Dagar då allt går fel
Idag har verkligen allt som kunnat gå fel (och lite till) gått fel.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Försover mig några minuter och inser att eftersom jag ska åka buss och inte bil kommer jag inte hinna med det tåget jag brukar ta. Tar en senare buss ner till stationen och kommer in ca fem min sent. Tåget står snällt och väntar till det får syn på mig. Snabbt so ögat stängs dörrarna och endast min fot kommer med på tåget. Dock bestämde jag mig för att dra ut foten istället för att släpas efter. Jahapp. Bara att vänta på nästa tåg, där jag får sitta mittemot en kvinna som smular sin smörgås på mina byxor. Jaha, bättre än tuggummi ändå.
Min iPod dör på vägen till jobbet.
Vi är kort om folk på avdelningen och det blir lite omstrukturering bland arbetsuppgifterna. Dvs att jag måste lägga upp mitt arbete på att annat sätt än jag brukar, vilket är smidigast och bäst.
En program vill installeras på min dator, nån uppgradering av ett program. Är tvungen att starta om skiten och upptäcker sen att det jag haft från början var bättre. På alla sätt. vad göra?
Vill inte gå in på detaljer men människor idag har attitydsproblem och är väldigt egoistiska. Deras motto är att "finns det nån annan som tar han om skiten tänker minsann inte jag lyfta på fingret för att hjälpa till". Och det där med att säga hej eller bara att inte ta folk för givet... Ja, det verkar också ganska populärt. Lite tråkigt.
Nu är det bara resten av dagen kvar. Just nu vill jag bara hem och lägga mig men så blir det ju inte. En än halva dagen kvar på jobbet och ikväll startar demokratihelgen som jag varit med och planerat. Sluta tidigare (fast jag kom en halvtimme sent) och bege sig till ABF, alltså.
Men dagen är inte slut än. Det kan ju hände något stort som får mig att glömma detta. Man kan ju hoppas.
Kommentarer
Postat av: Anna
I know the Feeling. Hade en liknande dag för några veckor sedan då verkligen allt gick fel. Till slut var det inget annat att göra än att skratta åt det när ännu en sak gick dåligt.
Trackback