone till en tolvårings nivå och slutar med sandlådementaliteten.
Haha. Fatta att, när man är femton år och jätteledsen på nån och en annan säger såhär om henne, man blir jätteglad av att höra något sådant.
Lite kul bara, tyckte jag. Nån som håller med?
Ehehehe, japp :P
Surt att inte jag har gamla loggar :( Blir avis ju!
Är man då själv inte lika barnslig om man blir glad av att höra sådant?
Är man ledsen pga att hon vänt fler av ens vänner emot en blir man glad att höra att vissa inte är så lättmanipulerade. Inte så konstigt.
Sen det där med att vara anonym är ganska störande.
Hm... Jag vill minnas att jag skrev mitt namn. Men tydligen inte. I vilket fall var det inte avsiktligt att vara anonym.
Nej, det kanske inte är konstigt. Men jag undrar fortfarande om det inte är lika barnsligt.
Sen kan man ju fråga sig om man kan säga att någon är barnslig (beter sig som ett barn) endast pga att den blir glad av att höra en viss sak...
Det beror väl på vad den hör.
Skadeglädje är den enda riktiga glädjen. Det vet du väl?
Haha. Det tror jag faktiskt inte på =P Jag tror jag mår bättre om man försöker förlåta och gå vidare med ens liv och kanske be lite till Gud också på samma gång.
Så jag är barnslig för att jag inte resonerar på samma sätt som du?
Nej, det har jag faktiskt inte sagt. Lägg inte ord i munnen på mig bara för att du inte gillar det jag säger.
Jag lägger inte ord i munnen på dig. Det var bara så jag tolkade det. Om det var fel ber jag dig att förklara vad du menade...
Nej, jag ville bara säga vad jag tror man mår bäst av. Jag tror liksom inte skadeglädje får en att må bättre i längden, eller ger en lösningen på det verkliga problemet. Men det är ju bara mina tankar, som sagt.
Men hur kom barnslig in i bilden då? Det var liksom det jag menade.
Jag funderade på det där om att "sjunka till den andres nivå".
Men det var ju inte direkt som att jag hånade henne eller sa ngt elakt till henne eller inför henne. Bara glad av att ha någon på sin sida liksom.
Du var med andra ord glad över att någon sa något dåligt om den personen när hon hade gjort så mkt dåligt mot dig.
Eh. Nej. Det var ju inte det jag var glad över. Jag var glad att det var någon som förstod och höll med mig när jag hade jobbigt.
"någon som förstod och höll med mig". Alltså tyckte du precis det personen sa.
Dessutom tror jag säkert det var några som förstod att du hade det jobbigt, även om de tyckte att de kanske inte krävde att de sade något negativt om den personen för att de skulle visa det.
Nej. Jag sa att den höll med mig - inte att jag höll med den. Suck.
Betyder det då att jag är barnslig? Jag fattar faktiskt inte.
Öh, oavsett vilket så måste ni ju tycka samma sak, eller hur? Att hålla med någon innebär ju att ha samma åsikt.
Jag tänkte bara på det där om att sänka sig till den andres nivå. Och om då den har sagt dumma saker till dig och varit barnslig, är då du inte lika dum och barnslig om du ger tillbaka med samma mynt. Bekämpa det onda med det goda, vet du.
Nja. Så ser inte jag på det. Det jag blev glad över var ju egentligen bara att någon förstod mig. Och liksom inte hade vänt sig mot mig som många andra hade gjort.
Men ge tillbaka med samma mynt gjorde jag väl ändå inte? Det var väl att ta i lite?! Personen sa åt mig att dra åt helvete, försvinna ur hennes liv och att jag i stort sätt hade förstört hennes. Att då bli glad av att någon står på ens sida är väl *** inte att ge igen! Med samma mynt!
Ok, jag förstår.
Nja, det beror på hur du menar med samma mynt. Men ja, ditt var ju klart mildare. Får väl be om ursäkt här också. Förlåt.
Hm. Vad menar du med samma mynt?
Typ att inget av det ni sa/gjorde var ju direkt snällt. Eller, har jag fattat det fel då?
Alltså. Nej, snällt var det väl inte men vad var det som var elakt egentligen då? Det stannade ju mellan två personer (tills jag skrev det på bloggen) och det var ju inte som att vi sa massa elaka saker utan det var ju just detta.