Lite ledigt
I torsdags och fredags fick jag vara ledig från jobbet. Och det var på onsdagen jag frågade. Så otroligt skönt. Vissa måste ju säga till veckor i förväg men här funkar det så att om det funkar för de som jobbar är det okej. Inget krussel och smussel (eh, what?!).
Så vad har jag gjort då? Jo, slutade tidigare i onsdags och hade picnic på Brandalsund med Sofie. Det var jättemysigt. Ovana att cykla den sträckan bara. usch. Och snart blir det ju Gotland. Hua. jag är alldeles för otränad för det känner jag. Vi satt på gräset och mumsade i oss jättegod pastasallad som hon hade gjort och sen efterrätt t.o.m. (vilken ambitiös tjej).
I torsdags ställdes kl på vanlig tid (0615). Upp i ottan och äta frulle på balkongen i solen. Fixa, dona och iväg till Torpa och träffa Sofie. Bada, sola, bada, sola. Hata hata ouppfostrade ungar. Hem vid femtiden och softa på balkongen.
Fredag blev bad med Anna. Fortsatt hat mot ungar utan uppfostran (eller rättare sagt oförstånd mot föräldrar som inte uppfostrar sina barn. Ungar som springer på folks filtar, unge som skvätter upp sand på hela min handduk och dessutom en unge som hälde vatten på mina fötter när jag låg och läste. Och det värsta är att mamman satt precis brevid. Och sa ingenting i stil med förlåt eller så till mig. Hon sa ngt som lät argt på ngt konstigt språk, men vem vet - hon kanske pratade arabiska och det låter ju alltid argt. Och då kanske hon berömde ungen som skvätte sand och hällde vatten på mig?! =O
Hem vid fyra för att sedan åka till Magie och fira hennes födelsedag. Lite småmys hemma hos henne innan några av oss skulle ut. Jonna och jag shottade så vi blev blå om tungan.
Och så den fina bilden där jag är brun och Roddan ser snobbish ut!
På lördagen blev det inget bad i Aspen men grillkväll hos Johanna som blev superskoj. Massa läskigt nytt folk som var roliga. =)
På söndagen blev det sovmorgon efter en natt med hyperdålig sömn. Värme som dödar. Det gick inte att sova. Låg och vred på mig i svetten. Inte mysigt! Ringde Rebecca och träffade henne vid maren där vi tog en glass. Sen ville jag ha kaffe. Och vipps så började det regna. Aja, tänkte vi och vandrade bort mot badhuset för att bara gå lite. Pratade och allt möjligt. Sen fastnade vi på en parkbänk på stan.
Orkar inte skriva om det roliga. Sorry. =)
Sjuk sjukvård
Jaja, vi har rätt till vård och allt är så bra jämfört med vissa andra länder och bla bla bla.... Men man kanske inte alltid ska jämföra sig med de sämsta?!
Adam, 9, gick med borrelia i 1½ år även fast läkarna hade gjort undersökningar på det som fick positivt utslag... De fick åka till Tyskland... och det var på mammans initiativ, inte några läkarrekomendationer eller liknande. Och den mamman jobbade ändå inom sjukvården som undersköterska, vad förväntas då jag kunna? Helt hemsk situation!
Jag tror att sånna här saker förekommer oftare än vi vill tro och att det inte upptäcks. Vi litar kanske lite för mycket på läkarna, som inte vågar ställa diagnoser. Samtidigt är det ju ganska svårt för en själv att ifrågasätta en läkare. Jag kan i stort sätt ingenting om sånt medan det är deras arbete att kunna det.
Så går man och lägger sig...
Den dog. Jag mosade honom med mitt feta lår.
Sprang ner till pappa för att klaga och sen smörja in med xylokainsalva som bedövar. Pappa skrattade och sa att han ju kämpade för sitt liv. "Det gör jag med" kved jag.
Men ja, ett äventyr mer eller mindre. Tur att det inte var jag som dog. Och getingstick gör inte så ont som man inbillar sig. Jag överlevde ju.
Måndag, and that's all I'm gonna say...
Så går det när man fyller år
Whatever. Bilder på blommor får fylla bloggen med lite färg.
Blommorna från Sergel.
Gula rosor från Eeva och Siv på jobbet!
De blommor som överlevt från födelsedagsfesten helgen innan min födelsedag. Den vita lever fortfarande.
Sveriges sämsta bilförare
På RixFM sa de idag på "nyheterna från Metro" att Sveriges sämsta bilförare är Stockholmarna. De kör mot rött och håller inte avståndet.
Jag kan ju bara säga att jag inte är förvånad. Det var väl inte så svårt att lista ut ens? Hade det funnits värre i Sverige hade det varit illa.
Varje dag på väg till jobbet går jag över ett övergångsställe där bilarna oftast kommer i hög hastighet trots att man inte kan köra rakt fram. Två filer till vänster och en till att svänga höger. Det blir orange. En bil kör vänster . En till bil kör till vänster . Det blir rött. Ännu en bil kör vänster. Poff. Vi gångare/cyklister har grönt när bilen inte ens hunnit köra förbi. Great. Händer rätt mycket i den korsningen. Oftast är det taxibilar som kör mot rött också.
Så har vi ju de som ska svänga höger. Då står det ofta massa taxi/bussar/bilar med puckoförare ivägen så när vi gångare/cyklister får grönt står det minst en bil i vägen. Så antingen trängas alla ca 40 pers som ska över samtidigt eller vänta på att bilen åker men det sistnämda kan ju ta en tio minuter. Och då har ju tåget gått... Jobbigt för cyklisterna också som ska över där det står en bil. Många gånger han man ju varit med om folk sol slagit till bilen som står i vägen och det har även jag gjort. Såg på håll att det blev grönt och går. Sätter en fot i gatan när det plötsligt, from nowhere, står en fet bil mitt i vägen. Jag hann ju inte bromsa så jag gick rakt in i bilen och tog emot mig med händerna. Och så öppnar han dörren och säger att jag ska vara försiktig med hans bil. Gubb*****!!!!!!!!!!!!! han ska DÖ! Bilen också! Alla som gick där också såg chockade ut över hans reaktion.
Lär er köra ***** 08:or! Bete er som folk!
Min sko!
Ni kan inte gissa vad som hände mig i morse när jag klev av tåget på södra station!
Precis när jag kliver över till perongen är det en man som råkar kliva mig på hälen och skon åker av, och åker ner mellan tåget och plattformen! Oh no! Ni kan ju tänka er min min när mina nyinköpta skor (förra måndagen) för 699 kr lån där nere på rälsen under tåget.
"Åh, nej! Förlåt! Åh, vad pinsamt!" Sa den skyldiga mannen gång på gång medan vi stod brevid varandra och tittade ner på skon. "Och där inne sitter min fru och skäms över mig nu." Jag tittade in i tåget och mycket riktigt satt där en kvinna som såg lite besvärad ut. Sen la han ner sin plastkasse på marken som jag kunde ställa min barfota-fot på för att slippa stå på ett ben.
När dörrarna stängts och tåget åkt hoppade mannen ner på rälsen och räddade min sko. Och åkerigen ursäktade han sig och berättade hur pinsamt det var.
Jag skrattade hela vägen till jobbet. Nu har min sko varit på spännande äventyr!
Gammal mail
Kul att man får sju mail på sin gamla hotmail...
Ett med reklam från Apple
Fyra från Facebook
Ett kedjebrev
Ett om att man måste uppdatera sitt CV på ett bemanningsföretag (första gången de hörde av sig...)
Kul. Väldigt kul.^^
Massa matlådor
Fullt köksutrustad var jag också, med både förkläde och skidglasögon - som är ett måste när man hackar lök! Att hålla tårarna borta med.
Så nu är jag helt slut.
Mobbing
Tragiskt att ens barndom ska få spela in i resten av ens liv. Ja, åtminståne då man inte hade en särskilt trevlig sådan då.
Lustigt hur mycket som folk vet, som vuxna ser, men som sedan alla vänder ryggen mot. De vet att det förekommer bakom dem, de ser det fortfarande i ögonvrån, oavsett vilket håll de vänder sig åt. För det är oundvikligt.
Alla vet.
Ingen gör något.
Ni kan ju gissa vem jag tänker på när det snackas om detta... Ganska obvious... Jag är glad att de i alla fall uptäckte Viktor. Någon såg honom. Tack!
Om det är något som jag mår illa av är det just detta just för att det utspelats så nära mig. Det blir så personligt. Jag såg de som valde att inte se.
Ingen flyttar på de som orsakar detta. Det är bara de som blir utsatta som blir tvingade att flytta. Är inte det att låta dem vinna då?
Orkar inte skriva mer om det här nu. Blir bara arg. Gör det även mig till en av de som blundar?
Artikeln om Viktor kan du läsa nedan. LTs sida är dum och jag fattar inte hur man länkar just den artikeln iom att jag inte fattar hur man går in på den artikeln...
| 2008-06-19 |
| Mobbarna knäckte Viktor |
| SALTSKOG Glåpord, slag och sparkar - mobbningen fick Viktor, 11, att vilja ta sitt liv. - Jag önskar att skolan gjort mer, säger han. Men när allt såg som mörkast ut dök hjälpen upp. Redan när Viktor, 11, började i ettan startade mobbningen på Stålhamraskolan. Han kom hem och grät efter att ha blivit retad och slagen. - Jag vill helst inte slå tillbaka, säger han. Viktors pappa begav sig flera gånger till skolan för att lösa problemet. - Jag har begärt att få ett möte med mobbarna och deras föräldrar flera gånger, men skolan vill inte. Enligt skolan förekommer ingen mobbning, bara "pojkstreck", säger Viktors pappa, Tommy. Åren gick och mobbningen blev värre. Värst var det i trean och fyran. Den fysiska misshandeln trappades upp. Viktor brottades ner och sparkades när han låg ner. Föräldrarna såg hur sonen blev allt mer deprimerad. Tommy berättar: - Det har varit oerhört jobbigt för oss föräldrar också. Vi har varit till skolan flera gånger, och gråtit, men de har inte tagit det på allvar. Men när Viktor såg att vi mådde dåligt slutade han att berätta för oss. Han höll allt inom sig själv, till slut ville han ta sitt liv. Viktors familj försökte byta till Södertälje friskola, men fick ingen plats året därpå. Stålhamraskolan försökte lösa mobbningen genom att låta Viktor byta klass. - Men det blev inte bättre. Den nya klassen höll till alldeles bredvid den tidigare, säger Viktor. Viktor gick ut femman nyligen, åren på Stålhamraskolan känns som ett enda långt gatlopp. Tommy har gjort en anmälan mot Stålhamraskolan till Skolverket. - På något sätt måste Viktor få upprättelse. Men vi vill berätta det här för att andra också ska få veta att hjälp finns att få, säger han. I april 2007 blev det lag på att skolorna skulle ha en plan för att stoppa trakasserier mot elever. En sådan har Stålhamraskolan, trots det förekommer trakasserier. - De utsatta barnens föräldrar vet inte allt vi gör, säger Stålhamraskolans rektor Agneta Larsson. Vad har ni gjort för att stoppa mobbingen? - Vi har varit i kontakt med barnen och deras föräldrar varje gång det inträffat något. Men enligt Viktors föräldrar har ni aldrig kallat till möte med mobbarna och deras föräldrar och heller inte polisanmält? - Vi har varit i kontakt med polisen, men det blev ingen polisanmälan. Det var inte riktigt av den digniteten. Men jag vill inte säga vad vi gjort och inte, det skulle vara att hänga ut enskilda barn och vuxna. Har ni stängt av eller flyttat en mobbare någon gång? - Vi har inte gått så långt, även mobbarna behöver hjälp. Men istället har utsatta barn som Viktor undvikit att gå till skolan på grund av mobbingen, är det rimligt? - Det händer tyvärr. Men jag brukar säga till föräldrarna att släppa barnen till skolan. Det är här det ska lösas, allt annat är ett misslyckande. |
Vi fyra och vitt vin
Efter att ha kikat runt i den mysiga och varma lägenheten tog vi en promenad för att handla sprite och godis. Fick även en guidad tur i Ronna. Inte en enda svensk såg vi men desto fler paraboler. Känns nästan som att komma till ett annat land. Sen mötte vi en gubbe som tänkte bussa hunden på oss om vi inte bjöd på godis. Vi bjöd på godis.
Åt kebabspett, potatiskroketter och bearnaisesås, drack vitt vin och avslutade med efterrätt: glaas, grädde och jordgubbar och ett smultronvin som var lite sött, men en väldigt läcker färg på.
Drinkar och lite kik på underkläder avslutade kvällen innan vi fick springa till bussen.
Skönaste citatet från kvällen:
"Jag kommer aldrig att glömma den rumpan. En enda skinka, som är still fast benen rör på sig."
Fredrik
No more cykel.
När jag kom hem från cykelhajken till Sörkan utanför Nykvarn sprang jag upp, duschade, bytte om och gick ut igen för att cykla till Linnea som fyllde år (egentligen på måndag). När jag kom ut var cykeln bort. Någon har stulit min cykel. Fick typ panik. Ringde mamma "hur kunde du vara så dum att du inte låste den?". Ringde pappa "hur kunde du vara så dum?". Ja, jag är fullt medveten om vilken idiot jag var. Man låser alltid cykeln. Vi bor ju faktiskt i Södertälje.
Jag började gråta. Det hjälper inte att höra att man är dum. Jag vill hellre ha en lösning. Ringde Roddan och sa att de inte skulle vänta på min vid busshållsplatsen p.g.a. detta. Kändes väldigt dumt att gråta i telefon när jag pratade med honom. Jag vet att det är en cykel. Men tänk om det hade varit din iPhone! Han skrattade. Han förstod. Han har också känslor när det kommer till vissa saker.
Ringde polisen och gjorde en anmälan. Vet dock inte hur det kommer att gå med det. Jag hade ju inte ens låst den. Lär inte få ut ngt på försäkringen. Dessutom kommer jag vara handikappad i sommar. Cykeln är liksom min kompis. Som tar mig överallt (på ett icke perverst sätt!!!).
På väg hem från Linnea såg vi en lapp på en lyktstolpe "har någon sett min katt?" och efter att jag hoppade av bussen för att ta en promenad hem kom jag att tänka på den. Att tappa bort en cykel. Och att tappa bort en katt. Är ändå ganska glad att det var cykeln jag blev av med. Hur mycker jag än älskar den, hur bra den än var, hur mkt den än var gjort för mig - så är den alltid ersättbar. Det är inte en katt.
Men såklart är jag ju ändå ledsen fortfarande. Men det hade varit värre om det varit min katt!
R.I.P.
Mycket på gång nu
Kan åtminståne berätta lite kort om det jag uppskattat mest under den senaste veckan, nämligen studenten.
I torsdags tog bl.a. Sofie studenten och jag hade bjudit in mig själv på champagnefrukost på morgonen hemma hos henne. Våfflor bjöds det också på. Sen bar det av till frisören och där ringde Roddan mig, så det var bara att gå ut och luncha sen. Han hade hår på hela tröjan. Sen köpte vi studentpresenter.
Upp till torekällberget med Rebecca och Roddan och dela studenternas glädje när de efter tre (för vissa ännu fler) långa år på gymnasiet äntligen fick springa ut. Många foton och kramar till alla som ville ha. Sedan traska ner och titta på flaken. Och äggkastningen. Faktiskt väldigt tråkigt att det är så många som ägnar sig åt att förstöra för andra. Att se hur de anstränger sig för att ta bort någon lycka och ersätta med iritation och ilska. Sorgligt.
Men det var ändå en lycklig dag för många. Lite kändes det som att återuppleva sin egen student för ett år sen och vi kände hur vi ville vara med om denna dag igen.
Hem till folk och fira och sen utgång på Torekällberget på kvällen. Alla skulle dit. Alla var där. Alla är ganska många och det blev trångt, varmt och aningen drygt. Men det var en bra kväll där man träffade och fick se många gamla välkända ansikten.
På fredagen firade vi från UG Basil på Lindängen. Supergod mat made by mina araber, vin, presentöppning, umgänge och en och annan Xider på kvällen.
Lördag hemgrupp och sommarfest som jag Rebecca och Jonna avslutade med Tina i hennes lägenhet. Vi sing-starade oss trötta.
I söndags efter att jag varit på Gudstjänst i Hovsjö var vi ett gäng UGare som åkte till Malmsjön och badade. Faktiskt riktigt varmt i vattnet och årets första dopp för mig. Mysigt värre hela dagen.
I måndags hade vi i klassen en klassåterträff. Dock ganska misslyckad med tanke på antalet personer som var där. Av 20 st var vi 5... Fast frida var tvungen att gå ganska tidigt så då var vi fyra elever. Rim och Helena hade tenta, Emma jobbade och till och med Johan, som anordnat det hela, hade varit tvungen att jobba på kvällen. Men Bengt-Eric, min handledare under alla tre år, var i alla fall där och vi som var där hade trevligt. Efter ett tag i Badparken där vi träffades gick vi och åt på Cederträdet. Svahn, jag, Nora, Ahbab och Bengt.
Igår möte på ABF då jag var väldigt kreativ och alla andra chattade med ester. Fick även se kort på Anneli som punkare.
Idag möte med salts styrelse. Hoppas jag. Dålig info om det.
Imorgon tar Martin studenten och jag tänkte hoppa förbi och gratulera på kvällen.
Fredag cykelhajk till Sörkan med UG. Hoppas det blir ngt riktigt så att det inte blir halvdant som allt annat känns att bli.
Som ni hör: mycker att göra varje dag. Dessutom ska man åka varmt tåg. Mja, man slipper ju frysa... Tar man med sig en liter vatten slipper man förmodligen att svinna också.
Foton en annan gång.
Stockholm
I lördags var hon och Peter och hälsade på innan de skulle vidare till Tallinn följt av roadtrip genom europa i tre veckor. Då gick vi en sån här promenad. Parkerade bilarna vid Högalidskyrkan tidigt på morgonen (runt 10 hehe) och gick till Skinnarviksberget, precis bakom Münchenbryggeriet. Och vilken utsikt det är! Vilken vacker huvudstad vi har.
Utsikt över Riddarholmen med Münchenbryggeriet i förgrunden.
Dock var det lite sräpigt på berget. Glas som glänste över hela berget och mamma stod med öppen mun och stirrade och utstötte ett "Det var det värsta jag sett". En man som gick förbi suckade och sa "Det finns värre ställen". Svårt att tro faktiskt. Omkullvälta soptunnor, skräp över hela berget och glassplitter överallt.
Sen gick vi till Monteliusvägen och fotade massor massor. Det är så otroligt vackert.
Riddarholmen igen. Tjusigt.
Efter en kebab med bröd vid slussen, ett toalettbesök på NK och inköp av mer vatten vandrade vi till Stadshuset. Jag, A-S och Peter betalade tjugo kronor var för att ta hiss halvvägs upp och gå resten av vägen. Fett värt! Vi såg även alla klumpar av galningarna som sprang Stockholm Marathon. Som sagt - galningar!
Utsikt över Riddarholmen, regeringshuset och tågspåren från toppen på Stadshuset. Viking Line och Kaknästornet syns också i bakgrunden.
Münchenbryggeriet.
Riddarholmen, tågspår samt globen långt, långt borta.
Haha, ingen bild på Stadshuset fick komma med på bloggen idag. xD
Åland 2008
Hehe. Känner att jag inte hinner blogga så mycket längre. Ska försöka skärpa mig. Men man kommer ju hem sent från jobbet och umgås gärna då med någon kompis eller så.
Förra helgen (tors-sön) var det ju iaf det årliga cykelhajken med KU och konfirmanderna för tjugoandra året i rad (sjätte för mig). Trots dåliga vibbar innan och att jag inte ens ville åka iväg på morgonen blev det den bästa Ålandscyklingen någonsin för min del tror jag. Allt klaffade, vädret, deltagarna (vi var 35 st), allt. Några cyklar som gick sönder hit och dit bara. Detaljer...
Solning vid Solklinten (fam Bengtssons sommarstuga) hann vi med också och det är verkligen ett ställe jag tycker om. Basta hann vi göra i Degerby några stycken men dock inget rekord i fiskpinneätning för Stellan. 23 detta år och 30 förra året. Under samma måltid alltså. Ibland tar det aldrig stopp.
Okej, lite bilder.
Kvällsfika på allas sovsäckar. Väldigt stökigt i Sunds församlingshem.
vilopaus vid Bomarsund
Åka färja är alltid kul, och så kan man passa på att posa lite.
Lunch vid sommarstugan.
Gruppbild utanför Solklinten.
Fårrumpor. Tyckte att de var så charmiga när alla vände rumpan till samtidigt...
Så klockrent
Sussie: Idag får man lön!
Helene: Japp. Och imorgon är den slut.
Haha. Kanske inte bara jag som känner mig underbetald.
Sista måltiden
Fr. vänster: Philippe, Oliver, Nandelotte, jag och Sabine.
Ännu mer Mraz
Efter det underbara framträdandet i Kungsan i torsdags bestämde sig jag och Roddan för att åka till Bengans på lördagen för att uppleva ännu ett framträdande samt få skiva signerad. And so we did.
Mötte upp Hannes, hans gitarr och kompisar på tåget och sen var det bara att vänta och vänta till Jason skulle sjunga och spela. I och med att det var en skivbutik kom man så nära, det blev en så intensiv spelning. Det är så jag vill ha det. Han är riktigt duktig, och det märker man speciellt live på så nära håll. Tre låtar och sen var det slut. Snyft. 
Då var det bara att ställa sig i kön för signering då. Drog lite halvdåliga skämt om Jason "Han är ju lite halvkäck (tjeck)" samt inspekterade hans fina solbränna genom fönstret medan vi sakta men säkert närmade oss dörren in i butiken.
Hannes får sin fina gitarr signerad. Jason fick välja mellan svart, röd, blå och grön. "I'm thinking green." Haha, lät ju som värsta bra milöslogan.
Jag och Rod fick våra nyinköpta skivor signerade. Dock inte lika coolt som gitarren. Roddan fick även en date med Jason i september. Det var däremot coolt. 
Sen satt vi och njöt av den underbara upplevelsen på Burger King med massa hamburgare. De hade massa rabatter så det blev två hamburgare var. Hannes åt upp en av Roddans.
Om någon skulle fråga Hannes: Vad gjorde du i helgen då?
Hannes: Jag åt tre hamburgare på samma dag. Ja, och så hängde jag med Jason Mraz också.
Åkte tåg hem och njöt av Hannes musik från den fina gitarren med grön autograf på. Nyinköpt keps var det också.
Sen är ju dagens fråga: Vad gör Jason på bilden?
Sen var man ju glad resten av dagen. :)
Här ser ni filmen som Roddan (med min hjälp) spelade in.
Rix FM-festivalen
Det var en väldigt trevlig middag, jag åt oxfilémedaljonger med bearnaissås, sparris och kräftstjärtar. Till det potatisgratäng och rödvin (jag och Sofie delade på ½). Väldigt gott. Alltsammans under 200 kr. Det kan jag verkligen rekomendera. Ligger på Swedenborgsgatan 23, precis vid södra station. Sen var vi, tyvärr, tvugna att lämna det mysiga stället. Rod väntade på oss I Kungsträdgården.
Jag och Sofie på väg mot Kungsan för att träffa Rod.
Och här har vi lyckas tränga oss fram bland allt folk så att vi i alla fall såg lite grann.
Och efter alla gayiga Måns, Ola och andra schlager-idoler: Jason Mraz!
Han är så otroligt bra. Woho. Tyvärr varade inte lyckan så länge iom att han bara körde typ tre låtar. Men men. Det blir mer i sommar. Hoppas jag. Sen gick vi till donken och sen lyssnade vi på Coldplays Viva la vida hela vägen till tåget. Det är så bra. Och Coldplay kommer till Sverige snart (snart - bara ett halvår kvar).
Kom hem kvart över tolv men kom i säng först 1½ h senare. Oojoj. Sova fyra timmar när man ska upp till jobbet är inte bra. Men det var värt det!
The trip to France
Jag borde berätta något om Taizé. Inte för att jag känner att jag måste utan mer för att det gav mig så mycket som jag vill dela med mig av. Problematiken i detta är att jag inte kan ge like mycket, eller ens en bråkdel, av vad det gav mig.
Åkte dit med inte alltför för höga förväntningar då det var fyra år sen jag var där sist. Mycket har ju ändrats sen dess. Jag är ju inte femton år längre. Inte heller åkte jag denna gång med så många som jag umgås med. Det var i stort sätt endast Jonna och jag måste erkänna att jag var väldigt nervös. För tänk om hon inte skulle gilla Taizé alls, då hon är känd för att bl.a. vara ganska kräsen med mat och Taizé är känt för att de bl.a. inte har någon lyxbuffé. Då skulle ju det säkert förstöra en del av min upplevelse också då sånt ofta smittar av sig. Jag menar att det är ju svårt att tycka det är roligt när den man umgås med vantrivs. Lyckligtvis var så inte fallet.
Vi tar det lite snabbt så ni förstår läget. Upp kl 3 på morgonen (natten) på en lördag (ofta har man ju inte ens lagt sig då kanske) och iväg till södertälje syd. Buss till skavsta och flyg till buvois utanför Paris. Buss till Paris köpa metrobiljetter och iväg med allas resväskor. Anlände vid svenska kyrkan någon gång mitt på dagen. Segt. Packa upp saker i källaren där vi, 16 personer, sov på varsin tältsäng. Sen iväg i olika grupper för att utforska och uppleva det underbara Paris.
Jag, Jonna, Cilla och Elisabeth vandrade iväg till triumfbågen, McDonalds (woho), eiffeltornet (där vi hade picnic med salladen från donken) och till slut även Notre Dame. Tillbaka till kyrkan innan vi skulle iväg igen för att äta och sedan till Sacre Cuere. Sen äntligen sova. Över 20 timmar lång dag och sen fick vi bara fem timmars sömn.
Upp tidigt för att åka tåg till Mâcon och sen buss till Taizé. Tyvärr krånglade tåget och blev en timme sen, vilket innebar att vi missade bussen och halva mässan i Taizé. Skit också.
Och nu kommer allt som är så svårt att förklara. Den underbara upplevelsen i Taizé. Jag orkar inte ens försöka.
Min arbetsgrupp (alla får ett arbete att utföra ca 1-4 h varje dag) var underbar. Den bestod av mig, två tjejer från Holland som hette Sabine och Nandelotte, en fransk tjej som hette Chlué och en tysk kille - Jasper. Vi jobbade från 17:30-20:30 i casa med att ta emot nyanlända till Taizé. En dag var även två schweiziska killar med - Oliver och Fillipe. Vi satt mest och snackade eftersom att det inte alltid fanns några att välkomna. En dag hade vi picnic i solen tillsammans. Sypermysigt!
Min smågrupp (där man diskuterar och håller på) var också bra. Vi var helt enkelt the group of sidetracks. Helt flummiga, okoncentrerade och underbara. Ruben kom ju med sköna kommentarer om att alltig härstammar från holland "santa was dutch". Men när har påstod att "swedich is a german version of dutch" var måttet rågat och vi slutade ta honom seriöst.
Gruppen från Södertälje då, där jag inte umgicks med så många? Jodå, det var jättehärliga människor allihopa utom en. haha. Inga detaljer om det då jag inte vill snacka bakom ryggen på någon. Men låt mig säga att människan gick fler än mig på nerverna.
Vädret då? Underbart och soligt med över 20 grader varmt? HAH! Dröm och glöm! Regn, regn regn. Sol ca 3 dagar. Jag frös då jag inte hade några riktiga skor heller. Ändå blev jag bränd av solen de få timmar den tittade fram och lördagen var riktigt riktigt härlig!
Maten då, som har så dåligt rykte om sig? Jodå, Allt utom tonfiskröran gick att klämma ner (jag gillar ju inte fisk). T.o.m Jonna åt allt.
Bön tre gånger om dagen, var inte det jobbigt? Jag ville ha mer. Kanske inte fler tillfällen men några timmar längre varje gång. Sångerna var lika underbara som vanligt och inte underbarare. jag saknade Meine Hoffnung men fick istället två andra tyska låtar som var härliga att sjunga. Och busslåten var också rolig (det var en sång son innehöll ett ord "hominibus" som lät som "åh minibuss" när vi sjöng den. Jag och Malin kunde inte hålla oss för skratt en dag. Pinsamt.
Sista kvällen hade jag lite ångest över att lämna allt. Samtidigt skulle det bli skönt att slippa dela ett skitigt rum som man delade med 11 andra, helt utan stolar, inga vägguttag och no privacy. Riktig mat såg man ju också fram emot. Satt kvar länge i kyrkan den kvällen innan jag och Jonna pratade en massa. Sen gick jag och Sabine till Oyak (kiosk och samlingsplats om kvällarna framför allt) och träffade Oliver och Fillippe. Sen gick vi till deras rum och pratade till kl 01. Sen skulle vi sova. Sabine skulle upp kl 6 och köra bil...
Måste berätta en till sak om Oyak. Var inte där så många kvällar iom att jag var så trött och även jobbade några kvällar. Men en dag gick jag dit. Och dansade Små grodorna ledda av en tysk. En svensk "biffen" stank svett och vi asgarvade.
Så svårt att berätta om allt. Underbart var det iaf. Så många underbara och öppna människor har jag nog aldrig mött i hela mitt liv.
Vill ni se bilder också? Orkar inte lägga upp de här då jag sitter på jobbet nu. Kika in här istället:
http://www.axdal.se/josefine/
Det var Alexandra från min smågrupp som la upp dem. Jättesnällt tycker jag!
Om ni börjar undra vad några föreställer:
49 = Jonna som prutar
64/65 = Cilla är vegetarian och fick därför ett ägg till sitt potatismos. Se så glad hon blev...
115-118 = Grodor som parar sig...
136 = Jonna laddar sin mobil i kyrkan
150 = Sabine, Nandelotte och Chlué
154 = Matkö (mamma undrade hur man kunde stå i en så lång kö för att få sån mat)
158-173 = Min smågrupp. No comments. Haha.
236-270 = Picnic
414-431 = Posing utanför Louvren som är i bakgrunden (lägg märke till den charmiga mannen som också börjar posa).
Ni får ursäkta längden på detta inlägg. Samt alla stavfel. Orkade inte dubbelkolla och jag känner att jag inte är någon mästare på det franska språket. Kanske inte på svenska heller.